Bergsbrantens skatt #6

Ingen mänsklig hand kan skapa detta, möjligtvis avbilda och försöka återskapa. Att bara få uppleva en fas i denna skapelseprocess är tillräckligt för att inse sin egen otillräcklighet. Lystern kan ingen diamant ersätta. Strukturer och ytor är, in i minsta detalj, en formgivning som borde få alla konstnärer att ägna sig åt nåt annat.

För mig blir dessa bilder endast ett sätt att levandegöra ett av många naturliga och opåverkade skeenden runt omkring oss, som vi ofta förbiser och kanske inte ens funderar kring. Bara vetskapen om att det redan nästa dag var annorlunda på denna plats, ger mig en trygghet. Det finns en skatt kvar här och på många andra håll, att fritt ta del av.

Ramberget, Strömstad – 5 mars 2023

Bergsbrantens skatt #5

Som att stöpa ljus, tålmodigt omfamnas fjolårsgräs och torra kvistar. Det nollgradiga vattnet sveper in men behåller en form som går igen. Urformen längst in kan skönjas, inte bara genom isens transparens, utan också genom dess föränderliga yttre form.

Tanken slår mig plötsligt. De former som framträder här påminner mig precis om de frusna ögonblick jag själv försökt avbilda i Härjedalens livliga forsar. Där vattnet håller ihop i organiskt mjuka former trots dess våldsamma framfart i vattendragen.

Ramberget, Strömstad – 5 mars 2023

Bergsbrantens skatt #4

En ung gran, som slagit rot under branten, har inget val. Skyddet från berget mot hårda vindar från norr kanske kan kompensera olägenheten av vätsketillförsel i fast form. En utsatt position, förvisso utan större konkurrens, under några hårda vårvinterveckor.

Granar uppvisar ett anmärkningsvärt motstånd redan i ung ålder. Sega böjliga grenar och barr som håller om dem. Lite inflation, i form av förlorade skott som faller av, får granen räkna med här. I längden kommer den säkert att gynnas som sina åldrande släktingar intill.

Ramberget, Strömstad – 5 mars 2023

Bergsbrantens skatt #3

Vid bergets fot glimrade det när kaskader av vatten lämnade branten för att söka sig vidare. De genomskinliga stalagmiter som droppvis formats på marken under de kyligare timmarna var nu utsatta för ett omedelbart hot om destruktion.

Bara de som trängt ihop sig på större stenar stod emot än så länge, men utgången var viss. Vattnets vinter- och vårkretslopp skall slutas så växtlivet åter kan producera det syre vi behöver, gratis. Växternas enda motkrav är att de får finnas kvar på sina egna premissser.

Ramberget, Strömstad – 5 mars 2023

Bergsbrantens skatt #2

Nattens minusgrader hade skapat frusna vattendroppar på rad. Istapparna försökte klamra sig fast på berget men redan nu tidigt på förmiddagen var solen obarmhärtig. Tunna rännilar letade sig fram längs skrevor, mellan mossa och lavar för att till sist nå brantens överhäng och den fria luften.

Ibland bara en droppe i taget som klamrade sig fast i skuggan under bergets fot. När solen rörde sig mellan träden var loppet kört, bara en tidsfråga innan allt förvandlades till vatten igen. Inte bara fotografen kände en viss stress inför omvandlingen, ljudet av vatten som strävade neråt fick nästan istapparna att vilja vika undan och fly. Själv fick jag försöka undvika de istappar som hade mest bråttom att nå marken.

(Ledsen för kamerans bakgrundsljud, glömde min mikrofon hemma…..)

Ramberget, Strömstad – 5 mars 2023

Bergsbrantens skatt #1

Längs en del av leden som kallas Kuststigen, som i verkligheten mest går genom skog långt från kusten, var jag ute en kylig morgon för att hitta orörd skog. Var här för några år sedan med en grupp som var intresserade av att lära sig mer om nyckelarter och leta rödlistade växter och lavar.

På långt avstånd, från andra sidan en frusen myr, hördes nåt som påminde om en hackspett i arbete. Men när jag närmade mig en bergsbrant kom förklaringen, tövatten från bergets topp som sakta rörde sig ner över bergets nästan lodräta men sträva sidor och befuktade sydsluttningen droppvis.

Ramberget, Strömstad – 5 mars 2023

Hundrunda #5

I väntan på vårflod

Löv på glid

Fotnot.

Med hundrunda avses en återkommande morgonrunda, huvudsakligen i stadsmiljö, med två svartvita holländare, ras Stabijhoun vid namn Vilja och Dotti, vanligtvis med en gammal men lätt Canon Eos M5 och zoom 18-150 över axeln. Föredrar att fota kvadratiskt och monokromt direkt i kameran. Viss efterbehandling sker i det ljusa mörkrummet med gratisprogrammet GIMP. Så då vet ni det.

Bild 1 – Islandskap

Strömsdalen, Strömstad – 7 mars 2023