Fågel i gråväder #2

Könsroller

Först av allt, jag är ingen ornitologisk expert. Men ibland verkar det så tydligt med uppdelningen, även i fågelvärlden. Kanske bara mina förutfattade slutsatser, men måste bara delge en av många iakttagelser. Ur vassen nedanför fågeltornet jag befann mig i smög två grågäss ut. Så här års har de redan bildat par och går inte långt ifrån varandra. Trots att jag försöker hålla en låg profil är de fullt medvetna om min närvaro. Det som slog mig denna gång var att hanen (som jag antar är till vänster nedan) hela tiden gick med sträckt hals. Han höll sig även mellan mig och honan, konsekvent. Inga andra gäss fanns i närheten.

Honan verkade mycket mer avslappnad, även om hon iakttog mig med huvudvridningar ibland. Hennes hals hade en mjuk böjd ”feminin” form, som gjorde att hon även såg mindre ut i jämförelse. Medan hanen ”höll vakt” och agerade ”beskyddare” spatserade honan mest omkring och plockade lite vattenväxter ibland. Fast, det kan lika väl vara tvärtom – men det får i sådant fall den initierade expertisen upplysa mig om.

Orrevikskilen, Strömstad – 27 mars 2025

Återseendet

”Hallå där”, kommer det i en kort hes stöt från grågåsen i täten. Vi tar en hastig ögonkontakt samtidigt som gåsen fattar en snabbt beslut utan att konfirmera det med sina följeslagare. Ingen mellanlandning här idag, det ser skumt ut i skogsbrynet med en kikare på tre ben och en kaffedoftare på två ben. Ingen i följet knorrar, utan sveper lågt vidare till nästa hållplats.

Gravänderna däremot har återvänt till en av deras betydelsefulla matställen, för att stanna ett tag, på årets vårtripp längs Västkusten, och jag med. Några har kanske sett mig förut, andra litar på den gemensamma gruppens positiva minnen. Ostlig vind och lågt vattenstånd, en idealisk dag för att äta upp sig i den grunda delen av ”leran” under ebb. Men snart stiger vattnet igen och det blir att samsas på klipphällen för vila, innan den blir dold i sjön.

Älgöleran, Strömstad – 23 mars 2025

Svanenmärkt

Efter ett ordentligt skrovmål på bottenväxter i viken återstår att förbereda sig för kvällen. Fjäderdräkten måste vara i topptrim och hinna torka innan mörkret faller. Trots den långa halsen ligger det en utmaning i att nå rygg och de bakre partierna. Sköljningen blir extra viktig då de friska vindarna rört upp botten i den grunda viken och grumlat badvattnet. Den här sångsvanen hade en egen teknik. En luftig och lätt kropp är bra när det gäller flygläge, men att skölja ryggen upp och ner blir en utmaning. Detta blir så nära man kan komma en svanenmärkt tvätt, utan andra tillsatser än det kroppen själv producerar.

Orrevikskilen, Strömstad – 3 mars 2025

Paret havsörn

Mars månad och havsviken är inte längre frusen. Ljumma sydvästliga vindar för med sig både friskt vatten och vårkänslor. Gässen betar på strandängarna, par om par, söker kontakt eller håller grannarna på avstånd. Ett behärskat lugn som bara en avlång rektangulär skugga kan bryta. Några få sekunder och flocken av grågäss, inklusive några bläsgäss och kanadagäss, är i luften.

Två äldre havsörnar med klarvit stjärt och ljusa huvuden tar över luftrummet, spanar över platsen och bestämmer sig för att gå ner när spelplanen är tom. På långt håll kan jag se hur paret står tätt ihop under en lång stund. Bryr sig inte ens om en närgången kråka eller en ensam korp som hoppar över dem för att se om de möjligen lämnat nåt ätbart. En räv springer snabbt förbi dem i skogskanten bakom. Men paret havsörn tar bara in den ljumma vinden och njuter, syns det.

Först när en hel flock kråkor får syn på det enda som står kvar på ängen och inleds mobbningen. Efter för många kraxande utfall så tröttnar den ena havsörnen och glider iväg lågt i viken, mot vinden och förbi mig på motsatt sida. Till synes oberörd av min närvaro på tryggt avstånd.

Den andra havsörnen, till synes större, lyfter strax efter och tar lite höjd i samma riktning, efter sin maka. Kommer först rakt emot mig så den tunna silhuetten av vingparet blir till ett smalt streck. Spanar rakt fram åt mitt håll, där jag trycker i fågeltornets skuggiga del. Vinklar vingarna ibland, men med huvudet fixerat i samma läge.

Med full kontroll på hinder, som vindsnurror i fjärran, viker han upp, sneglar ner på mig i ögonvrån och låter vinden ta upp sig på höjd och säkert avstånd till figuren i tornet, för att hinna ifatt sin artfrände.

Det sista jag ser är hur han glider obekymrat på bakvindar över skogsdungen och berget bortom för att gå exakt i samma riktning som den tidigare. Natura live-show, vad mer kan man begära.

