VATTEN och VITSIPPOR

Plenerade att hitta lite utslagna vitsippor vid min bäck. Försökte hitta ett enkelt sätt att ta mig över bäcken när jag fann att någon varit före mig vid en liten sandbank. Den var tillräckligt stor med en svagt lutande slänt, för att kunna släcka törsten hos ett rådjur. Man kunde nästan se på klövarnas avtryck i sanden att den helt lugnt kunnat dricka i trygghet utan någon orolig rörelse med benen.

Blev sittande i slänten en stund och funderade över platsen. I den lugna delen av bäcken där den druckit var det svalt i skuggan under några granar, ovanför strömmade vattnet hastigt utför en mossbeklädd berghäll och kastade sig ner för ett litet fall uppbyggt av stenar i varierande storlek. Det skapade rörelser i vattnet som bara syntes när man satte sig lågt och tittade ut mot solgläntan bortom bäcken.

Den till synes slumpartade konstruktionen av sten blev till en förutsättning för vattnets syresättning och samtidigt renades bäcken genom att binda de minsta partiklarna i ett skum nedanför, som flöt med strömmen ut i sjön. Till gagn för rådjuret och oss människor som kopierat principen i våra mekaniska reningsverk för avloppsvatten.

Hur gick det då med vitsipporna, frågar sig läsaren. Jo, de fanns överallt. På bara fyra dagar hade de tagit över de öppna soldränkta partierna i skogen. Bara att försiktigt lägga sig ner och ta in skönheterna.

---

Bäcken, Strömstad – 21 april 2023