Kategoriarkiv: Svart/vitt

Månljus

Fullmånen vill bara fram, trycker sig genom slöjmoln. Så långt borta, men vill ändå närmare. Kalla kårar kryper på en del ryggar, andra ser ett ljus i oktobermörkret. Den gamla lönnens innandöme lever upp i månljuset. Skuggor spelar ett spratt med vår fantasi. Fåglar ruvar bland höstblad, fladdermöss lurar bakom grenar och, visst döljer detFortsätt läsa ”Månljus”

Levande vatten 9

Transparens Vattnet, en spegling av kosmos kanske. Transparent i sin renaste form. Samlar ljus och sköter en omfattande reglering av syre och koldioxid. Bara i dess stillhet kan vi betrakta oss själva. Rörelserna förbryllar, förblindar och skapar kaos i vår föreställning om hur materian ser ut. Vattnet ser kanske tillbaka på oss och ångrar sinFortsätt läsa ”Levande vatten 9”

Strandsnäcka

En vanlig strandsnäcka (Littorina littorea), ensam blickande ut över havet. Nä, fullt så romantiskt liv har den nog inte. Frågan är hur mycket den upplever av ljuset utanför, instängd i sitt skal. Denna har dessutom satt sig lite väl exponerad för vågorna, men den är kanske så gammal som 3 år, med en erfarenhet attFortsätt läsa ”Strandsnäcka”

Höst i Rogen 13

Vandring i fäders spår, gamla bosättningar Längs stigen norrut från ån Mysklan träffar man fortfarande på öppen uppodlad mark. Lämningar i form av gamla stengrunder i skogskanten och gärdesgårdar syns där det förut var myrmark. Innan marken röjdes och brukades nyttjades för så kallad myrslåtter, ett sätt att tillvarata starr och andra halvgräs under sommarenFortsätt läsa ”Höst i Rogen 13”

Höst i Rogen 12

Vandring i fäders spår, Ryvallen en säter Vi vandrar längs gamla stigar som brukats i århundraden, genom tät skog av fjällbjörk, förbi gran och tall som fanns här redan på 1500-talet. Vi leds varsamt mot gammal bebyggelse och slåttermarker i bygdens periferi, till fäbodvallar på så kallade utmarker. Ett nödvändigt tillskott till den magra hushållningenFortsätt läsa ”Höst i Rogen 12”