Månatliga arkiv:september 2020

Blomkrabbspindel

Misumena vatia En mycket vanlig och trevlig gäst i vårt urbana samhälle. Trivs utomordentligt i parker och villaträdgårdar, där den ligger i bakhåll på blommorna. Närhelst en flygande pollinerare närmare sig, oavsett om det är fjärilar eller små sorgmyggor, gör spindeln en snabb övervägning – äta eller ätas. Undviker som regel alla randiga tvåvingar somFortsätt läsa ”Blomkrabbspindel”

Kaos eller anarki

En myrstack om våren, stressfaktorn ser ut att vara maximal. Synbart finns inget system, ja förutom att stackmyrorna rör sig i flera plan, på och under varandra. Inte helt olikt våra ”välplanerade” megastäder med planskilda motorvägar. Skillnaden torde dock vara att myrorna har ett gemensamt mål, att tillsammans bygga sitt samhälle, hela tiden kommunicerande medFortsätt läsa ”Kaos eller anarki”

Lockespindlar

Lockespindlar (Opiliones) tillhör spindeldjuren men är inga spindlar, vilket man genast ser på de större arterna. Kroppen har förvisso åtta ben, men är en enda äggformad sammanvuxen kroppsdel med bara två ögon ovanpå. De kan inte producera silke och väver därför inte nät, utan jagar sina levande byten genom att springa ikapp dem. De flesta ärFortsätt läsa ”Lockespindlar”

Strandfynd 2

Vet inte om ett sälkadaver kan kallas för fynd, men sälen har säkert en livshistoria att berätta för oss. Inom Kosterhavets nationalpark finns en stor stam av knubbsäl (Phoca vitulina), i västerhavet Skagerack och Kattegatt totalt ca 24 000 individer. Stammen decimeras årligen av olika orsaker. En viss skyddsjakt bedrivs för att mildra skadorna påFortsätt läsa ”Strandfynd 2”

Skogsfynd 1

Saltö tillhörande Kosterhavets nationalpark, är inte bara salt vatten och klippstränder som i gårdagens inlägg Strandfynd 1. Ön hyser en blandad skog med små undangömda kärr. Har under många år besökt ön, där jag tänkte dela med mig av lite gamla bilder så småningom, om ni kan vänta. I skogen med de vindpinade kroktallarna ellerFortsätt läsa ”Skogsfynd 1”

Strandfynd 1

Lugnt hav utanför Saltö, tidigare ett eget naturreservat, nu inkluderat i förvaltningen av Kosterhavets nationalpark. Klara mornar med svagt ostlig vind och vattnet blir kristallklart. De sista kvarvarande röda ängstrollsländorna solar på fortfarande varma klippor, en kort stund innan en hona förföriskt sveper förbi . Strandsnäckorna har hamnat på torra land i lågvattnet men klararFortsätt läsa ”Strandfynd 1”

Sött eller surt

Skördetid bland skogens lingonröda tuvor. Sköna att se och goda att smaka på. Föredrar dock kokta lingon med rikliga mängder socker, kanske för att gröten då smakar mindre gröt!? Stensöta har jag bara smakat på våren, med sina rötter som smakar söt lakrits. Vet inte, men den är nog beskare så här när hösten närmarFortsätt läsa ”Sött eller surt”

Nätkonstruktörer 2

Hjulspindlarnas motsvarighet till arkitekter genom tiderna måste nog ändå vara den vanliga korsspindeln (Araneus diadematus). Den perfekta symmetrin med exakta mått, noggrann upphängning och genomtänkt stabilitet. Ibland lite vågat i en öppen tallskog med långt avstånd mellan förankringspunkterna. Lite som att försöka gå på slak lina. Nätet släpper igenom de lätta vindarna och följer elastisktFortsätt läsa ”Nätkonstruktörer 2”

Sädesärla

Vår närmsta granne vill jag kalla sädesärlan (Motacilla alba), ständigt strikt klädd i sin svarta, grå och vita dräkt. Ett erkännande först. Har egentligen aldrig funderat över olikheten mellan hane och hona förrän detta år. Men en god vän och utomordentlig skådare uppmärksammade mig på att honan har en mjuk övergång i nacken mellan denFortsätt läsa ”Sädesärla”