Sött eller surt

Skördetid bland skogens lingonröda tuvor. Sköna att se och goda att smaka på. Föredrar dock kokta lingon med rikliga mängder socker, kanske för att gröten då smakar mindre gröt!? Stensöta har jag bara smakat på våren, med sina rötter som smakar söt lakrits. Vet inte, men den är nog beskare så här när hösten närmarFortsätt läsa ”Sött eller surt”

Nätkonstruktörer 2

Hjulspindlarnas motsvarighet till arkitekter genom tiderna måste nog ändå vara den vanliga korsspindeln (Araneus diadematus). Den perfekta symmetrin med exakta mått, noggrann upphängning och genomtänkt stabilitet. Ibland lite vågat i en öppen tallskog med långt avstånd mellan förankringspunkterna. Lite som att försöka gå på slak lina. Nätet släpper igenom de lätta vindarna och följer elastisktFortsätt läsa ”Nätkonstruktörer 2”

Sädesärla

Vår närmsta granne vill jag kalla sädesärlan (Motacilla alba), ständigt strikt klädd i sin svarta, grå och vita dräkt. Ett erkännande först. Har egentligen aldrig funderat över olikheten mellan hane och hona förrän detta år. Men en god vän och utomordentlig skådare uppmärksammade mig på att honan har en mjuk övergång i nacken mellan denFortsätt läsa ”Sädesärla”

Nätkonstruktörer 1

Mattvävare kallas en underfamilj av spindlar (Linyphiinae) som jag stöter på rätt ofta i lite tätare skog med ungbjörk. Spindelnäten ser inte mycket ut för världen, oftast ett virrvarr av trådar som löper horisontellt mellan klena grenar. Ibland rätt högt upp, skyddat av större träd undan vind och regn. Mattan är upphängd vertikalt med glesareFortsätt läsa ”Nätkonstruktörer 1”

Sensommarsländor 2

Late summer dragonflies Fortsättning på gårdagens inlägg Sensommarsländor 1. En dag som inte gav någon färsk öring på middagstallriken. Istället bjöds det på underhållning i strandkanten av sländor. En vanlig trollslända, men för mig en ny bekantskap på bild, var den Bruna mosaiksländan (Aeshna grandis), betydligt större och ljudligare än de små flicksländorna. Till skillnadFortsätt läsa ”Sensommarsländor 2”

Sensommarsländor 1

Late summer damselflies Det var en fin måndag i början av veckan, svalare än vanligt men solen värmde. Som gjord för att se om öringarna hade piggnat till efter de senaste varma veckorna. Vid fisketjärnen ett par mil hemifrån var det tyst, men enstaka plask hördes i strandkantens lä för vinden. Prövade mig fram medFortsätt läsa ”Sensommarsländor 1”