En grå sparv 4(5)

KARAKTÄR HONA

Gråsparvshonan är oansenligare än hanen och mattare brun, men mycket fint tecknad. Hon saknar hanens bruna nacke och svarta strupfläck. Det gråbruna huvudet har ett ljust ögonbrynsstreck, som är tydligt framförallt bakom ögat. Näbben är gulaktig, men skiftar färg till svartgrå under häckningstiden. Ungfåglarna har en fjäderdräkt som påminner om honornas, men är något ljusare och har ljusgul mungipa.

REPRODUKTION

Gråsparvar blir tidigt könsmogna och under häckningen från mars-augusti får de 2-3 kullar, i gynnsamma fall även fyra kullar, men dödligheten är dock stor. Bara 20-30 % utvecklas till flygfärdiga ungar, ju senare på året desto sämre utfall. Dessutom har ungfåglarna hög dödlighet under de första veckorna efter utflygningen. Efter ett år lever i genomsnitt endast 20 % av ungfåglarna och i stadsområden ungefär 40 %. De har svårt att självständigt skaffa föda och rovdjur som katt och sparvhök tar många.

FÖDAN

Gråsparven livnär sig huvudsakligen på frön och då framför allt frön av odlade spannmålsarter. Regionalt och årstidsvis kan andelen frön av vilda växter motsvara eller överträffa andelen spannmål. Från våren till sommaren spelar också animalisk föda en viktig roll och kan utgöra upp till 30 % av den samlade födan. Gråsparven utfodrar sina ungar under de första dagarna nästan uteslutande med larver och andra sönderdelade insekter. Om dessa inte finns att tillgå och ungarna utfodras med exempelvis bröd, kan detta förorsaka matsmältningsstörningar som kan leda till döden för ungarna.

Onyttigt vetande:

Den genomsnittliga livslängden för en könsmogen gråsparv uppgår till 1,5 till 2,3 år. Om man även inräknar juveniler blir den endast 9 månader. Genom ringmärkning har man i det vilda återfunnit individer som uppnått en ålder av 14 år.

Källa: Wikipedia

Samtliga bilder på gråsparv är tagna mellan 18 april och 8 maj 2021 i egen trädgård, Strömstad.

En grå sparv 3(5)

KARAKTÄR HANE

Gråsparven utmärks särskilt av sitt stora huvud och den kraftiga, koniska näbben. På hösten efter ruggningen är haklappen hos hanen täckt av ljusa fjäderbräm och den helsvarta haklappen framträder först på vårkanten på grund av slitage av fjädrarna. Kinderna och undersidan är grå till vitaktiga, beroende på underart. Under vintern har den en tydligt blekare fjäderdräkt och betydligt mindre svart på bröstet.

I alla dräkter har den ett tydligt vitt främre vingband medan det bakre vingbandet endast är antytt. Fåglar som lever i stadsmiljöer och industriområden har ofta en mindre kontrastrik fjäderdräkt till följd av miljöförstöring. Relativt ofta uppträder individer med genetiska färgavvikelser.

RUGGNING

Ruggningen är fullständig och börjar vid sex till åtta veckors ålder, avslutas innan hösten kommer med mer ogynnsamt väder. I Centraleuropa äger ruggningen rum under juli eller augusti. Vid fara eller stress har gråsparvar också en benägenhet till skräckruggning. För att vårda sin fjäderdräkt tar fåglarna ofta vatten- eller sandbad, som skydd mot fjäderparasiter.

SAMHÄLLET

Gråsparvarna bildar par livet ut, men det förekommer även att en hane kan ha två eller flera honor (bigyni/polygyni). Vanligt är också att de bildar mindre samhällen om ca 20 individer, speciellt i städerna. Detta ger främst bättre skydd mot predatorer men underlättar även födosök, där man kommunicerar högljutt födoplatsen. Blir ungar föräldralösa tas de som regel om hand av andra vuxna individer i kolonien, som föder dem tills de är flygga.

Onyttigt vetande:

Gråsparvens fjäderdräkt består före ruggningen av 3200 fjädrar, som väger sammanlagt 1,4 gram. Omedelbart efter ruggningen har den ungefär 3600 fjädrar med en vikt på 1,9 gram.

Källa: Wikipedia

Samtliga bilder på gråsparv är tagna mellan 18 april och 8 maj 2021 i egen trädgård, Strömstad.

En grå sparv 2(5)

UTBREDNING

Det ursprungligen utbredningsområdet har utökats till nästan hela jorden efter mitten av 1800-talet. Från Europa och större delen av Asien och Nordafrika har gråsparven avsiktligt införts av människan till Nord- och Sydamerika, Australien, Sydafrika och Nya Zeeland, delvis med motiveringen att gråsparven matar sina ungar med insektslarver av arter som ofta har ansetts vara skadedjur. På grund av människans avsiktliga införsel till nya regioner och artens förmåga att leva i människornas närhet är den en av de mest spridda fågelarterna i världen. Idag saknas gråsparven endast i polarområdena, delar av norra Sibirien, större delen av Kina, Japan och Sydostasien, västra Australien, tropiska Afrika och Sydamerika och den nordligaste delen av Amerika.

