Klippiga bergen
Kockholmen, Strömstad – 2002-12-26




Kockholmen, Strömstad – 2002-12-26
I hårddiskens mörkaste och mest avlägsna vrå lurar det osägbara, det som gödslat skrönor i alla år och direkt användbart i dagens alla konspirationsteorier. Bara att sprida på nätet så det till slut drunknar i sin egen orimliga sanslöshet ……..

Kockholmen, Strömstad – 2002-12-26
Korp (Corvus corax) – Common Raven

Flyktläte korp:


Bilderna får väl belysa det gamla uttrycket ”att ge sig ut på hal is”, vilket inte skall förknippas med ”att vara ute på tunn is”. Båda begreppen används lite slarvigt kan jag tycka som novis. Men, tunn is i det här fallet, förknippar jag genast med att man ”inte har på fötterna”, för att ta ett annat lysande uttryck. Det vill säga, att man antingen är dumdristig eller inte riktigt har kunskaperna. Passar i många fall in på slipade politiker och myndighetschefer, med andra meriter än det som krävs av uppgiften de har att genomföra. Inga namn….
Att ta sig an den hala isen är motsatsen. Man har vetskapen om att det är halt men vågar ändå ta steget ut. Att ta en risk och samtidigt vara medveten om följderna är att flytta fram positionerna, vidga sin bekvämlighetszon och kanske få andra att följa med som ett tryggt och säkert exempel på vad som går att göra. Mer råg i ryggen…..
Till er alla oroliga föräldrar, mor- och farföräldrar – isen var blöt men 40 cm tjock och kompakt. Om barnen visste det förtäljer inte historien, men de hade i alla fall riktigt roligt när sportlovet höll på att regna bort!

Strömsvattnet, Strömstad – 2021-02-21
GYLLENE UTSNITT
En lågt stående eftermiddagssol i december månad 2005 förgyllde min stund denna dag, ett ögonblick jag letat efter sedan dess men aldrig återfunnit. Men, å andra sidan, varför upprepa sig…..




Samtliga bilder från dåtidens Kockholmen naturreservat, numera inom Kosterhavets nationalpark – 2005-12-18
RÄNDERNA SITTER I
Jag har försökt hitta någon slags ordning på gammalt och nytt bildmaterial när jag kunde konstatera att is fascinerat mig länge. Fann ett stort antal bilder från början av 2000-talet, när digitalkameran var i sin linda men fotografen bakom fortfarande hade suget kvar att försöka skapa något av det han såg. Den här gången en nästan organisk svallis på en bergvägg i mörk skog, sen eftermiddag utan ljus.




Samtliga bilder från dåtidens Kockholmen naturreservat, numera inom Kosterhavets nationalpark – 2002-12-26
VÅRIS
Fortfarande kalla nätter, men de längre dagarna med sol börjar ta över vintern. Sakta bryts strukturerna ner, återskapas till viss del under natten för att nästa dag ta ett steg mot vår igen. En ojämn kamp, med ett förutbestämt resultat, som tur är. Formerna är inte längre distinkta och skarpa, kristaller bryts ner och konturer löses upp. Ljuset når åter ner till underliggande vattendränkta ytor, reflekteras tillbaka genom en mer transparent isskorpa. På botten vaknar snart allt levande till, av syrechocken när vattnet vänder sig ur sömnen.








Samtliga bilder från Bulllareskogen – 2021-03-03
Tog en omväg hem innan det blev för mörkt. Nästan svårt att känna igen sig då landskapet var helt förändrat. Några ormvråkar satt och tryckte i kvarlämnade högstubbar på hyggena, men lyfte så fort bilmotorn stoppade. Stubbåkern var öde och skogen tyst. Något rörde sig långt in i dimman. En älg? Nä, bara en ko som onekligen längtade in i lagårdsvärmen, av det sorgliga råmandet att döma. Med en känsla, av att ändå ha sett något nytt, rullade jag hem.




Blomsholm och Solberg, Strömstad – 19 feb 2019
Väderomslaget, med blidväder, bäddade in den sena eftermiddagen i tät dimma. Chansar på en biltur för att se om några rådjur eller älgar rör sig ute på fälten. Endast kråkorna var aktiva. Leta efter strömstaren i en ”säker” bäck, men inte det heller. Besökte istället en fornlämning strax väster om staden, en s.k. skeppssättning med oklart ändamål. De resta stenarna, i formen av ett långt båtskrov, satte igång fantasin medan mörkret föll.





Blomsholm, Strömstad – 19 feb 2019
Grågås (Anser anser) – Greylag Goose

Flyktläte grågås:





