Klarhetens källa (forts på del 6)

Musen var fortfarande mycket vilsen i sina tankar. Bocken försökte förklara lugnt och sansat vad det innebär att leva i det okända. Att alla här måste hjälpas åt och hitta sin egen uppgift, nu och sedan. Du kommer snart att finna din uppgift och egen plats i det okända, sa bocken. Men först måste du hitta klarhetens källa och insupa dess visdom. Följ din näsa inåt det okända, så hittar du snart rätt. I det okända säger man att vi alla växer med vår uppgift. Ta med dig den visdomen så kommer det att går bra, avslutade bocken och doldes igen bakom de ståtligt vajande enbenta.

Doften av klart vatten drev musen längre in i det okända, det blev en allt starkare dragningskraft. Han hade inte ens tid att nyttja de bär och örter som rikligt växte vid de enbentas fötter. Det glittrade i en ljusare öppning bland de enbenta. En källa med vatten, så klar att man såg allt på dess botten och hur det kom en sjudande ström av nytt vatten hela tiden upp till ytan i källans mitt. Han drack försiktigt, små klunkar utan att se sig omkring, uppslukad av dess kraft. Därför märkte han inte den stora, massiva varelsen, som iakttog honom från den motsatta stranden.

När musen släckt törsten, reste han sig, kände sig pigg och upprymd. Hmmm, hummade varelsen på andra sidan, nästan för sig själv. Musen spetsade öronen, men kunde inte riktigt urskilja vad det var som lät. Nyfikenheten fick honom att går runt källan mot ljudet och där stod, eller rättare sagt låg han forna vän och räddare, paddan! Musen kände igen honom direkt, även om paddan nu såg gammal ut och hade förlorat sin transparens.

Du hittade rätt till slut, sa paddan. Klarhetens källa blev mitt hem, för en kort tid ser du. Som många andra kunde jag inte stanna kvar i den lilla världen. Du kan inte heller återvända. Efter att den stora massan fyllde tomheten har öarna blivit obebodda, inget växer där längre. Sterila öar flyter planlöst i massan, klumpar ihop sig och kommer så småningom att upplösas. Smådrakarnas tid är över. Bara de som tog sig in i det okända kan överleva som jag gjorde, med vissheten att min uppgift nu är viktigare än mitt tidigare liv.

SLUT (fortsättning följer)

Hände i Bullareskogen, Strömstad – 2021-01-05

---

English translation:

The well of clarity (continued on part 6)

The mouse was still very lost in his thoughts. The goat tried to explain calmly what it means to live in the unknown. That everyone here must help each other and find their own task, now and then. You will soon find your task and your own place in the unknown, said the goat. But first you must find the well of clarity and absorb its wisdom. Follow your nose inwards into the unknown, and you will soon find the right way. In the unknown, it is said that we all grow with our task. Take that wisdom with you and it will go well, the goat finished and hid again behind the stately swaying one-legged friends.

The smell of clear water drove the mouse further into the unknown, it became an increasingly strong attraction. He did not even have time to feed on the berries and herbs that grew abundantly at the feet of the one-legged. It glittered in a brighter opening among the one-legged ones. A well of water, so clear that you could see everything at its bottom and how a simmering stream of new water kept coming up to the surface in the middle of the source. He drank gently, small sips without looking around, engrossed in its power. Therefore, he did not notice the large, massive creature, which was watching him from the opposite shore.

When the mouse quenched his thirst, he got up, felt alert and elated. Hmmm, hummed the creature on the other side, almost to himself. The mouse pricked up its ears, but could not really make out what it was that sounded. Curiosity made him walk around the well towards the sound and there stood, or rather laid down, his old friend and savior, the toad! The mouse recognized him immediately, even though the toad now looked old and had lost its transparency.

You found the right way in the end, said the toad. The well of clarity became my home, for a short time you see. Like many others, I could not stay in the small world. You can not return either. After the great mass filled the emptiness, the islands have become uninhabited, nothing grows there anymore. Sterile islands float aimlessly in the mass, clumping together and will eventually be dissolved. The time of the little dragons is over. Only those who entered the unknown can survive as I did, with the certainty that my task is now more important than my previous life.

THE END ( to be continued)