Lunchträff

RYGGEN FRI

Hur värdefull är inte en skogsholme, mitt i ett jordbrukslandskap. Tätt stående tallar med svårgenomträngliga slånbärssnår tilltalar kanske inte söndagsflanören. För rådjuren är det en skyddszon, bara sekunden bort. Även om sannolikheten att något rovdjur skulle dyka upp så här kustnära är minimal, finns reträttvägen där. Visst händer det att varg och lo förirrar sig till våra trakter vintertid ibland. Min känsla är dock att rådjuren har mer fokus på oss tvåbenta, även utom skotthåll, än våra fyrbenta ”carnivorarer”. Även en fullt synlig fotograf i dagsljus mitt på dagen, tillhör tydligen gruppen relativt harmlösa fiender.

Nöddö, Strömstad – 12 november 2021

Skönheten från norr 5(5)

FARVÄL SÅNGSVAN

November börjar lida mot sitt slut. Sångsvanarna finns inte längre kvar i större flockar. De enstaka individerna tyr sig gärna till övervintrande knölsvanar. Under häckningstiden lever de isolerat parvis och accepterar inga andra svanar i närheten, men nu under höstflytten söker de kommunikativt efter andra sångsvanar, ett lågmält läte som ibland är knapp hörbart men som verkar hålla ihop gruppen. Kanske en och annan historia också om hur sommaren varit…..

Bearbetade ljudfiler från Xeno-Canto

Nöddökilen, Strömstad – 19 november 2021

Skönheten från norr 3(5)

FINPUTS

Svanar har en klar fördel med sin långa hals när det gäller att putsa sin fjäderdräkt. De kommer åt nästan överallt, förutom huvud och hals förstås. Där måste de istället ta hjälp av fötterna. Jag har lagt märke till hur sångsvanar, till skillnad från knölsvan, lägger mer tid på att sköta om sina fjädrar och arbetar mer långsamt och metodiskt. Knölsvanar verkar mer stressade och lite slarviga i sitt putsande enligt min mening. Något att fundera vidare kring om varför det kan vara så.

Orrevikskilen, Strömstad – 5 november 2021

Skönheten från norr 1(5)

RAST OCH VILA

I den grunda och skyddade havsviken finner sångsvanen (Cygnus cygnus) ro på sin sena flytt från norra skandinavien. De stannar gärna till några veckor på en bra plats där de kan äta upp sig inför sista etappen söderut. Fotografen i fågeltornet stör inte men en flock snorklande storskrakar (se tidigare inlägg) däremot. De väjer inte, utan simmar rakt igenom gruppen av sångsvan som något upprörda säger sin mening om tilltaget.

Egna inspelningar via mobiltelefon:

Orrevikskilen, Strömstad – 12 november 2021

Stukad dag

Ute är det kallt och sol denna dag, den 23 nov, när jag skriver denna korta betraktelse. Som gjort för höstens första försök att fånga lite frostiga kristaller i morgonljuset. Istället sitter jag med en svullen och stukad fot framför skärmen och letar efter något som skulle kunna väcka känslan av att vara ute just nu, men om en vecka så…..

Och tyck inte synd om mig. Har mig själv att skylla när man fortfarande inte kan låta bli att jogga omkring på löparslingan med dess levande rötter som greppar tag i mig då och då. Bara att lyfta på benen med höga knän och inte släpa sig fram, som min löparkompis enkelt brukar förklara.

Bullarskogarna 2017-11-12

Snorkeljakt

STORSKRAKE (Mergus merganser)

Skrakar, och i detta fall storskrake, har en intressant metod att fånga sitt byte på. De snorklar med huvudet under vattnet i rask fart framåt och fångar småfisk reptilsnabbt under ytan. Vid detta tillfälle kunde jag studera metodiken på avstånd (därav lite skakig film) i en grund havsvik med lite högvatten för tillfället. Lyckades inte få fångsten på bild, men ett antal gånger fick den tag i mindre plattfiskar, inte mycket större än näbbens längd.

Efter en timme fick den sällskap och genast i samförstånd jagade de synkroniserat framåt i ett högre tempo. Eftersom vattendjupet inte var mer än 20-40 cm så skrämdes antagligen plattfisken upp från botten och de kunde tillsammans blockera dess undanflykt. Ett givande skådespel trots dåligt väder.

Nöddökilen, Strömstad 2021-11-02