Hundrunda #15

LIVETS MENING

Oj, högst överambitiös rubrik, men det finns ett underliggande tankespår. När jag passerade berget på en av mina vanliga stadsrundor såg tallarna ut att försöka sträcka sig efter himlen och ta in det de behöver ur atmosfären. Berget har blivit deras egen hemort. De unga plantorna har en nästan mirakulös förmåga att finna skrevor eller bara små sprickar att etablera ett nytt liv i. Här och då kändes det väldigt tydligt att tallens enda mål var att överleva och skapa en så livskraftig population att framtiden blir säkrad. Meningen med dess liv blir då nedskalat till överlevnad och förökning.

Man skulle också kunna uttrycka det som att tallarna har en kollektiv makt över berget, ja det hävdas till och med att de samarbetar med varandra enligt vissa forskare. Några tallar är förvissa äldre och större, strävar högre än de andra. Samtidigt så måste de förlita sig på att föryngringen inte påverkas av deras ”ledande” roll., vilket skulle vara förödande för deras samhälle. Enstaka granar och sydliga lövträd försöker också hitta en tillflykt här, men behandlas i stort sett bara som kusinerna från landet. Det går bra ett tag, men tallarna vet att de andra egentligen inte hör hemma här.

Finns det en parallell till hur vi människor har brett ut oss, förökat oss så till den grad att boplatserna börjat ta slut eller är så ogästvänliga att det inte går att leva där längre. I djur- och växtvärlden löses detta vanligtvis genom en populationskrasch, orsakad av sjukdomar (läs, reglerat av de minsta organismerna). Men exempel finns också på där det skapas en balans mellan liv och död, i cykliska förlopp. Hos oss däremot verkar den enda lösningen vara att själva ta oss av daga. Antingen genom de sjukdomar vi åstadkommer genom att förorena vår livsmiljö eller genom att likvidera varandra i krig.

Rekommenderar starkt den franska dokumentären om Stalin på SVT-play (kan tyvärr bara ses i Sverige). Det kunde lika gärna ha varit Putin eller någon annan envåldshärskare med självpåtagen roll som världens räddare. Vi har tydligen mycket att lära, av historien och vår nutid, men framförallt av naturen runt oss.

Strömstad – 30 maj 2023

Sällsynt

OVANLIGT VANLIG

En duvhök passerade över huset i söndags. Inte så vanligt men rester av en slagen duva bakom vår största blomlåda, tydde på att höken varit aktiv i våra kvarter. Den anses väl inte som sällsynt, ingen raritet förutom kanske i stadens skogsöken. Tänkte lite på vad Lars fundera på i Gustafs blogg för ett tag sedan, om vad som händer när det vanliga blir sällsynt och vice versa. Nu lutar det ju tyvärr åt det hållet att de flesta arter minskar numerärt. Intressant är det ändå vad som gör en observation mer speciell än en annan. Kan det inte räcka med fascinationen över att vi är så nära besläktade med fåglarna, utan att vi kan lyfta från marken, inte ens ta oss själva i kragen och förstå vårt eget bästa. Tja, sånt kan man se när de sveper förbi över ens huvud, var det en albatross eller en örn. Kanske bara en gråtrut ändå.

Egen trädgård, Strömstad – 28 maj 2023

Trädgårdsliv #4

BEVINGADE VÄNNER

De bevingade besökarna i vår trädgård har lite olika motiv för sin vistelse här. De första tidiga fjärilarna som rapsfjäril och mindre guldvinge tittar ofast bara in som hastigast, skannar av planteringarna för att se om det är värt att stanna till. Oftast inte utan rör sig flyktigt vidare. Storfamiljen av tornseglare är däremot återkommande gäster i luftrummet över vår tomt. Hittils i år har åtta individer anlänt, som jagar i mindre grupper om 2-4 individer. Föredrar hyreshusets äldre tegeltak som boplats, tre våningar upp, framför vår nyare imitation med röda betongpannor på taket. Gråsparvarna däremot har ett gott öga till oss, övervintrare som de är. Gör inte så mycket väsen av sig, men skapar nytt liv medan vi lutar oss tillbaka i trädgårdsstolen. Livet kan vara enkelt ibland.

Egen trädgård, Strömstad – 28 maj 2023

Hundrunda #12

LÖNN

Uttrycket ”lönndom” får mig att associera till lönnens sätt att föröka sig. Dess bevingade frön flyger inte långt från föräldrarna och de är nästan aggressiva. De är inte så kräsna med sin uppväxtmiljö, skickar ut tidiga rotskott och verkar rustade för att ta över grannskapet med uppbackning hemifrån. Likheten med klanbildande familjer är slående även om dessa unga plantor agerar öppet utan maskering. De är alltså inte speciellt hemlighetsfulla med sin verksamhet, så vad är då kopplingen till ordet lönndom? Ingen alls förstås, förutom att lönnplantorna dömer ut alla sina grannar som lägre stående varelser.

Strömstad – 24 maj 2023