High-key

SAVANN, ELLER …..

Att försöka återskapa en plötslig känsla av att befinna sig på en annan plats kan kännas utmanande. Ett relativt utfrätt ljus denna dag fick mig att se vassen och buskagen som en savann. Bara genom att överexponera bilden hittade jag känslan i det torra gräset och till synes döda träd och buskar.

Bilden går att ”rädda” med hjälp av lite kontraster enligt nedan, så den någorlunda överensstämmer med den verklighet man minns. Ja, kanske till och med lite ”bättre” återgivning än mitt öga såg. Att sedan skruva mer på kontrasterna och efterbelysa ett parti är av de flesta betraktat som en annan verklighet.

Vad som är rätt eller fel, sitter i betraktarens huvud och föreställningsvärld. För mig är det viktiga att jag befunnit mig på platsen, återgett vad jag såg i mitt eget huvud och öppet kan visa det. Det ni ser nu kommer troligtvis om 15-20 år att betraktas som gammaldags avfotografering när AI-tekniken tar över.

Strömsvattnet naturreservat, Strömstad – 26 april 2023

Kvällslugnet

VÄRMESLAG I APRIL

En ovanligt varm dag i april och kvällen var fortfarande ljum där jag tog kvällskaffe i fågeltornet. Trodde kanske att fiskgjusen skulle svepa in men slog tanken ur hågen när jag såg den nästan torrlagda havsviken. Ett högtryck hade satt sig över oss, nordostliga vindar drev ut vattnet och SMHI kunde deklarera att Strömstad var först i Sverige med att klimatmässigt ha fått sommar. Fem dagar i rad med en dygnsmedeltemperatur över +10 grader C, händer normalt sett först i maj månad.

Fågellivet verkade ha anpassat sig därefter. Visst hördes de sjunga och enstaka individer rörde sig i luften, men merparten låg stilla eller sökte föda i de grunda gölarna på strandängen. Först när solen började gå ner sträckte gravand, gräsand, grågås med flera ut mot bättre övernattningsmöjligheter. Bara en ensam gråhäger verkade njuta av det sista ljuset och kråkorna som försökte hitta lite kvällssnacks innan läggningsdags. När kameran var nerpackad och mörkret la sig, letade sig en vattenrall ut ur vassen framför mig. Härmade den och fick svar, om än lite obegripligt för mig. Fel dialekt kanske….

Orrevikskilen, Strömstad – 18 april 2023

Ändrade planer, delvis

VATTEN och VITSIPPOR

Plenerade att hitta lite utslagna vitsippor vid min bäck. Försökte hitta ett enkelt sätt att ta mig över bäcken när jag fann att någon varit före mig vid en liten sandbank. Den var tillräckligt stor med en svagt lutande slänt, för att kunna släcka törsten hos ett rådjur. Man kunde nästan se på klövarnas avtryck i sanden att den helt lugnt kunnat dricka i trygghet utan någon orolig rörelse med benen.

Blev sittande i slänten en stund och funderade över platsen. I den lugna delen av bäcken där den druckit var det svalt i skuggan under några granar, ovanför strömmade vattnet hastigt utför en mossbeklädd berghäll och kastade sig ner för ett litet fall uppbyggt av stenar i varierande storlek. Det skapade rörelser i vattnet som bara syntes när man satte sig lågt och tittade ut mot solgläntan bortom bäcken.

Den till synes slumpartade konstruktionen av sten blev till en förutsättning för vattnets syresättning och samtidigt renades bäcken genom att binda de minsta partiklarna i ett skum nedanför, som flöt med strömmen ut i sjön. Till gagn för rådjuret och oss människor som kopierat principen i våra mekaniska reningsverk för avloppsvatten.

Hur gick det då med vitsipporna, frågar sig läsaren. Jo, de fanns överallt. På bara fyra dagar hade de tagit över de öppna soldränkta partierna i skogen. Bara att försiktigt lägga sig ner och ta in skönheterna.

Bäcken, Strömstad – 21 april 2023