Jag brukar normalt sett inte ge råd till de som fotograferar, men kan inte låta bli denna gång. För om man inte upplevt känslan av att vandra genom växtlighetens olika skärpeplan med kamerans hjälp, så har man missat en chans att tränga in i detaljernas, mönstrens och linjernas komplexa värld. Det är bara att komma ner i nivå med växtligheten, i detta fall gräs mot en solbelyst skogsdunge. Största möjliga bländaröppning (i mitt fall 2.8) på optiken som helst bör ha en kort närgräns som ett macro. Med linsen så nära motivet som möjligt och inställning på manuell fokusering är det bara att glida in i djungelns olika plan, där skarpa kulisser träder fram tredimensionellt i sökaren. Bakgrunden förändras med avståndsinställningen tills den tar över mot det oändliga. Testa och njut!

Grönehög, Hee – 15 juni 2022