Ett tag sedan sist, men med värme och sol har rabatter, buskar och träd skjutit fart ordentligt. Då vaknar husets varmvattenproducerande solfångare och den här gubben till liv också, liksom trädgårdens alla andra invånare. Humlorna har bråda dagar, det gäller att försöka livnära sig på det som hittils börjat blomma.
Det har inte regnat på ett bra tag så vattenbadet för fågel och insekter fick en behövlig påfyllning. Daggkåpan lyckas själv med att fånga nattens kondenserade fukt, tack vare sina håriga bladkanter. Dropparna sitter kvar i de ännu inte utslagna bladvecken långt in på dagen. Till stor hjälp för de mindre insekterna i rabatten.
Hona av Stenhumla i Azalea, daggkåpa och en obestämd ung vårtbitare
Ett böljande skogslandskap i en uppluckrad jordbruksbygd, en bit från Västkusten i Hallands inre. Maj månad, liksom oktober, är bra månader att ta på sig skogsglasögonen, som Lars Lundqvist brukar uttrycka det. Då syns tydligt trädslag och växtsätt, deras val av växtplats och hur de anpassar sig. Stora delar av dessa bokskogar är numera reserverade för oss betraktare, där granskogen anses göra intrång, även om den har sin egen lyster i dunklet av jämngamla stammar där endast mossa trivs. Granplantorna hittar alltid någon plats att gro på i skuggan av lövtaket, där nötväcka, hackspettar och nötskrikor säkert har haft en näbb med i etableringen.
Får roten vara kvar efter en försiktig gallring bland bokarna, så hinner ibland föryngringen skjuta rotskott innan förmultningen hunnit starta. Naturlig gallring med vindfällda träd öppnar upp. I vissa gläntor har några tallar klarat sig, liksom björk, asp, rönn och ek försöker skapa sitt eget rum. Undervegetationen är fattig i detta hav av torkade boklöv, än så länge har bara vitsippor och blåbär börjat blomma. Skogen får visserligen leva sitt eget liv, men även här krävs skogsvårdande insatser för att skapa nåt som anses attraktivt för den stora allmänheten. Av all fågelsång mitt på dagen så saknas inte så mycket för andra levande varelser heller.
Med mina skogsögon någorlunda öppna försöker jag se och förstå vad som är bäst för skogen själv och alla dess invånare. Historiskt har här varit gammal skog med mycket bok, men även mark för skogsbete eller stora öppna ljungmarker efter kalhuggningar och svedjebruk. Att nu försöka återskapa ett slags naturligt system med bokskog blir lite på samma sätt som förr – människan styr och petar för att i första hand tillfredställa egna behov, även om många rariteter trivs här, kanske också till vår glädje.
Vandrat runt ett par dagar under ett tunt bladtäcke . Så nära en grön vårdusch man kan komma. Ibland får bara kameran vila om man skall ta in den sköra känslan av bokens pånyttfödelse. Åkulla, utanför Varberg, en ny plats för mig men redan ett nödvändigt återseende nästa år vid denna tid. Reserverad skog för att påminna mänskligheten om dess skönhet.
Rationellt framåttänkande eller känslomässig upplevelse i realtid. Fritt val, men så här ser det trakthyggesbruket ut, den vanligaste formen av skogsbruk i Sverige. Läs gärna bolagets egen uppfattning om sitt miljöarbete med skogsmark.
En serie bilder med utgångspunkt i makrovärlden, där inget är sig likt men ändå liknar landskap jag minns, som jag befunnit mig i och som satt sina spår i min bildvärld.
LIV I FRI LUFT 