Vinterväg

Klåvan

Så säger man här i Bohuslän om en naturlig skärning genom berget eller en skuren klyfta. Oftast med en eller båda sidor lodräta. Växtligheten har anpassats till solens förmåga att nå ner och hur fukten bibehålls. Ibland stenigt och torrt, ofta en sänka med ormbunkar och mossor. På de släta bergssidorna klamrar sig stensötan fast och mossorna är som fastlimmade mellan fläckar av olika arter av lav. Den här korta och relativt breda klåvan har förr antagligen varit vinterväg över berget, då större sten flyttats åt sidan. Nu fungerar den som en utmärkt genväg, för mig och de större fyrfotingarna, över berget till andra sidans ljus.


Hee, Strömstad – 15 februari 2026

Snöfigurering

Vitt på svart, svart på vitt

Vår egen föreställningsvärld återspeglar troligtvis det vi ser i dessa enkla bilder, de flesta ser vita eller svarta figurer, andra de mörka mellanrummen. Huvudsaken är väl dock att man stannar upp, som inför ett till synes obegripligt konstverk, och tar sig den tid som behövs för att överhuvudtaget se nåt. Annars räcker det långt med att fascineras av hur snön omformar vassa kanter till mjuka former.


Hee, Strömstad – 15 februari 2026

Vinter i granskogen

Vilotid

Tog mig en fridsam tur i en liten granskog, medan vinden tilltog med snödrev i ljuset utanför. Fann det själv vilsamt att se och känna hur skogen liksom avvaktade. Inte mycket snö där granarna stod som tätast. I luckor efter gallringar stod unggranarna tätt ihop som om de sökte skydd av varandra. Kanske hoppades de alla på att snötäcket inte skulle bli djupare. Det gynnade också rådjuren, det hade varit mycket trafik här de senaste dagarna. Antagligen sökte de också skydd här. De äldre gallringarna hade öppnat upp några delar av skogen där de senaste stormarna fått fritt spelrum och skördat några offer på bergskanten.


Hee, Strömstad – 15 februari 2026

Vildhussen

Magnus Huss 1755-1797

I år är det 230 år sedan en man misslyckades totalt med att förverkliga det tidiga storskogsbrukets planer på att tämja det vilt forsande vattnet i Indalsälven. Allt timmer till kustens sågverk flottades på älven, men mycket förstördes i Storforsen, med en fallhöjd på 35 meter. Vildhussen, som han kom att kallas efter dådet, fick uppdraget av skogsböndernas bolag att leda älven längs en gammal bäckfåra vid sidan om forsen och på så sätt skapa en lugnare flottningsränna. Arvode 100 riksdaler!

Arbetet gick långsamt och fördröjdes bl.a. av de bönder som bodde nedströms forsen, då dessa tjänade på att reda ut timmerbrötar och samla in förlorat timmer mot betalning. Rännan var i stort sett klar nedströms det dämda bäckutloppet. En ovanligt kraftig vårflod fick dock Ragundasjön att stiga snabbt den 6 juni 1796, som mest 24 meter. Vattnet bröt igenom vallen och grusåsen bakom. En flodvåg vällde fram i kanalen, en ny älvfåra skapades och hela sjön tömdes under natten på fyra timmar.

Vägar och sågverk nedströms försvann i katastrofen, men ingen människa omkom. Av Storforsen återstår en tom älvfåra, det s.k. Döda fallet. Där sjön låg finns idag samhället Hammarstrand. I nästan 200 år pågick rättsprocesserna kring skadorna som Huss förorsakat. Vildhussen själv omkom genom drunkning från båt sommaren efter katastrofen, under oklara omständigheter på samma älv som han försökt tämja.


Vildhussen – 12 februari 2026

Omfamna den

Löftet

Den faller, yr omkring, packas ihop, bländar och kryper in i våra skor. Bara väntar på att få omvandlas ytterligare en gång till livgivande vatten. Snön ger oss ett löfte att vara allt levande till gagn, bara vi uthålligt väntar och under tiden omfamnar den.


