Kaffe, kaka och ett par timmar i havsviken innan solen går ner. Lågvattnet har förvandlat viken till lera med strimmor av salt vatten. En miljö som inga fåglar verkar intresserade av under kvällen. Spanar förgäves efter örn och tranor, eller några tidiga vadarfåglar. Istället börjar ängarna tömmas på den ena grågåsen efter den andra. Kanske har räven smugit sig fram ur skogen. Men allt jag ser är orangeröda stubbar och järnoxiderade stenar i det varma kvällsljuset.

Himlens övervägande blekblå nyans övergår snart i en blåskala i konstant förändring. Försöker undvika exponering efter det skarpa ljuset utan hittar de ljusa partierna i vassen som bästa måttstock för manuell ljusinställning. Snart ger sig änder som storskrake och gräsand också av, i sällskap med gråhägrar, ut mot havsbandet och öppnare vatten. Allt sker förvånansvärt tyst. Men bakom ryggen har aftonkören dragit igång med taltrast som körledare. Gärdsmyg, rödhake, gransångare och en ensam rödvingetrast hänger på och försöker förstå vem taltrasten egentligen är. Finns det transfåglar är han en given kandidat.

Strandängarna töms i det sista ljuset och vikens lera blånar i skuggan. Paret grågås, som tillbringat hela kvällen för sig själva på en egen strandäng, ser skuggan dra in över deras huvuden. De ropar ut ett kort, nästan förvånat uppbrottsläte och lyfter lågt i halvmörkret över viken. Ingen vind till hjälp ikväll.

Ljudet av tunga vingslag hejdar mig i packningsbestyren, i den sista minuten av ljus på skogen mittemot. Inte många fåglar man känner igen på vingarnas ljud, men knölsvanar har en omisskännlig förmåga att avslöja sig. De kommer lite för nära, men tillräckligt högt upp för att det sista varma ljuset kan teckna dem mot himlen.

Snart återstår bara skuggor och silhuetter, där formerna får avslöja vem som passerar. Men jag har glömt en kort episod tidigare under kvällen, som inte riktigt passade in i denna bildkavalkad. Fast, det tar vi imorgon. Go´kväll!

Orrevikskilen, Strömstad – 6 april 2025