Arga leken

….. eller vem ger sig först ?

Knölsvan (Cygnus olor) – Strömsvattnet, Strömstad, 2020-07-20

En väl trafikerad gång- och cykelväg, vad spelar det för roll när platsen är perfekt för att utöva sina behov. Gruset är varmt och man torkar snabbt i solen. Dessutom behöver man inte förorena sin egen simbassäng och matförråd. De ju så patetiska och dumma dessa människor, för att inte tala om deras hundar. Räcker med att sträcka på halsen, fräsa lite och ge dom det onda ögat. Villigt går de en omväg utan att protestera och stör oss inte i vilan.

English summery:

A well-trafficked pedestrian and bicycle path, what does it matter when the place is perfect for exercising your needs. The gravel is hot and you dry quickly in the sun. In addition, you don´t have to pollute your own swimming pool and food storage. They are so pathetic and stupid these people, not to mention their dogs. It is enough to stretch the neck, hiss a little and give them the evil eye. Willingly, they take a detour without protesting and do not disturb us at rest.

Samma bild, olika uttryck

Ibland förmedlar inte bilden ens egen minnesbild, som kanske var lite väl förskönad, eller så misslyckas man med exponering i annorlunda ljus med stora kontraster. Starflocken som flög över sanddynerna i Thy nationalpark (se tidigare inlägg) var först huvudmotivet. Efteråt försöker jag hitta känslan av det skira ljuset i de ljusa dynerna utan att förstöra himlen. I det gamla mörkrummet kunde man pjatta och efterbelysa vissa partier. Här har jag bara delat upp bilden i två delar och visat på hur olika det kan bli. Rätt eller fel, upp till betraktaren. Men, manipulerat är det!

Starar (Sturnus vulgaris) – Thy, Danmark, 2017-07-17

Levande vatten 5

Vattnets inneboende kraft blir aldrig så tydlig som när man befinner sig på en långgrund sandstrand, som här juli 2017 i Thy nationalpark i Danmark. Vågorna rullar in utan uppehåll och bygger upp sig när de närmare sig havsbotten. Obönhörligt tar de tillbaka årtusenden av lagrad sand och sten. Allt blir synligt för oss som vandrar längs med denna utsatta västkust.

Vi kan hitta intressanta rester från utdöda djur och växter, forskningen till gagn. Samma forskning som försöker få oss att inse de förödande konsekvenser som klimatförändringarna kommer att innebära för de kustnära samhällena. Högt vattenstånd, ebb och flod och en höjning av havsvattennivån kommer sakta men säkert att svepa bort denna nationalparks sanddyner, om vi inte får våra folkvalda på andra tankar.

Vackert kan det tyckas men egentligen ett pågående vansinne . . . . .

English summery

The inherent power of water is never as clear as when you are on a shallow sandy beach, as here July 2017 in Thy National Park in Denmark. The waves roll in without stopping and build up as they approach the seabed. Inexorably, they take back millennia of stored sand and rock. Everything becomes visible to us who walk along this exposed west coast.

We can find interesting remains from extinct animals and plants, the research to benefit. The same research that tries to make us realize the devastating consequences that climate change will have for coastal communities. High water levels, ebb and flow and a rise in sea level will slowly but surely sweep away the dunes of this national park, if we do not get our elected representatives on other thoughts.

It may seem beautiful, but really an ongoing madness. . . . .

Levande vatten 4

Tid ett relativt begrepp – As time goes by

Klipporna ser ut att vara orubbliga. De förändras inte tycker vi. År efter år ser de likadana ut. Visst breder lavar, mossor och alger ut sig med olika hastighet beroende på sin miljö och närhet till vatten. Samma vatten som under tusentals år format dom som de ser ut just nu. Vatten som vi inte kan hålla i handen utan att det rinner mellan våra fingrar. Dess outtröttliga samspel med allt levande och ”dött” fast material är inte synligt i vårt eget tidsperspektiv. Men vattnet slipar saktmodigt, förfinar, skulpterar och tar sakta tillbaka det som vattnet behöver. Ett till synes evigt och oföränderligt kretslopp. Kommer någon människa om tusen år att se på sin omgivning som vi ser den nu. Finns det en chans att våra tidsdokument finns kvar som jämförelse. Glasplåtarnas era är förbi, vad kommer sen?

Samtliga foton Kockholmen, Strömstad – 2020-02-26

English summery

The rocks look adamant. We do not think they change. Year after year, they look the same. Of course, lichens, mosses and algae spread out at different speeds depending on their environment and how close it is to water. The same water that for thousands of years shaped them as they look right now. Water that we can not hold in our hand without it is flowing between our fingers. Its unremitting interaction with all living and ”dead” solid materials is not visible in our own time perspective. But the water grinds mildly, refining, sculpting and slowly taking back what the water needs. A seemingly eternal and unchanging cycle. Will a human being in a thousand years’ time look at his surroundings as we see them now. Is there a chance that our time documents remain for comparison. The era of glass plates is over, what comes next?