OVÄNTAD LÅNGPAUS
I lä bakom en stor sten på fjället blev jag liggande en oplanerat lång stund. Jag behövde helt enkelt försöka hitta ett läge där min spräckta svanskota inte plågade mig för mycket. Hände under en liten olycka på väg upp på fjället, där min balans inte var den bästa, vilket orsakade fallet. Som tur var, tog ryggsäcken emot den värsta stöten.
Långa pauser leder oftast till lite eftertanke och funderingar kring vad man ser runt omkring sig. I detta fall vidsträckta låga fjäll med stenig blockterräng. Ointressant för de flesta levande varelser kanske. Men ändå, i höstfärger syns det tydligt hur träd och buskar söker sig uppåt. De lägsta först, sedan fjällbjörk och några enstaka rönnar. Till sist tall och gran. Någon lyckas bättre än de andra och kanske klarar sig ensam på fjället.
Det känns som en långsam invasion av vindpinade träd, som kommer över krön, söker sig enkla vägar genom raviner och längs smältvattenbäckar. Målet verkar vara att nå toppen, som vi människor har gemensamt. Meter för meter, år för år, tvekar de inte utan tar tillvara på de gynnsammare förutsättningar som det mildare klimatet gett dem. Frågan man då ställer sig blir förstås, vad sker när de kommit upp på toppen.
Var skall de andra som gillar kyla och hög höjd ta vägen och hur blir det med mina barnbarns utsikt? Jag kommer nog att slippa se denna dramatiska förändring av landskapet i norr och kan istället lämna över en bilddokumentation till barnbarnen så de själva kan jämföra om femtio år. Men då har nog faunan förändrats drastiskt och renskötseln blivet ett ovanligare inslag i den samiska kulturen. Fast nu skall ju ändå världens ledare träffas igen och fatta riktiga beslut, så det löser sig, eller……?
Rogens naturreservat, Härjedalen – 22 september 2021
















































