Kvällsmys

Första mars, får hädanefter bli det officiella datumet för vårens ankomst. Inte för att jag viker ner mig för klimateffekterna och accepterar rådande förhållanden. Nä, helt enkelt för att årets första tranor kom en dag tidigare än ifjol till mitt kvällsmys efter solens nedgång. Nästan mörkt när de anlände för natten efter att ha tillbringat kvällen längre bort på strandängen. Tystlåtet par, som efter lite kontroll av platsen, vandrade ut i mörkret till bäckens utlopp, drack lite och ställde sig sedan vid bäcken tätt ihop.

Tranor, Nöddökilen Strömstad – 2021-03-01

Nysnö på Saltö 5

Kontraster utan raster

Mina ögon ser först bara en svart-vit värld, kontrasterna blir så skarpa att det sticker i ögonen trots avsaknad av sol. Instinktivt tänker man sig också dessa motiv neutrala från vitt till svart. Det framhäver självklart strukturer och skapar mönster som är lättare att upptäcka, utan andra distraherande färger. Men när ögat söker sig ut mot horisonten, djupnar den stålblå tonen. Havet och himlen smälter nästan samman, skapar en fond som endast kan återges i färg, oberoende av vilken vitbalans man väljer i kamerans utbud. Så långt ifrån de gamla dagstidningarnas hårt rastrerade svart-vita bilder man komma.

Saltö, Kosterhavets nationalpark – 16 feb 2021

Nysnö på Saltö 4

Törstigt svanpar

La märke till ett par knölsvanar långt ute till havs. De kom målmedvetet men försiktigt närmare land och Saltö. Smått oförklarligt gick de upp på en sandstrand, där det absolut inte fanns något ätbart, speciellt med all nysnö som täckte vegetationen. Efter en lite närmare titt fick allt sin förklaring. Längre upp på land ligger ett litet kärr. Från kärret, som antagligen inte hade frusit, rann en liten bäck ut på stranden. Svanparet tog den ena klunken efter den andra under en lång stund. När jag senare närmade mig försiktigt tyckte den ena att det var dags att dra vidare, men den andra hälften var fortfarande törstig. När de var klara gled de stillsamt ut och lyfte mot en annalkande frukost kanske.

Saltö, Kosterhavets nationalpark – 16 feb 2021

Nysnö på Saltö 3

Strandade änder

Misstänker att räven hade haft en plan. Stränderna var fortfarande delvis täckta av is som gjorde det nästan omöjligt att finna föda för de simänder som valt Saltö. Gräsänderna gick ibland upp mellan stenarna för att leta efter nåt ätbart i skrevor och luckor i isen. Kanske hade räven smugit i gryningen i hopp om att överraska en oförsiktig gräsand. Mig vek gräsänderna undan för i god tid och simmade ut på djupare vatten. Längre ut hade de sällskap av djupdykande knipor, svärta, småskrake och storskarv. Gled vidare på nysnön för att ge gräsänderna en chans att ostört fortsätta sitt mödosamma arbete.

Saltö, Kosterhavets nationalpark – 16 feb 2021

Nysnö på Saltö 2

Räven raskar längs isen

Sista stegen ner till havet hade en räv gått före mig under småtimmarna. Gjorde turen lite mer intressant att se vad den haft för sig. Havsisen hade brutit upp i de grunda vikarna och låg nu i stora flak längs sandstranden. Räven hade följt vattenbrynet, antagligen i jakt på nåt som spolats upp. Sedan vek den av i skogskanten längs en röjd stig för att återigen ta sig ut till en bred udde av kullersten. Tappa spåret ett par gånger när den gått i det grunda vattnet, kanske lockade småkrabbor eller musslor. Där jag med möda tog mig fram längs branta klipphällar hade den lättvindigt bara klivit på. Vid ett näs hade räven vänt tillbaka i nästan samma spår för att därefter vika av upp mot tallskogen.

Saltö, Kosterhavets nationalpark – 16 feb 2021

Spår kors och tvärs

Vill bara göra en sak klar, jag har inget emot cyklar, snarare tvärtom. Önskar att båda jag och många fler nyttjade cykeln oftare, helst året runt. För miljön inombords och runt oss. Men jag kan inte riktigt förstå varför man måste cykla överallt och framförallt i skogen. Räcker det inte med att skogsskördarna kör sönder gamla upptrampade stigar. Är det verkligen maximerad naturupplevelse att försöka cykla där det knappt går, på mossklädda berghällar eller i ingångna viltspår. Ja, bara en enkel fråga…….

