LIV I FRI LUFT

Frihetens pris

Havet är oändligt. Ja, men inte på ytan. Här saknas vägmarkeringar, skyltning nästan obefintlig och alla farkoster skall samsas på denna yta. Yrkestrafik, fiskare, semesterfolket, naturvurmarna, gamla traditioner möter nya och konflikterna göms undan, ”det är ju ändå sommar, sol och semester”. Hade sjöns avsaknad av regelverk för båtlivet överförts till landbacken så finge inga fordon köra omkring överhuvudtaget.

Gnällspiken här är inte ensam om att tycka det gått för långt, vi kan inte vänta tills allt blir eldrivet och något tystare. Alla är inte beredda att betala priset för friheten, som många säger sig inte kunna släppa taget om. Även inom båtbranschen reagerar man, men långsamt som vanligt. I en debattartikel nyligen (Båtliv 3/2021) framfördes direkta förslag på åtgärder. Buset med vattenscooter måste först av allt regleras ännu hårdare.

Samtliga bilder från Kockholmen, Kosterhavets nationalpark – 2021-07-19

Stilleben #3

Gjorde upptäckten att jag var förföljd. Vart jag än begav mig så kontrollerade varelsen alla mina rörelser. Varje gång jag sneglade åt hans håll, blev han stel som en pinne och hukade sig, men med huvudet fortfarande på skaft. Sa inte ett ljud, men gjorde det ändå klart för mig att det var hans territorium och att jag burit hand på en av hans vänner, spättan ni minns. Lovade att inte upprepa mitt infall och inte stöka till det fler gånger.

Samtliga bilder från Kockholmen, Kosterhavets nationalpark – 2021-07-19

Stilleben #2

Jag tog mig den stora friheten att möblera om i moder natur, ingen parkvakt i närheten, endast badglada semesterfirare på andra sidan halvön. En sten fick följa med mig på kortare vandringar och se lite annat än sina gelikar på stranden. Jag tror det uppskattades, fick i alla fall inga klagomål efter utflykten, när jag återbördade ”spättan”, som hon fick heta under vår korta bekantskap.

P.S. På bild 1 studerar spättan fröken strandaster.

Samtliga bilder från Kockholmen, Kosterhavets nationalpark – 2021-07-19

Stilleben #1

Både natur och människa lämnar spår efter sig på havsstranden mot väster. Men får man egentligen röra något som spolats upp på stranden i en nationalpark. Det faller sig kanske naturligt att ta hand om det som inte bryts ner, plast vanligtvis. Men allt trä som spolas upp, nött av hav, klippor och stenar, är väl ett naturligt element på en havsstrand?

Att samla ihop, resa landmärken efter sig själv eller göra en installation av de naturliga elementen blir allt vanligare. Ett konstuttryck eller bara vanlig klåfingrighet blandat med samlarmani spelar ingen roll. Det gillas inte av förvaltaren, speciellt om man flyttar sten och reser ett bomärke som skriker ut ”I was here!”

Någon har dock haft en tanke med sitt mödosamma arbete. I ”huset” låg två skyddade ägg i form av flöten från fiskeredskap. Hittade ett tredje flöte som jag kompletterade samlingen med. Lite skydd mot solljusets nedbrytande effekt kan väl inte vara straffbart. Nu kan fler uptäcka och se vad havet för med sig.

Samtliga bilder från Kockholmen, Kosterhavets nationalpark – 2021-07-19

Varning, fotograf

Lämnade insektslivet i taggsnåren och klättrade upp på klipporna. Ett varnade läte hördes strax från en tall som led i torkan. Stenskvättehonan studerade mig ingående för att utröna vad mina avsikter var. Satte mig ner och hon kom lite närmare, för att konstatera att läget verkade lugnt. Den större strandpiparen upprepade proceduren, men höll sig hela tiden på avstånd och hennes mantra till ungarna ljöd högt och klart: – Ligg bara stilla! Han går snart.

Större strandpipare *(Charadrius hiaticula*) och stenskvätta (*Oenanthe oenanthe*)

Samtliga bilder från Kockholmen, Kosterhavets nationalpark – 2021-07-19

Taggiga snår

På min väg ut till det yttre karga kustlandet hindrades jag av betande får bland taggiga snår av brännässlor och tistlar. Deras framfart fick de ogästvänliga växterna att leva upp. Flera dagfjärilar flockades runt fåren och på växterna syntes blomflugor, bin, skalbaggar och gräshoppor, samt en och annan broms som lät sig väl smaka av en stillasittande fotograf i kortbyxor.

Gräsgrön guldbagge (Cetonia aurata), Sjuprickig nyckelpiga och ett obestämt Tapetserarbi som djupdyker i maten.

Slåttergräshoppa, hane (Chorthippus biguttulus)

Slåttergräsfjäril (Maniola jurtina), Sandgräsfjäril (Hipparchia semele) och Luktgräsfjäril (Aphantolus hyperantus)

Samtliga bilder från Kockholmen, Kosterhavets nationalpark – 2021-07-19

Strandhugget #4

Levande vatten 2021:3

Så länge fisktärnan ser småfisken i tångkanten, så klart som vi ser var det är säkert att sätta fötterna under vattnet, då finns det fortfarande något kvar som vi kan kalla levande vatten och ett friskt hav. Tiden är dock knapp att bibehålla dess urkraft, mycket knapp.

Samtliga bilder från Syd-Hällsö, Strömstad skärgård – 2021-07-03

Strandhugget #3

Havstulpanerna klamrar sig fast på klipporna, de flesta orienterade mot väster där merparten av vågorna kommer ifrån. Ett gissel för bara fötter tycker sommarfolket när man skall upp ur sjön på hala klippor, dolda under blåstången.

Skalet består av kalk som de limmar fast på klippan. När vattnet sköljer över dem i bränningarna öppnar de skalet och filtrerar plankton med sina sex fjäderliknande utsträckta ben, faktiskt liggande på rygg. Fötterna tar också upp det syre de behöver, då gälar saknas. De saknar också ögon men kan skilja på ljus och mörker.

Samtliga bilder från Syd-Hällsö, Strömstad skärgård – 2021-07-03

Strandhugget #2

En till synes kal och livlös ö, men i skrevorna hukar sig ett frodigt växtliv som även lockar till sig humlor längst ut i havsbandet. Växter med tjocka stjälkar och blad, som behåller vätska och tål långa torrperioder.

Kärleksört, gul fetknopp och baldersbrå trängs om utrymmet.

Jordhumlor och stenhumlor tar för sig av käringtand.

Samtliga bilder från Syd-Hällsö, Strömstad skärgård – 2021-07-03

Strandhugget #1

Tryckande värme i sommarstaden, Coronagränsen mot Norge har öppnats och havet är nästan blankt inomskärs. Perfekt för ett strandhugg på en kal klippö längst ut i skärgården. Båtlivet med barnfamiljer i de undangömda sandvikarna och seglarna långt ute till havs har precis vaknat till liv. En liten ö för sig själv, för bad och att kunna ta in sommarkänslan i bild.