Tångbältet

”Klimatförändringarna gör havet varmare, surare och förändrar salthalten i havet, vilket kan få stora konsekvenser för marina ekosystem. En av de arter som är särskilt utsatta är blåstång, (Fucus vesiculosus), som har en nyckelroll i strandnära ekosystem. Dessa grunda kustnära ekosystem är speciellt sårbara och känsliga för förändringar eftersom de har mindre vattenvolym.”

Avhandlingens titel: Habitat-Forming Seaweeds in a Changing Climate, år 2021

Avhandlingen framlagd vid: Göteborgs universitet, Institutionen för marina vetenskaper

Författare: Alexandra Kinnby

Levande tångbälte
Reflekterande liv

Samtliga bilder från Kockholmen, Kosterhavets nationalpark – 2021-07-19

Frihetens pris

Havet är oändligt. Ja, men inte på ytan. Här saknas vägmarkeringar, skyltning nästan obefintlig och alla farkoster skall samsas på denna yta. Yrkestrafik, fiskare, semesterfolket, naturvurmarna, gamla traditioner möter nya och konflikterna göms undan, ”det är ju ändå sommar, sol och semester”. Hade sjöns avsaknad av regelverk för båtlivet överförts till landbacken så finge inga fordon köra omkring överhuvudtaget.

Gnällspiken här är inte ensam om att tycka det gått för långt, vi kan inte vänta tills allt blir eldrivet och något tystare. Alla är inte beredda att betala priset för friheten, som många säger sig inte kunna släppa taget om. Även inom båtbranschen reagerar man, men långsamt som vanligt. I en debattartikel nyligen (Båtliv 3/2021) framfördes direkta förslag på åtgärder. Buset med vattenscooter måste först av allt regleras ännu hårdare.

Samtliga bilder från Kockholmen, Kosterhavets nationalpark – 2021-07-19

Stilleben #3

Gjorde upptäckten att jag var förföljd. Vart jag än begav mig så kontrollerade varelsen alla mina rörelser. Varje gång jag sneglade åt hans håll, blev han stel som en pinne och hukade sig, men med huvudet fortfarande på skaft. Sa inte ett ljud, men gjorde det ändå klart för mig att det var hans territorium och att jag burit hand på en av hans vänner, spättan ni minns. Lovade att inte upprepa mitt infall och inte stöka till det fler gånger.

Samtliga bilder från Kockholmen, Kosterhavets nationalpark – 2021-07-19

Stilleben #2

Jag tog mig den stora friheten att möblera om i moder natur, ingen parkvakt i närheten, endast badglada semesterfirare på andra sidan halvön. En sten fick följa med mig på kortare vandringar och se lite annat än sina gelikar på stranden. Jag tror det uppskattades, fick i alla fall inga klagomål efter utflykten, när jag återbördade ”spättan”, som hon fick heta under vår korta bekantskap.

Obekväm
Oskiljaktiga
Utstrålning

P.S. På bild 1 studerar spättan fröken strandaster.

Samtliga bilder från Kockholmen, Kosterhavets nationalpark – 2021-07-19

Stilleben #1

Både natur och människa lämnar spår efter sig på havsstranden mot väster. Men får man egentligen röra något som spolats upp på stranden i en nationalpark. Det faller sig kanske naturligt att ta hand om det som inte bryts ner, plast vanligtvis. Men allt trä som spolas upp, nött av hav, klippor och stenar, är väl ett naturligt element på en havsstrand?

Att samla ihop, resa landmärken efter sig själv eller göra en installation av de naturliga elementen blir allt vanligare. Ett konstuttryck eller bara vanlig klåfingrighet blandat med samlarmani spelar ingen roll. Det gillas inte av förvaltaren, speciellt om man flyttar sten och reser ett bomärke som skriker ut ”I was here!”

Någon har dock haft en tanke med sitt mödosamma arbete. I ”huset” låg två skyddade ägg i form av flöten från fiskeredskap. Hittade ett tredje flöte som jag kompletterade samlingen med. Lite skydd mot solljusets nedbrytande effekt kan väl inte vara straffbart. Nu kan fler uptäcka och se vad havet för med sig.

Samtliga bilder från Kockholmen, Kosterhavets nationalpark – 2021-07-19

Varning, fotograf

Lämnade insektslivet i taggsnåren och klättrade upp på klipporna. Ett varnade läte hördes strax från en tall som led i torkan. Stenskvättehonan studerade mig ingående för att utröna vad mina avsikter var. Satte mig ner och hon kom lite närmare, för att konstatera att läget verkade lugnt. Den större strandpiparen upprepade proceduren, men höll sig hela tiden på avstånd och hennes mantra till ungarna ljöd högt och klart: – Ligg bara stilla! Han går snart.

Större strandpipare (Charadrius hiaticula) och stenskvätta (Oenanthe oenanthe)
En fågel som ätit för många kråkbär

Samtliga bilder från Kockholmen, Kosterhavets nationalpark – 2021-07-19