Apropå gårdagens inlägg om bland annat trender. Förutom att båtar har en tendens att växa sig större med åren så verkar de ha blivit latare, liksom lite svulstigt trötta av att ha lagt på sig lite för mycket övervikt. När vintern är i antågande, drar de nåt bristfälligt skylande täcke över sig, blundar för verkligheten och går ner i någon slags dvala. Eller så har de full koll på den senaste klimatrapporten, som meddelat att vi redan under 2024 uppnått ”målet” om 1,5 grad C temperaturhöjning över förindustriell tid. En första naturlig anpassning till klimatförändringarna. Sedan kanske de kan hoppas på att nästa orkan sammanfaller med högt vattenstånd. Då sköter sig båtlyftet till land på ett naturvänligt sätt.
Att följa med strömmen, det vill säga att göra som alla andra, känns för mig obehagligt och kanske till och med farligt i det långa loppet. Mode, nycker, trender är bara samlingsnamn på strömningar, oftast med kort bäst-före-datum. Visst, det kanske binder ihop oss i grupper där vi känner en slags social gemenskap. Men, hållbarheten är ytterst tveksam. Både materiellt och socialt. Svängningen kommer snart igen och gäller att hänga med runt nästa krök. Ett felaktigt ställningstagande kan snabbt förändra din egen ställning och andras inställning till dig.
Varför väljer ändå vissa människor att gå mot strömmen, att ta sin egen väg oavsett omgivningens reaktioner. Han eller hon är lite ”egen”, viskas det bakom ryggen. Men samtidigt finns det en individuell önskan, hos var och en, att följa sitt egen hjärta och låta viljan ta över förnuftet. Men i de flesta fall så förhindras vi av uppväxt och skola, eller i arbetslivet, att sticka ut och få utvecklas fritt. Den fria tanken kvävs långsamt, konventioner och regler tar över. En rädsla att bli ensam och fördriven ur gruppen, som en gång var en stam på savannen, sitter djupt i oss fortfarande.
Den ensamma gräsanden hade sin egen lösning, sitt eget sätt att tackla den konkreta, iskalla strömmen, när jag stannade till längs ån. Han där på andra sidan kanske har något ätbart i fickan, det brukar ju de äldre människorna ha så här i januari månad. Alternativet att följa med eller för den delen simma mot strömmen fanns inte. En kort flykt hade varit enkelt, men ett energislöseri om fickan var tom hos gubben. Nej, återstod bara att osynligt paddla med ankfötterna under ytan mot strömmen och samtidigt glida fjäderlätt på ytan med strömmen.
Får en bild i huvudet av medelålders människor i grupp som alla är överens om oväsentligheter, men där vissa stänger munnen och låtsas lyssna på samtal om framtid och ”hur-skall-det-gå”-frågor. Man kan nästan höra hur de sväljer skammen att inte delta och knastret från knogarna på de knutna nävarna i fickorna. Vet inte riktigt om vi är klokare än en gräsand faktiskt.
Jo förresten, gräsanden fick inget att äta av mig men antagligen av någon annan äldre herre…..
It’s been a long road but we’re finally here And the view from the top so beautifully clear We can see for forever not a cloud in the sky Picture perfect weather everyday of our lives
Let It Shine by Tyler James Williams and Coco Jones
Modeordet som spred sig förra året måste ändå vara ”konspirationsteori”. Som exemplet att jorden inte är rund utan platt (vilket 10% av befolkningen i USA påstås tro på). Finns även de som påstår att vi inte lever i denna värld, utan att vi bara agerar förutbestämt som på en scen med ett färdigt manuskript, utarbetat av de som placerat oss här. Allt vi ser runtomkring oss skulle då egentligen bara vara kulisser, en verklighet endast i vår fantasi.
Den observante kan notera att de båda bilderna har samma bakgrund. En kuliss skapad för sig för att kunna smälta samman med huvudobjekten i bilderna, gräset och grenarna. Tre original från samma plats vid samma tillfälle tagna i mono, skapar två bilder som reflekterar vad som syntes i mitt huvud. Verklighet eller inte?
LIV I FRI LUFT 