Jordloppa

IRISJORDLOPPA (Aphthona nonstriata)

Sökte mig fram i den torra förnan, bland gräs och löv, efter några tecken på tidigt spirande växter. Så här nära Strömsvattnets vattenlinje var det i stort sett bara små skott av Iris som stack upp som gröna spjutspetsar. När jag närmade mig en för att ta en bild sprätte det till av några små insekter, inte mer än ca 2 mm långa. Kröp inpå med mitt makro för att få en bättre uppfattning om vad det var. De påminde om allövsbaggarna jag brukar se här i de unga albestånden, men dessa var mycket mindre i storlek.

De skapade långsträckta räfflor och hål i de tunna bladskotten för att stilla sin hunger. Men liljor är tåliga och växer snabbt så de har nog ingen större påverkan på dessa bestånd, även om det säkert var hundratals av dessa s.k. jordloppor. Fick konsultera Artfakta för att försöka artbestämma dem, en av många arter av små skalbaggar som hoppar snabbt med sina kraftigare bakben när man närmar sig och som var och en är specialiserad på sin värdväxt. Inget för trädgårdsodlare vad jag förstått.

Hur som helst, solen sken intensivt och med 12 grader C i skuggan var det full fart i bladvecken. Vårkänslorna svallade över på vissa som skyndsamt fann en partner för artens fortlevnad. Love is in the air, enkelt uttryckt. Drog mig diskret undan.

Bäckenskogen, Strömstad – 9 april 2023

Tema knopp

DET SITTER HÅRT INNE

Hårt inneslutna, oavsett om det är lövens knoppar eller tickans livsnerv. Deras sprängkraft är långsam men obeveklig, målet är att växa, inte förstöra. Borde göra varje människa rörd och ödmjuk inför detta till synes eviga kretslopp. Får mig att reflektera över ruinstaden Machu Picchu i Peru, som totalt begravdes av djungel innan man återfann och restaurerade den. Eller de övergivna hus byggda av korallsten jag fann på Seychellerna för många år sedan. Växtligheten i dessa åretrunttropiska klimat var obönhörlig och tvekade inte att återta vad människan skapat. Vår växtsäsong i nordens klimat är betydligt kortare, men lika intensiv under den ljusa perioden. Borde vi inte just därför vara ännu mer försiktiga med vår skog.

Bäckenskogen, Strömstad – 9 april 2023

Rådjur och två gäss

FRÄSCHA GRÖNSAKER

Äntligen, tycks de uttrycka, genom att invadera ängar och oplöjda åkrar. Fortfarande lite försiktiga i kanterna av skog eller nära hög fjolårsvass som skydd. Men de fräscha saftiga skotten av grönt gräs måste vara efterlängtat efter vinterna lite magra kost. De samlas i allt större grupper, oftast en patriark med ståtliga horn i centrum som håller koll på sitt harem av honor. Grågässen som är mitt i häckningsbestyren är inte alltid lika förtjusta i de nyanlända. Ljusa kvällar vid mörkrets inbrott är rådjurens tid vilket ställer betraktaren och fotografen inför dilemmat med höga ISO-tal på kameran.

Rävö, Strömstad – 7 april 2023

Bara några måsar och en gås

LUGNT I VIKEN

Ingen fågelinvasion denna soliga kväll förutom ett sextiotal måsar som underhöll mig med sina diskussioner, så pass högljudda att skogens fåglar bakom mig blev svåra att identifiera. Några taltrastar och bofinkar, tillsammans med en hetsig rödhake gjorde dock sitt för att försöka överrösta de tidvis skräniga skrattmåsarna. Fiskmåsarna verkade mer fokuserade på att hitta något ätbart i lerans många gölar. Inte ens en förbipasserande lågflygande grågås fick någon att lyfta på huvudet. Men när solen sänkte sig, sänkte sig också lugnet över viken och tättingarna fick chansen att söka en maka med sina serenader.

Nöddökilen, Strömstad – 7 april 2023

Fiskelycka

STORSKRAKE (Mergus merganser)

Skrev kort för ett par år sedan om de snorklande storskrakarna i en av mina favoritvikar. Sällan, eller aldrig, lyckas man få se vad de söker efter under ytan. Den här regniga dagen i mars sökte tre av dem igenom de grunda partierna av strandkanten. Normalt hinner de svälja bytet innan de kommer upp, men denna gång var hanen tvungen att vända på den lilla fisken i luften för att svälja den hel. Det är antagligen en spigg (Gasterosteus aculeatus) som med sina vassa taggar gör den svår att svälja annat än med huvudet före. Honan bakom fick hålla till godo med vegetarisk kost på ålgräs (Zostera marina).

En kväll i början av april dök det sent upp två honor i en i övrigt nästan på fåglar tom vik. Tranorna jag skulle fotografera höll sig på tryggt avstånd på andra sidan viken, där stranden snart gled in i kvällsmörkret. Det var mindre vatten denna kväll än vid tillfället i mars, så de fiskade mitt ute i viken. Försökte uppfatta vad de var ute efter men mörkret gjorde det omöjligt att se. De snorklade nästan konstant under en kvart för att sedan dra ut mot djupare vatten. De kanske bara tänkte som jag, passade på och njöt av den fina och relativt varma kvällen.

Nöddökilen, Strömstad – 22 mars och 7 april 2023

Halsbrytande ankomst

TRANA (Grus grus)

En ensam trana passerar över viken när fyra artfränder plötsligt sträcker på sina halsar och stämmer upp en trumpetserenad som ekar långväga. Tranan i skyn stannar upp i sin glidflykt och kastar en blick neråt vattnet som mest bestod av is långt in på förmiddagen (se inlägget om sångsvanarna). Han eller hon svarar för att rekognosera var kvartetten håller hus och får genast en fyrfaldig replik från strandkanten. Ser lite halsbrytande ut när den hastigt bestämmer sig för att vända över skogen med sina långa vingar och nästan brådstörtat landa intill de övriga, faktiskt så att den fick ta ett par snubblande steg i leran. Kanske en avlägsen släkting eller bara någon de andra tyckte var ensam, de pratade i alla fall snabbt ihop sig. Antagligen om väder och vind, hur vintern har varit och om årets semester i Sverige eller Norge.

Nöddökilen, Strömstad – 28 mars 2023