En dag vid havet #5

Människan och havet

En enkel logik:

  • Världens hav tar upp nästan en tredjedel av våra utsläpp av koldioxid.
  • Ekosystemen längs kusterna och växtligheten under havsytan binder stora mängder kol.
  • Hälften av det kol som lagras av levande organismer finns i haven.
  • Kolet från havslevande djur och växter kan bevaras bundet på havsbotten i tusentals år.
  • När havens ekosystem försvinner förstörs möjligheten att lagra växthusgaser i haven.

Havet är djupt men inte oändligt

De senaste 100 åren har vi lyckats med att:

  • Göra havet surare och därmed livet surt för viktiga organismer.
  • Minskat mängden kalk i havet som missgynnar alla kalkberoende organismer.
  • Höja medeltemperaturen i havet.
  • Förändra salthalten i havet med smältande isar och glaciärer.
  • Höja den globala havsvattennivån och förändra havsvattenströmmarna.
  • Försämrat syrenivån i havet genom övergödande utsläpp från megastäder.
  • Allvarligt minskat havens fiskbestånd och förändrat artsammansättningen.

Hjälpa och inte stjälpa

Åtgärder som vi måste göra och som vi kan åstadkomma idag:

  • Global energiomställning som kräver en ny ekologisk världsordning.
  • Kraftfulla insatser för reduktion av koldioxid men också svavel och kvävedioxider.
  • Åstadkomma en förvaltningsplan för de två tredjedelar som är internationellt vatten.
  • Skydda stora sammanhängande havsområden med känsliga ekosystem.
  • Minska det globala industrifisket.
  • Återplantering av mangroveskogar längs havskusterna, tar upp 5 ggr mer koldioxid än regnskogar.
  • Återskapa korallrev och andra viktiga ekosystem.

Eftersom havet inte ägs av någon utan tillhör alla och allt som lever däri, är det också allas vårt ansvar

Kockholmen, Kosterhavets nationalpark – 2021-06-12

Mitt i spenaten 5(bonus)

Vad är det som lurar i vassen? På hemväg vid 10-tiden på kvällen gick solen ner i tunna slöjmoln och det varma ljuset försvann direkt. Kanske det var det som gjorde att ett par mörka långa öron syntes tydligt mot fjolårsvassen. Hon reste sig strax för att lystra efter okända ljud från grusvägen, spanade mellan färska vassblad och vände sedan baken till. Ett skyggt rådjur, kanske en hona i väntans tider. Snart midsommar, då får vi kanske se.

Nöddö, Strömstad – 2021-06-08

Mitt i spenaten 4(4)

Att låta andra göra jobbet för att sedan försöka dra fördel av sin egen storlek fungerar kanske i den mänskliga marknadsekonomin. Inte det vackraste spindelnätet månntro, men effektivt för feta tvåvingar verkar det vara. När sedan en objuden middagsgäst dyker upp gäller det att först ta skydd och markera vem som äger fångstplatsen. En komplicerad benfäktning, ett kort motanfall och inkräktaren får ge vika. I lövsprickningens tid finns det gott om bladlöss, inte så feta men med lite extra insats får man hålla till godo med vad som erbjuds den girige. Lärdomen av denna bildserie får väl bli att den som skapat produktionsmedlet och gjort hela jobbet också skall kunna dra nytta av resultatet.

Bilder från en skogsväg vid Strömsvattnet, Strömstad – 2021-05-28

Mitt i spenaten 3(4)

De finns där, överallt är det insekter och spindlar. Var och en med sin nisch, sin hemort och vårdväxt. En trygghet att hålla sig till, hitta en partner eller som basstation för dagens jakt. Vi ser dom bara när vi själva håller oss i stillhet. Först då avslöjar minsta rörelse deras närvaro och vi kan förundras över en tillvaro, på ytan lugn, men ett invecklat nätverk där alla bor i ett utsatt område. Nätverket verkar löst sammansatt och saknar ledare. Så länge växtmiljön är intakt så fungerar den välbalanserade gemenskapen utan inblandning utifrån. Styrinstrument är ett okänt begrepp i denna makrovärld för att skapa jämvikt.

Albagge och obestämda spindlar med olika sätt att jaga på
Skuggan av en ekantennmal som går in för landning
Ung vårtbitare på treklöverblad

Bilder från en skogsväg vid Strömsvattnet, Strömstad – 2021-05-28

Mitt i spenaten 2(4)

Grönt är skönt, ja till och med behagligt lugnande. Man vill se gräset skena iväg, sträva uppåt och bara ta för sig ohämmat av sommarens livsutrymme. Nästan varje strå rymmer en och annan fripassagerare som vill känna på samma sätt. Komma högre upp och få den där hisnande känslan när stråna svingar sig mot varandra. Det är värt den lilla mödan att böja sig ner och få rätt perspektiv, trotsa fästingarnas bakhåll och bara andas in det gröna livselexiret.

Bilder från en skogsväg vid Strömsvattnet, Strömstad – 2021-05-28