Orrevikskilen, Strömstad – 3 mars 2025

Strandfyndare

Tittade till en annan frusen havsvik denna dag. Även bäcken var frusen här och några få grågäss noterade det kort och försvann lika snabbt igen. Började bli kyligt på min skuggsida men motsatt sida badar i sol. När jag tänkt ge upp efter en timme och bara sett ett par korpar spana in mig över mitt huvud, fastna mitt öga på en stor svart sten jag inte sett förut på andra sidan viken. Vildsvin!

En sugga hade tagit med sina fem kultingar ner till den frusna strandkanten. Under en lång stund betade de oberört bland strandvegetationen, böka lite och ryckte upp växternas rötter. De små följde mammas exempel och verkade helt och hållet gått ifrån mjölkdieten. Deras ljusbruna päls, med randig rygg, smälte in perfekt bland fjolårsgräs och starr.

Upptagen av svinen hade jag missat att en råbock också hade tagit sig ner vid stranden. Den vita ändalyktan avslöjande rådjuret på långt håll, men tyvärr lite för långt för att fånga några detaljer i kameran. Denna sydsida tinar antagligen mycket snabbare och tillsammans med värme från havet under sen höst samt ett skyddande berg i norr, gynnas växterna likt ett växthus.

Vred tubkikaren lite österut och tänkte högt: Nu fattas det bara att räven, som brukar hålla till här, dyker upp. Mycket riktigt, den röda räven strosade långsamt i skogskanten. Förvann i riset ibland för att sen dyka upp i återkommande luftsprång i jakten på sork och möss. Stannade till med jämna mellanrum, lyssnade men föredrog sen att gå upp i skogen och berget innan möte med råbock och vildsvin. Förnuftigt!

Nöddökilen, Strömstad – 18 februari 2025

Törstiga svanar

fortsättning törstiga gäss….

Plötsligt lyfter 180 gäss från vattenhålet i havsviken utan att jag rört mig ur fläcken. Inte en fågel kvar. Spanar högt efter en havsörn som möjligtvis undkommit min blick men observerats av grågässens spanare.

Förklaringen är enkel, men varför gässen lyfte mera oförklarligt. Sju lågflygande sångsvanar hade siktet inställt på samma öppna lilla vattenyta. Borde inte föranleda ett sånt rabalder om det inte hade varit för att en sångsvan bestämde sig för att markera vem som är störst. Landade helt sonika själv mitt bland gässen och skrämde slag på dem. Spatsera sedan stolt med högt huvud till kompisarna. Gölen är vår!

Svanarna var onekligen törstiga, de med. De smutsiga hakorna avslöjade var de tillbringat förmiddagen. Utspridda på fälten runt staden går de med grågäss och betar höstsåddens första årsskott eller mer troligt rötter. Tvätt av fjäderdräkten blir då desto viktigare, särskilt som nattemperaturen kryper ner under minus 10 grader C.

Det dröjer inte länge förrän gässen återvänder. De första landar försiktigt bland svanarna, söker flockens trygghet. Merparten, som anländer därefter, håller sig dock på behörigt avstånd och litar mer till sin egen homogena flock (några bläsgäss får man acceptera). Vem vet, kanske är de lite skärrade fortfarande.

Orrevikskilen, Strömstad – 17 februari 2025

Törstiga gäss

Havsviken var frusen idag, då morgontempen visade -12. Trots att jag smög mig fram, när jag anlände mitt på dagen, lyfte alla gäss från en ökenartad havsbotten, skapad av det låga vattenståndet. Kargt för gässen och kyligt i skuggan av skogen där jag satt. Men det dröjde inte länge förrän grågässen återvände i små grupper tills de var nästan tvåhundra på plats. Något där övervann rädslan.

Landningstekniken varierade, men gemensamt för alla var att landningsställena skulle ut tidigt. Ingen vind alls, så de mer eller mindre ramlade ner och motorbromsade med kraftiga vingslag som hördes tvärs över viken. Huvudsakligen var det grågäss, men ett par mindre med vit bläs i pannan och mörka större band på bröstkorgen smög sig med (se bild 2). Bläsgässens varmt oranga fötter avslöjade dem innan de försvann in i mängden av grågäss.

Till slut blev det riktigt trångt i det SPA-bad, som hade bildats av sötvattnet från bäckutloppet när havet dragit sig tillbaka. Det gällde att hitta en bra position direkt, för att hinna släcka törsten innan någon illvillig granne hotade med att ingripa mot sent ankomna utan kölapp.

Lugnet återställde sig och med högt huvud och sträckta halsar lät de sig väl smaka av sötvattnet. Kanske inte så nogräknade med vattenkvalitén då många samtidigt passade på att ta ett eftermiddagsbad så det stod härligt till. Bläsgässen (nedersta bilden) syntes avvaktande, men yppade inte högt vad de tänkte om de mer burdusa kusinerna.

Orrevikskilen, Strömstad – 17 februari 2025