Fullmånen vill bara fram, trycker sig genom slöjmoln. Så långt borta, men vill ändå närmare. Kalla kårar kryper på en del ryggar, andra ser ett ljus i oktobermörkret. Den gamla lönnens innandöme lever upp i månljuset. Skuggor spelar ett spratt med vår fantasi. Fåglar ruvar bland höstblad, fladdermöss lurar bakom grenar och, visst döljer detFortsätt läsa ”Månljus”
Författararkiv:Hans
Fri eller fånge
Vem är mest fri egentligen? Den som måste slita hårt för sin egen lycka och välgång, eller den som har sin framtid serverad på en guldtallrik. Den unga tornfalken har vuxit upp någonstans i Norden i sommar. Nu när vi är i oktober måste den söka värme och byten längre söderut, med alla de farorFortsätt läsa ”Fri eller fånge”
Levande vatten 9
Transparens Vattnet, en spegling av kosmos kanske. Transparent i sin renaste form. Samlar ljus och sköter en omfattande reglering av syre och koldioxid. Bara i dess stillhet kan vi betrakta oss själva. Rörelserna förbryllar, förblindar och skapar kaos i vår föreställning om hur materian ser ut. Vattnet ser kanske tillbaka på oss och ångrar sinFortsätt läsa ”Levande vatten 9”
Energi från vinden
Ett växande men nödvändigt och betydelsefullt inslag i landskapsbilden Susans challenge, black and white on Wednesdays
Strandsnäcka
En vanlig strandsnäcka (Littorina littorea), ensam blickande ut över havet. Nä, fullt så romantiskt liv har den nog inte. Frågan är hur mycket den upplever av ljuset utanför, instängd i sitt skal. Denna har dessutom satt sig lite väl exponerad för vågorna, men den är kanske så gammal som 3 år, med en erfarenhet attFortsätt läsa ”Strandsnäcka”
Strandfynd 3
Höst vid havet När jag hittade Makaonfjärilens larver här på Saltö senast (se tidigare inlägg) blev jag nyfiken på vart de tagit vägen. Återvände efter nästan en månad för att leta eventuella puppor. Hittade inga i närheten av värdväxten Strandkål, men tro det eller ej, två fullvuxna larver som fortfarande inte hade förpuppats i slutetFortsätt läsa ”Strandfynd 3”
Stängt för säsongen
Sista september, mörkret faller över fisketjärnen. Nu är det stängt för sommarens fiske. Öringarna skall leka i bäckarna, sedan vila upp sig och försöka klara ännu en vinter på mager kost. Till våren kommer ystra småyngel att förgylla vattnen igen, till glädje för de gamla och erfarna i djupet, men också för en och annanFortsätt läsa ”Stängt för säsongen”
Höst i Rogen 16
Selet, lugnet är återställt Plötsligt stannar jokken upp, tystnar och det vita skummet förvandlas till en mörkare spegel av omgivningen. Ett lugnvatten eller ett sel har bildats, där jokken breder ut sig och topografins utplaning bromsar upp vattnet. Början av selet är oftast lite djupare men när vattenhastigheten minskar sjunker mycket av forsens material tillFortsätt läsa ”Höst i Rogen 16”
Höst i Rogen 15
Jokken lever, kuoikka regerar När vattnet släpper taget om forsnacken, finns det inte längre någon återvändo. Forsen, eller som det heter på samiska kuoikka, släpps lös. I början kanske ett försiktigt porlande, varefter omgivningens lutning, branta sidor, block och sten brådskande skapar en symfoni av vattenrörelser. I ena stunden verkar vattnet koka där luft trycksFortsätt läsa ”Höst i Rogen 15”
Höst i Rogen 14
Forsnacken, jokkens kröning Fjällbäcken med dess lugnvatten och forsar är det som sakta skapar och omformar landskapet. När vårfloden kommer finns inga hinder som är för stora, is och vattenmassor sveper med allt som är i vägen för vattnets framfart. Förresten, jokk är den försvenskade skrivningen av johka (nordsamiska) och jåhkkå (lulesamiska). Från sjön eller enFortsätt läsa ”Höst i Rogen 14”
LIV I FRI LUFT 