Ett något sorgset läte hördes när jag närmade mig havsviken denna decemberdag. En ensam sångsvan sökte sällskap av några gräsänder. Två andra par sångsvan höll sig på avstånd och verkade oberörda av de glesa och vemodiga trumpetstötarna. När den flyttade upp på land så följde änderna efter märkligt nog, precis som de sökte skydd hos den starke.

Efter ett par timmar simmade den inåt vassen, bara för att kunna vända upp mot den svaga vinden och snart hade den luft under vingarna och gled ljudlöst över vattenytan. Förtrollningen var bruten och vattnet tystnade igen. Endast några knipor låg kvar i det sista av solen.

Orrevikskilen, Strömstad – 16 december 2021