Kategoriarkiv: Svart/vitt

Strandsnäcka

En vanlig strandsnäcka (Littorina littorea), ensam blickande ut över havet. Nä, fullt så romantiskt liv har den nog inte. Frågan är hur mycket den upplever av ljuset utanför, instängd i sitt skal. Denna har dessutom satt sig lite väl exponerad för vågorna, men den är kanske så gammal som 3 år, med en erfarenhet attFortsätt läsa ”Strandsnäcka”

Höst i Rogen 13

Vandring i fäders spår, gamla bosättningar Längs stigen norrut från ån Mysklan träffar man fortfarande på öppen uppodlad mark. Lämningar i form av gamla stengrunder i skogskanten och gärdesgårdar syns där det förut var myrmark. Innan marken röjdes och brukades nyttjades för så kallad myrslåtter, ett sätt att tillvarata starr och andra halvgräs under sommarenFortsätt läsa ”Höst i Rogen 13”

Höst i Rogen 12

Vandring i fäders spår, Ryvallen en säter Vi vandrar längs gamla stigar som brukats i århundraden, genom tät skog av fjällbjörk, förbi gran och tall som fanns här redan på 1500-talet. Vi leds varsamt mot gammal bebyggelse och slåttermarker i bygdens periferi, till fäbodvallar på så kallade utmarker. Ett nödvändigt tillskott till den magra hushållningenFortsätt läsa ”Höst i Rogen 12”

Kaos eller anarki

En myrstack om våren, stressfaktorn ser ut att vara maximal. Synbart finns inget system, ja förutom att stackmyrorna rör sig i flera plan, på och under varandra. Inte helt olikt våra ”välplanerade” megastäder med planskilda motorvägar. Skillnaden torde dock vara att myrorna har ett gemensamt mål, att tillsammans bygga sitt samhälle, hela tiden kommunicerande medFortsätt läsa ”Kaos eller anarki”

Sädesärla

Vår närmsta granne vill jag kalla sädesärlan (Motacilla alba), ständigt strikt klädd i sin svarta, grå och vita dräkt. Ett erkännande först. Har egentligen aldrig funderat över olikheten mellan hane och hona förrän detta år. Men en god vän och utomordentlig skådare uppmärksammade mig på att honan har en mjuk övergång i nacken mellan denFortsätt läsa ”Sädesärla”