Kuliss

Modeordet som spred sig förra året måste ändå vara ”konspirationsteori”. Som exemplet att jorden inte är rund utan platt (vilket 10% av befolkningen i USA påstås tro på). Finns även de som påstår att vi inte lever i denna värld, utan att vi bara agerar förutbestämt som på en scen med ett färdigt manuskript, utarbetat av de som placerat oss här. Allt vi ser runtomkring oss skulle då egentligen bara vara kulisser, en verklighet endast i vår fantasi.

Den observante kan notera att de båda bilderna har samma bakgrund. En kuliss skapad för sig för att kunna smälta samman med huvudobjekten i bilderna, gräset och grenarna. Tre original från samma plats vid samma tillfälle tagna i mono, skapar två bilder som reflekterar vad som syntes i mitt huvud. Verklighet eller inte?


Kollekind, Strömstad – 27 december 2024

Föryngringsyta

Flygbilderna nedan, från ca 1960 respektive 2024, visar omvandlingen som skett och sker av den ”olönsamma” jordbruksmarken. Av inägan i mitten återstår fortfarande en liten del äng, resterande del har förutom några större bevarade lövträd planterats med gran (bild 3 och 4). Inägan till höger längs med vägen, har redan gått igenom denna fas och kalhuggits på nytt relativt nyligt (bild 1, sett norrifrån).

Detta arv efter nybyggarna, som röjde och bröt ny mark för odling i samhällets periferi, är snart inlemmat i den omkringliggande skogen, huvudsakligen jämngammal 50-60 årig granskog, med tall på de bergiga höjderna. Det finns gott om både skog och plats att vistas i, för oss och för traktens däggdjur. Ändå, varför sticker det till i mellangärdet vid den påtagligt konkreta åsyn av denna historiska ”utveckling”.


Vammen, Strömstad – 27 december 2024

Gränssjö

En av många sjöar med norska gränsen som en vattendelare. Utängsmarker där backstugesittare kunde livnära sig på fiske och jakt när skörden på de små åkerlapparna inte räckte till. En gräns som ingen här tänkte på eller brydde sig om, annat än under nazisternas ockupation av Norge under andra världskriget. Då var stigarna och sjöarna livligt frekventerade, flyktingar åt ett håll, vapen och förnödenheter västerut. När det nu bara återstår några åretruntboende tar bäver och vass saktmodigt över omvandlingen.


Vammen, Strömstad – 27 december 2024

Jordbruk under 100 år

Det så kallade öppna landskapet, det vill säga mark brukad för matproduktion, har haft en omvälvande historia i Sverige under de senaste hundra åren. Från en huvudnäring för majoriteten av befolkningen, via politiska reformer med nedläggning av småjordbruk till dagens koncentration av storjordbruk. Förvandlingen i Bohuslän, speciellt i vår nordliga del, har varit ännu snabbare med en avvecklingstakt som ingen trott på. Överallt återfinns resterna av tunga järnskodda redskap, snart helt överväxta men trotsande den oundvikliga nedbrytningsprocessen. Som en påminnelse av vilka som en gång bröt ny mark och försörjde inte bara sig själva utan även städernas växande befolkning. Hur det ser ut om hundra år vet ingen. Kanske vidsträckta fält av solpaneler eller snabbväxande energiskogar. Med stängda gränser och ökad isolering följer krav på hög egenförsörjning. Då kanske vi får se nya småsamhällen växa upp och jordbruksmark återerövras. Men, hundra år av ut- eller avveckling är en lång tid, eller inte, planetärt sett.


Vammen, Strömstad – 27 december 2024

Nösteröd 2:4

Ett så kallat utmarkstorp tidigare tillhörande en större gård, med anor från mitten av 1800-talet. Nuvarande bostadsbyggnader uppförda i slutet av 1800-talet, gamla uthus troligtvis uppförda tidigare. I berget bakom husen finns ett mindre stenbrott, som bör ha anlagts vid grundläggning av husen. Bakom husen finns även rester av terrasser, antagligen för trädgård, bärbuskar eller odling av potatis och grönsaker. Husen var helt intakta i början av 2000-talet, när en antikvarisk bebyggelseinventering gjordes. Huvudbyggnaden ser tyvärr ut idag att vara utom räddning och skogen har tagit över tomtmarken.


Vammen, Strömstad – 27 december 2024

Subjektet skogen

Skogen består av träd, för det mesta. Träden går att ta på, alltså verkliga objekt. Träd kan uppfatta sin omgivning, kommunicera och agera. Träd blir subjekt. Slutsatsen är att skogen skall betraktas som ett subjekt. Vi människor är självutnämnda subjekt. Därav vår oförmåga att se på skogen objektivt.


Strömstad – 25 december 2024