Älgspår

  • Bild 1 – Bullareskogen, 2020-12-31
  • Bild 2 – Bullareskogen, 2021-03-02

Nysnö på Saltö 1

Anpassning efter väderlek

Efter en längre period av kyla och i stort sett barmark, kom det äntligen nysnö i samband med omslag till mildare väder. Tog mig ut tidigt till Saltö, som är en del av Kosterhavets nationalpark, medan snön låg orörd. Jag var helt ensam så när som på en skotare som höll på att plocka upp ris och grenar efter den gångna plockhuggningen av tät tallskog längs stigarna ner mot havet. Skogen var ljusare nu, med bättre genomsikt och gallringen hade faktiskt gjorts med viss försiktighet. Återstår dock att se vad som göms under snön. En rödhake hade i alla fall dragit nytta av arbetet. Gömde sig eller försökte hitta insekter i en hög av ris när jag traskade på längs stigen. Den hörsammade direkt mitt tystlåtna försök till fågelvissling och hoppade upp på toppen av rishögen för att spana in falskspelaren. Tog farväl och fortsatta ner mot havsstranden.

Saltö, Kosterhavets nationalpark – 16 feb 2021

Pausfågel vecka 9

Knölsvan (Cygnus olor) – Mute Swan

Ungfåglar, första vintern

  • Bild 1 – Nöddökilen, Strömstad, 20 april 2020
  • Bild 2 – Nöddökilen, Strömstad, 11 dec 2019
  • Bild 3 – Strömsvattnet, Strömstad, 10 mars 2019
  • Bild 4 – Strömsån, Strömstad, 11 feb 2021

Kungsleden 2009 – dag 20

Tisdag 14 juli – Kvikkjokk, slutmålet

Vandringens sista etapp på 18 km genom mestadels högrest granskog var förvisso en utförsbacke, men en seg sådan. Kungsleden här är sliten, både sten och grova rötter i dagen. Kroppen kändes förvånansvärt bra efter tre veckor ute till fots. Lite skav och törnar får man räkna med, men denna dag satt problemet i huvudet. Kameran blev liggande i säcken, skogen kändes inte attraktiv denna sista dag, sedan vet man inte när det blir av igen. Alltid tungt att inse.

”Rena kaoset i stugan. Låg folk kors och tvärs på madrasser på golvet i köket. Studsa mellan fransosernas huvuden när jag skulle ut och pinka strax efter sex. När några fler morgonpigga vaknat, gav de upp och la sig i det fuktiga torkrummet! Brassa gröt och packa snabbt ihop pinalerna innan villervallan var ett faktum, disk och kläder låg överallt!”

Regnet hade upphört under natten men det var blött i markerna. Det blev ännu blötare eftersom mina regnbyxor var väck. Letade tre gånger, men antagligen hade någon annan tagit fel och hängt dom någon annanstans? Shit happens!”

”Kängorna var fortfarande småsura men det var bara att trampa på.. Gick rätt bra upp till sjön, sen börja stenskravlet igen, speciellt längs sjön Stour-Tata. Fungerade uppför men vänsterknäet sa ifrån utför efter gårdagens smäll i vadet vid Pårtestugan.”

”Väldigt mycket vindfällor av gran längs leden som hade röjts upp. Spångarna var det sämre ställt med. Många under vatten över myrstråk, ruttna, lösa eller nerslitna till ingenting. Flera mindre träbroar var också knäckta eller som man fick gå över på egen risk. Satsningen från Naturvårdsverket och STF ligger helt klart på sträckan Abisko-Kebnekaise.”

”Tog första och enda rasten vid avtaget till Pårekslätten. Masa och hasa mig sen ner de sista utförskilometrarna till Kvikkjokk turisthotell. Oförändrat som det syntes. Tog in på fyrbäddsrum, duscha och tvätta kläder. Tog en iskall Norrlands Guld 3,5 vid Kamajokks dånande inferno av regnvatten. Slappa på sängen, hängde tvätt och gick ner till ”centrum”. Allt sig likt förutom att affären flyttat lite österut till ett nybyggt kombinerat naturrum-minilivs-café-restaurang-bar. Den gamla affären i svängen var enbart bostadshus nu. Ett nytt gult bostadshus såg ut att ha kommit till sen sist (30 år sedan!).”