Lindholmen, Strömstad – 9 februari 2026

Onödigt att hoppas

Årscykeln består

Den må vara blek och ha svårt för att tränga igenom ett skirt molntäcke, men solen kommer att göra sitt jobb igen. Igår var det -3 grader C på ena sidan huset vårt och på eftermiddagen när solen träffade framsidan visade termometern +6, vilket fick några av mesarna och grannens gråsparvar att utbrista i korta sångstrofer. Så det finns ingen anledning till att hoppas på en vår, när vi vet att den kommer lika säkert som el-räkningen från det privata elbolaget och kommunens faktura på vår vattenförbrukning. Allt är sig egentligen likt så länge jorden snurrar runt solen och vi med den…..


Lindholmen, Strömstad – 9 februari 2026

Spårlösning

Vem, vart och varför?

Svaren är inte alltid givna, trots tydliga spårstämplar i snön. Rådjuren hade helt klart rört sig längs den isklädda havsstranden, trots riskerna med att halka eller i värsta fall gå igenom isen. Många klövdjur som älg och ren kan äta snö om det inte finns öppet vatten. Hur rådjur klarar detta är jag osäker på, men här såg det faktiskt ut som att de försökt nå öppet hav, även om det var salt. Det fanns inte mycket ätbart annars längs strandlinjen, några vintertorra vindpinade strandörter och något som påminde om ljung var allt.

Räven hade rört sig över den halvfrusna våtmarken runt en bäck, troligtvis i jakt på sorkar som letade frön bland starr och andra vinterståndare. En kort spårlöpa, som kom från ingenstans och försvann spårlöst, tog jag först för ett fågelspår. Det är inte ovanligt att steglits eller siskor hoppar i snön och plockar frön ur samma fröställningar. Men, vid närmare granskning såg det ändå ut som en sork eller mus varit ute och lyckats lura spårfinnaren. I skogen var det lättare, både djur och människor föredrar stigar när snön hänger i träden.


Lindholmen, Strömstad – 9 februari 2026

Grönland ?

Nej, bara norra Bohuslän

Bara så att det inte sprider sig rykten till andra sidan Atlanten, detta är inte Grönland. Platsen kan synas öde och obebodd men vi har varken olja, uran eller andra högintressanta jordartsmetaller här. Bergen består, liksom nordbohusläningens psyke, av stenhård granit, ej nedbrytbart överhuvudtaget. Horder av semesterfirare har försökt tära på dessa berg under tusentals år, men de rubbas inte och visar ingen barmhärtighet mot de som försöker ta sig an dem. Hårdnackade fiskare och spritsmugglare har hållit stånd mot danskar, norrmän och ryssar i alla tider, så vi räds varken självutnämnda kejsare eller hejdukar till IS-män.


Lindholmen, Strömstad – 9 februari 2026

Kustnära spårsnö

Räven överraskar

Vinter-OS är inte bra för utelivet, man fastnar snabbt i soffan med curling, ishockey och skidor. Solen tittade fram vid frukostbordet men temperaturen visade -9, dock ingen vind alls. Tog mig ut till ön Lindholmen, granne med Tjärnö, lagom till att solen hann gå i moln. De hade kommit en decimeter snö under helgen, som låg kvar vid kusten trots att blåsten gjort sitt för att sopa rent. Fast is närmast land, längre ut mörk nyis på bara någon centimeter, som de snöklädda klipporna speglade sig i.

Jag passerade en rödräv som sprang längs bilvägen innan jag kom fram och fann åtskilliga spår av den längre ut mot isen, 1-2 dagar gamla. När det var mildare hade räven ibland trampat igenom tunnare is vid en översvämmad sankmark. Undrar hur den klarat av det utan att få påfrysning av is på tassarna. På flera platser hade den gått rakt ut mot iskanten. Varför fick jag snart reda på. Hittade nämligen resterna av en tångkrabba, där räven måste ha ätit allt utom ben med klor. Intressant vore att veta hur räven fiskat upp den.


Lindholmen, Strömstad – 9 februari 2026