Höst i Rogen 12

Vandring i fäders spår, Ryvallen en säter Vi vandrar längs gamla stigar som brukats i århundraden, genom tät skog av fjällbjörk, förbi gran och tall som fanns här redan på 1500-talet. Vi leds varsamt mot gammal bebyggelse och slåttermarker i bygdens periferi, till fäbodvallar på så kallade utmarker. Ett nödvändigt tillskott till den magra hushållningenFortsätt läsa ”Höst i Rogen 12”

Kaos eller anarki

En myrstack om våren, stressfaktorn ser ut att vara maximal. Synbart finns inget system, ja förutom att stackmyrorna rör sig i flera plan, på och under varandra. Inte helt olikt våra ”välplanerade” megastäder med planskilda motorvägar. Skillnaden torde dock vara att myrorna har ett gemensamt mål, att tillsammans bygga sitt samhälle, hela tiden kommunicerande medFortsätt läsa ”Kaos eller anarki”

Sädesärla

Vår närmsta granne vill jag kalla sädesärlan (Motacilla alba), ständigt strikt klädd i sin svarta, grå och vita dräkt. Ett erkännande först. Har egentligen aldrig funderat över olikheten mellan hane och hona förrän detta år. Men en god vän och utomordentlig skådare uppmärksammade mig på att honan har en mjuk övergång i nacken mellan denFortsätt läsa ”Sädesärla”

Ny överrock – new overcoat

Ingen rusning till klädaffären, ingen tömning av bankkonto och framförallt behöver ingen hänsyn tas till det för tillfället rådande modet – influencers värsta mardröm! Bara att fälla av den gamla slitna sommarpälsen så kommer det en ny vinterrock under. Magiskt! Susans challenge, black and white on Wednesdays English summery: No rush to the clothing store, noFortsätt läsa ”Ny överrock – new overcoat”

Förfall

En byggnad förfaller så sakteliga, precis som vi människor. Med lite underhåll och upprustning av fasaden kan vi se bra ut till det yttre, men det inre förfallet går oundvikligt inte att stoppa. En högst naturlig rytm där generationer eller byggnadstraditioner avlöser varandra. Förhoppningsvis leder varje skifte till en förbättring eller utveckling åt rätt håll.Fortsätt läsa ”Förfall”