”Tog en fika, en starkcider och dagens NSD och Kuriren. Njöt högsommarvärme på kyrkbacken och summerade i dagboken.”

”Tur att ingen fler behövde övernatta i mitt rum. I ett sista desperat försök hade kängorna lufttorkats i solen utanför fönstret. Fortfarande råa vid tårna tog jag in dom för kvällen, brassa full värme på elementet och ställde dom därpå. Snacka om surt tåbiraläder. Satte ut dom i myggnätsnischen innan jag somnade för att själv stå ut. Bäst att inte ta av dom under resan hem!”


Samtliga bilder togs med en lånad enkel digitalkamera Canon IXUS 90 IS, så ni får ursäkta bildkvalitén. All kursiverad text ni har läst kom direkt ocensurerat ur min dagbok.

Satellitkarta över hela vandringen med dess delmål, dag 1-20, från Abisko i norr till Kvikkjokk i söder, totalt ca 30 mil, hittar ni på första inlägget här.

Tack ni som orkade fullfölja denna vandring med mig, hoppas det gett lite inblick hur det ser ut och kan vara att gå på solotur i de svenska fjällen. Men, som jag konstaterade i dagboken den 15 juli vid hemresans början:

”Resdag som blir två innan jag är hemma. Känns konstigt att ta detta jättekliv tillbaka på en gång. Speciellt som det tagit mig tre veckor att tillryggalägga 30 mil genom Norrbottens nordliga lapplandskommuner Kiruna, Gällivare och Jokkmokk. Å andra sidan är Sverige inte så långt, cirka 10 år med den här takten. En norsk sekreterare på 55 år gick ifjol hela Norge, cirka 250 mil i ett svep på 4,5 månader, från juni till oktober. Så visst går det fortare om man känner för det. Fast så känns det inte just nu. Fast planer på turer nästa år är redan igång. Rundtur från Vaisaloukta ner i Padjelanta, mot Stalo och runt tillbaka vore fint på drygt en vecka. Vi startar där!”

Resumén tar jag direkt ur dagboken den andra resdagen 16 juli:

”Återresor, så även denna, känns lite sorgliga, till skillnad mot det väntande ”äventyret”. Nu väntar motsatsen, vardagsbestyr och ”äventyr” andra styr över. Därför känslan av en viss tomhet kanske. Förvisso finns anteckningar och bilder som dokumenterar sakligt vad som har hänt och objektivt visar delar av det jag sett. Men upplevelsen i nuet på vidderna, går inte att återskapa eller återberätta. Enda möjligheten är att återuppleva dem igen. Ett beroendeframkallande hälsoelexir kan tyckas. Lär nog behövas inför och under kommande mörka period, till skillnad från det eviga ljuset i norr. Den svåra missionen blir väl att få fler nära att förstå detta. Känslan måste komma inifrån dem själva när de ser det storslagna, känner dofter och hör vind, vatten och fågelläten bilda en rofylld naturlig orkester. Att bara få vara en liten, liten del av detta och leva dagen, låta tid rinna fram och tankar flyta bort, är förunderligt enkelt.”

SLUT

Vinterfåglar i Strömsån 4

Rörhöna (Gallinula chloropus) – Common Moorhen

Om rördromen har stora fötter så har rörhönan väldigt stora fötter i förhållande till sin egen storlek. De är inte vanliga, men minst två par har häckat de senaste somrarna i Strömstad. Populationen i Sverige är dock 10 ggr större än rördromens. Några försöker övervintra varje vinter och dyker upp likt rördromen när kylan blir för bister och isläggningen breder ut sig. Den har det tufft i konkurrensen med de övriga övervintrarna i ån om utbudet av föda under vattnet. Trots att vattnet fryser på ryggen verkar den relativt obekymrad av kylan.

Rörhönan letar efter ätliga vattenväxter och vattenlevande insekter nu under vintern. I Strömsån ser man den ofta bete sig som sothöna eller gräsand. Dippar framåt som dykänder och betar av stenar under vattenytan. Simmar lättvindigt i strömmarna, trots att den saknar simhud mellan tårna. Har ett försiktigt beteende under häckningstiden men under övervintringen är den inte lika skygg.

Samtliga foton från Strömsån, Strömstad – 12 feb 2021