Stängt för säsongen

Sista september, mörkret faller över fisketjärnen. Nu är det stängt för sommarens fiske. Öringarna skall leka i bäckarna, sedan vila upp sig och försöka klara ännu en vinter på mager kost. Till våren kommer ystra småyngel att förgylla vattnen igen, till glädje för de gamla och erfarna i djupet, men också för en och annanFortsätt läsa ”Stängt för säsongen”

Höst i Rogen 16

Selet, lugnet är återställt Plötsligt stannar jokken upp, tystnar och det vita skummet förvandlas till en mörkare spegel av omgivningen. Ett lugnvatten eller ett sel har bildats, där jokken breder ut sig och topografins utplaning bromsar upp vattnet. Början av selet är oftast lite djupare men när vattenhastigheten minskar sjunker mycket av forsens material tillFortsätt läsa ”Höst i Rogen 16”

Höst i Rogen 15

Jokken lever, kuoikka regerar När vattnet släpper taget om forsnacken, finns det inte längre någon återvändo. Forsen, eller som det heter på samiska kuoikka, släpps lös. I början kanske ett försiktigt porlande, varefter omgivningens lutning, branta sidor, block och sten brådskande skapar en symfoni av vattenrörelser. I ena stunden verkar vattnet koka där luft trycksFortsätt läsa ”Höst i Rogen 15”

Höst i Rogen 14

Forsnacken, jokkens kröning Fjällbäcken med dess lugnvatten och forsar är det som sakta skapar och omformar landskapet. När vårfloden kommer finns inga hinder som är för stora, is och vattenmassor sveper med allt som är i vägen för vattnets framfart. Förresten, jokk är den försvenskade skrivningen av johka (nordsamiska) och jåhkkå (lulesamiska). Från sjön eller enFortsätt läsa ”Höst i Rogen 14”

Höst i Rogen 9

Lågfjäll och trädgräns På avstånd kan man skymta Rogens låga fjäll genom skogen, kallas också faktiskt för lågfjäll. De når oftast bara upp till 1200-1300 meter över havet. Mjukt slipade av inlandsisen, och årtusenden av nederbörd. Redan tidigt på höstkanten ändrar de färgton, lite gråviolett som går över i rödbrunt allteftersom kylar kryper inpå. EnFortsätt läsa ”Höst i Rogen 9”

Höst i Rogen 8

Sjöar och Rogenmorän Man ser inte mycket av Rogens sjösystem förrän man kommer upp på något av de intilliggande lågfjällen och får en överblick. Bilden ovan togs 2019 och visar en del av det säregna sjölandskapet, ett mönster av bågformade smala sjöar med landtungor däremellan. Detta labyrintsystem kallas Rogenmorän, ett internationellt känt begrepp. Moränen bestårFortsätt läsa ”Höst i Rogen 8”

Höst i Rogen 7

Gryning i sjöriket En gryningstimme vid en stilla sjö borde varje människa ta till sig. Förändringen är total, först ett svagt kallt rosa skimmer mellan mörka gråblå molnslöjor. Sakta späds de ut och sträcker på sig när solen oundvikligt trycker på och vill fram. Vattnet krusar sig långsamt för den vind som ännu inte finns,Fortsätt läsa ”Höst i Rogen 7”

Höst i Rogen 6

Myrarnas framtid Rogens myrar är idag skyddade. Det finns mindre områden kring de gamla fäbodarna som dikats ut för länge sedan för att skapa betesmark för kor och getter. Mer om dessa i kommande inlägg från Rogen. Någon torvbrytning har inte skett i området och lyckligtvis minskar trycket för torvexploatering i övriga Sverige. Rogens myrnaturFortsätt läsa ”Höst i Rogen 6”

Höst i Rogen 5

Myrar och klimatet Hur ser egentligen framtiden ut för våra myrar och vilken betydelse får de i framtiden för klimatet? En mycket komplex fråga sannerligen. Påtagligt när man rör sig på olika typer av myrar är att mossan breder ut sig på fria vattenytors bekostnad, först som knappt gångbart gungfly av vitmossa, sedan som stabilFortsätt läsa ”Höst i Rogen 5”

Höst i Rogen 4

Våtmark och hjortronmyrar Vi skall värna våra våtmarker sägs det, men varför då när de för det mesta bara är ett hinder för oss som önskar komma ut i naturen och vandra. Att kärr och mossar fungerar som sagolikt stora svampar har man märkt när kängskaften inte räcker till och sockarna surnar efter en dagFortsätt läsa ”Höst i Rogen 4”