INSPIRATÖR #0

INTRODUKTION

Många får sin inspiration av andra människor. Antingen av deras bragder, engagemang eller klokskap. För mig finns en outtömlig källa av inspiration att dricka ur, oftast bara runt husknuten eller i den närmaste omgivningen. Det vi kallar natur finns ju faktiskt överallt, i smått och i det stora. Bara att se och höra dess årsvisa rytmik räcker långt för att fylla på med inre energi. Den flödar förvisso över oss dagligen i bilder och på film, men känslan av att upptäcka dess invånare på egen hand måste upplevas för att förstå innebörden av. I mötet med naturen skapas förståelsen för dess komplexitet. Att försvara den mot angrepp blir därför inget annat än självförsvar.

Min tanke med detta tema blir inte i första hand att förmedla fakta och kunskap. Här får bilderna tala sitt eget språk. De varelser som ni kommer att få stifta bekantskap med betyder var och en lika mycket, för mig och för er alla andra, oavsett om de går på fyra ben eller åtta ben, står stadigt i jorden året runt eller återkommer varje sommar ur ett enda frö. De nätverkar konstant med varandra. Vi behöver bara hitta vår rätta plats och agera i överenstämmelse med den.

Södra hamnen, Strömstad – hemma sedan 1990

Skog, jord, klimat och de sju dödssynderna – 7

Vrede (lira)

Vrede är en känsla som länkar till ens psykologiska tolkning av att ha blivit sårad, kränkt eller förnekad och en tendens att ödelägga det genom hämnd. Somliga anser vrede som en del av kamp-eller-flykt-beteendet som svar på upplevda hot.

Ilskan kommer ur orättvisa, korruption och där möjligheten att påverka sin egen situation saknas. Vreden breder ut sig överallt och på alla plan. Mindre nogräknade stater livnär sig på den mänskliga vreden och förser dessa människor med vapen så att de kan avvärja det hot de upplever. Oavsett om det är ett grannland, en annan folkgrupp eller grannen. Ilskan separerar människor och samhällen, mellan de som anser sig ha rätt och fel. Frustration och maktlöshet blir en grogrund för vältalande despoters framavel. Desperationen tar sig till slut ut ur det mänskliga och människan visar åter djurets innersta egenskap, att överleva. En stigande kamp om kvarvarande land och vattenresurser, råvaror och energi, blir allt tydligare. Den drivkraften är tyvärr mycket starkare än utvecklingen av människans sociala behov av samarbete för allas gemensamma bästa.

Rotlös flykt