Invasiv avart

Strandtåg (Nylona maritima)

Ett tyvärr inte nytt inslag i strandfloran, men ett ständigt växande problem. Tillför inget då den är ständigt grön och ej förmultnar. Tränger istället undan andra strandväxter och förorsakar sterilitet i sin nästa övergångsfas, mikrolevande i havet, när sol brutit ner strandtågen i sina minsta beståndsdelar. Regnet göder sedan havet och dess invånare går en lång plågsam död till mötes. Dess vattenlevande släkting Havstrålen (Horribulus maritima) är mer skonsam då den snabbare dödar de större frisimmande varelserna när de fångas av dess overksamma garn på havets botten. Andra arter på stranden kan bara huka sig och vädja till mänsklig omsorg, så kallad förvaltningsplan i nationalpark.

Strandväxter, Saltö Strömstad – 2021-05-07

Växt till nytta

Strandkål (Crambe maritima)

Faktiskt första gången jag sett strandkålen födas. En verklig färgupplevelse att se de första ljusgröna skotten övergå i lila toner. Bladen som vecklar ut sig ur trångboddheten och söker ljuset. Om någon vecka eller två med värme har de sedan förvandlats till stora utbredda blågröna kålhuvuden med vita korsblommiga stjälkar. Då kanske man får sällskap av Makaonfjärilarna som larvade runt de vissnande växterna i fjol höstas. Observera att strandkålen är fridlyst i vissa landskap, även om den ses som ganska vanlig i Bohuslän.

”Strandkåhl kallades den allmänt af fiskare. Växer på en stor del holmar vid stränder i sanden ock stengruset, samt bland klappuren der andra örter ei kunna komma fort, til exemp. på Lugnholmen utan för Strömstad, Linghud, stora Svangen, Olaskär i Tanum, samt åtskillige andra längs efter hela siökanten. Hvilken hade kunnat inbilla sig at träffa denna vilt växande i Sverige? Til bladen liknar den aldeles vår vanliga Blåkål, så at man skulle hafva möda, at kunna skilja dem från hvarandra: näppeligen kan ock någon kål hafva större ock tiockare blad, än denna. Ingenstäds viste de at använda den til någon nytta, iag skulle dock tro, at den nästan så väl kunde nyttias til mat för folck som annan kål.”

Ur Förtekning på några örter fundna i Bohus-Län 1742 av P. Kalm (Kongliga Swenska Wetenskapsacademiens Handlingar 1743)

Strandkål, Saltö Strömstad – 2021-05-07

Driftig växt

Trift (Armeria maritima)

Det inger ett visst hopp när en växt ser ut att klara olika miljöer och förändringar. Den på västkusten vanligt förekommande triften började, något sent i år, sin blomning i början av maj. Den är en makalöst torktålig växt, där kustklimatet inte ger något som helst skydd på torr grusmark eller i klippskrevor. Fjolårsståndarna vittnar om ett hårt liv men under markytan skjuter nya knoppar ut, först enstaka tidiga spanare sedan breder de rosa mattorna ut sig. Kronbladen som nästan är genomskinliga i början, tar snabbt form och bildar en tät klase av ögonfröjd. Den räds inte ens vår urbana miljö utan har hittat nya nischer i det saltbemängda gruset längs vägkanterna. Man får bara tacka och bocka!

Hoppet

Brokhoppspindel (Evarcha falcata)

Här man man bokstavligt tala om ”att leva på hoppet”. Dess spänst och hoppförmåga överträffar det mesta vilket ger närgångna fotografer eller naturspanare en utmaning. Den undviker fiender och svåra hinder lätt genom att snabbt byta position och försvinna i markförnan.

Det påstås att hoppet är det sista som överger människan, men skall mänskligheten ställa sin tilltro till nåt man hoppas kommer att ske i framtiden måste jag nog citera en mycket mer klarsynt tänkare:

”Hoppet måste i vår tid produceras”

Harry Martinsson
Brokhoppspindel, Hällekind Strömstad – 2021-04-28

Lokalsinne

ORIENTERINGPROFFS

Hur är det överhuvudtaget möjligt? De flesta av oss ger sig inte ut i skogen utan att ha koll på stigar eller använda oss av karta, kanske också kompass. Men de små insekterna måste uppleva varje år som om någon ritat en ny karta av löv, kvistar, växter och andra mer eller mindre trevliga medtrafikanter i en fullkomlig djungel. Dofter och färger i all ära men vägen måste te sig väldigt krokig och aldrig sig lik från en stund till annan. Myrsamhällets invånare kommunicerar hela tiden när de träffas, skvallret går som en löpeld. Dagfjärilarna seglar till synes planlöst omkring och har bara en sak i huvudet, ”blommor och bin”. De har åtminstone en överblick över pollenstationerna men en liten vivel, mindre än en centimeter, måste helt enkelt konstant gå vilse för att hitta sin partner, med risk för att bli någon annans middagsmål. Rörigt är det allt, vilket jag försökt åskådliggöra nedan.

Bild 2-4 är manipulerade med sandwich-teknik

Massutrotning

KÄNSLOFYLLDA LÖV

Löven blänger tillbaka, tycks utrycka en besvikelse över för lite uppskattning av ett väl utfört arbete sedan fällningen i höstas. Inte ens de som tappert hänger kvar i träden, trotsande friska vårvindar, får några applåder. Detta trots att de in i det sista försöker skydda årets gröna nykomlingar. Så, stäm upp ett HURRA! för löven och dess moder nästa gång vårkänslorna svallar över. Vem vet, kanske det går en susning genom skogen.

Känslostarka löv, Hällekind Strömstad – 28-29 april 2021

Den grå massan

SPRETIGT LIV

Den grå och anspråkslöst beiga lövmassan knastrar under kängorna. Torr, urlakad och passé. Kisar man lite med ögonen i makronivå lyser det upp här och var. Ser inte mycket ut för dagen, ett spretigt liv av blomlösa växter tränger fram beredda på att ta över och förvalta lövtäckets självuppoffrande epok. Nästa generation är här och sen kommer nästa, nästa igen och …….

Den nya generationen, Hällekind Strömstad – 28-29 april 2021

Trädspråk

TECKEN I SKYN

De unga träden sträcker vetgirigt ut sina grenar, ser ut att vilja omfamna allt runt omkring sig snarare än att konkurrera om plats med sina grannar. Olika strategier för växa upp och nå framgång. Ett nödvändigt sidoskott ibland, inte så vackert i vissa ögon. Kommer kanske att tänja lite på tomtgränsen, skava på någon annans bark eller omfamna sin artfrände. Inget kiv eller högljutt bråkande, mest samförstånd eller bara acceptans. De sköter sig bäst själva, trots den ungdomliga yran.

Unga träd, Hällekind Strömstad – 28 april 2021