Närsynt

Redan tidigt, när jag upptäckte det fantastiska att kunna frysa och återskapa ögonblick med kamerans hjälp, såg jag nog den lilla världen runt mig på ett annat sätt än mina gelikar. Vi upptäckte allt som vi kom åt i naturväg, året runt oavsett väder. Ingen plats inom cykelavstånd från Umeå stad var okänd mark för oss. De stora öppna jordbrukslandskapen med sina hölador låg närmast till hands, men skogarna med dess sjöar, berg och grottor lockade lika mycket. Vildmarken kallade, spänningen fanns där.

Ändå förvånas jag över det gamla bildmaterialet, vars motiv delvis går igen idag med sökandet efter det mer abstrakta, nära och okända. Mellanringar nyttjades flitigt för att komma de minsta varelserna inpå livet, liksom växternas delikata detaljer. Fördelen med att vara närsynt, är att man ser väldigt bra utan glasögon på riktigt nära håll. Inget förstoringsglas behövs.

Om det är åldern eller bara nostalgiska bleka minnesbilder, som frammanar nya försök att hitta ett eget landskap, vet jag inte. Behovet har i alla fall blivit allt starkare. Inser också betydelsen av att ha händer som fortfarande fungerar, en unik uppfinning i min värld. Bara det värt ett försök att återskapa. De får mig att känna mina farföräldrars varma händer när de bjöd på karameller i sitt gemensamma rum på ålderdomshemmet i Dikanäs. Smaken av polkagrisar eller ”Kungen av Danmark” finns kvar på tungan.

---

6 december 2023