POPULATION

Beståndet av gråsparvar i hela världen uppskattas till 500 miljoner individer, men osäkerheten är stor. BirdLife International anger antalet gråsparvar i Europa till mellan 63 och 130 miljoner häckande par. Populationen har långsamt minskat i Europa de senaste 20-30 åren. Så också i Sverige, men betydligt mer i norra Sverige jämfört med de sydligaste länen (se observationskartor från Artportalen nedan). Tidigare års låga siffror beror huvudsakligen på färre rapportörer och mindre intresse för arten. Antalet individer av gråsparv i Sverige bedöms till ca 1 miljon.

Observationer i Artportalen, antal individer i södra respektive norra Sverige

FRAMTID

Minskningen i Sverige har sin huvudsakliga grund i minskade jordbruksarealer de senaste 50 åren. Det finns många orsaker till minskningen i Europa, bland annat följande:
– Sanering av bostadsområden ger sämre utbud av nischer och hålrum som häckningsplats.
– Effektivare jordbruksmetoder minskar spannmålssvinnet, dvs mindre spillföda på åkrar.
– Bekämpningsmedel i jordbruket ger färre insekter, som är viktigt framför allt för ungarna.
– Färre grönområden i städer och därmed också färre naturliga häckningsplatser.

Onyttigt vetande:

I olika europeiska storstäder som London, Paris, Warszawa, Hamburg och München har en mycket stark tillbakagång observerats under de senaste åren. I stadsdelen St. Georg i Hamburg minskade antalet gråsparvar mellan 1983 och 1987 från 490 till 80 fåglar per kvadratkilometer.

Källa: Wikipedia

Samtliga bilder på gråsparv är tagna mellan 18 april och 8 maj 2021 i egen trädgård, Strömstad.

En grå sparv 1(5)

INLEDNING

Introducerar ett mini-projekt, eller kanske ett kommande större projekt, vem vet. En jasminbuske i vår trädgård har nämligen blivit en populär tillflyktsort för grannskapets gråsparvar. Så de inledande fem avsnitten är alla en betraktelse av gråsparvar i en och samma buske under ca 3 veckor innan den går i grönska och blom. Lite fakta och en del onyttigt vetande kanske.

NAMN

Gråsparvens vetenskapliga namn Passer domesticus betyder ‘hussparv’, av latinets passer ‘sparv’ och domesticus ‘hörande till hus och hem’, jämför domesticerad. Gamla namn för gråsparv är bland andra gråspink, husfink, täcklin och tjocknäbb, i Bohuslän kallas den dialektalt för Spurv.

URSPRUNG

Gråsparven är gammal som art, genetiskt åtskild från sin närmsta artfrände spansk sparv för 100 000 – 2 milj år sedan. Där tvistar genetikerna. Man tror sig dock ha gjort arkeologiska fynd i Palestina daterade för 400 000 år sedan. Helt klart är att den följt människan i dess fotspår, åtminstone sedan vi blev bofasta och började med jordbruk för ca 10 000 år sedan. Det var antagligen då som den också bestämde sig för att bli en stannfågel i vår närhet och så har det förblivit.

Onyttigt vetande:

Exempelvis nådde gråsparven till Nordamerika då europeiska utvandrare satte ut ungefär 100 fåglar på en kyrkogård i Brooklyn i New York år 1852. Efter ungefär 20 ytterligare importer från England och Tyskland bebodde gråsparven vid sekelskiftet 1900 redan hela USA:s område.

Källa: Wikipedia

Samtliga bilder på gråsparv är tagna mellan 18 april och 8 maj 2021 i egen trädgård, Strömstad.

Pausfågel vecka 20

Fiskmås (Larus canus) – Mew Gull

  • Bild 1 och 3, Orrevikskilen, Strömstad, mars 2020
  • Bild 2, Nötholmen, Strömstad, maj 2021
  • Bild 4, Strömsdalen, Strömstad, juli 2020
  • Bild 5, Egen trädgård, Strömstad, maj 2021
  • Bild 6, Industriområde, Strömstad, maj 2021

Grön värld

MONOKROM del 3

Världen är blå och grön, mest grön i våra ögon och speciellt nu denna tid på året. Vi söker efter den lugnande effekten som grönt rent vetenskapligt har på oss människor. Det gröna motsvarar antagligen vår uppfattning om levande liv, nödvändigt för vår existens överhuvudtaget. Den gröna världens skiftningar, från vårens skira tunna grönska till högsommarens mätta mörka ton, får en mycket tydlig differens i mono som blir en ny upplevelse att lägga till i bildvärldens mysterier.

BARRTRÄD, BLAD OCH BRYSK BUSE

Samtliga bilder från Saltö, Strömstad – 2021-05-07

Seendet

MONOKROM del 2

Kisa med ögonen, sa en kompis som är konstnär en gång. Då ser du världen mer i kontraster liknande en svart-vit bild. Ja, det fungerar till viss del men färgerna stör ändå uppfattningen. Just störande kan färg vara i en bild, så störande att motiv försvinner i röran. Detaljerna som skapar innehållet framträder inte heller och den kreativa fantasin går till spillo. Uttrycket som man såg då bilden togs kommer inte fram.

KLIPPOR UTAN VATTEN

KLIPP TILL

Bilden skapas i fotoögonblicket, anser en del fotografer/bildskapare. Ja, det mesta men jag håller fast vid att en ny skapandeprocess tar vid sedan framför skärmen. Fotografen har ju redan beskuret ”verkligheten” i sitt val av bildvinkel, format, utsnitt etc. Att i efterhand beskära, dela på och ändra format är en skapandeprocess som frigör tanken och hittar nya uttrycksformer, där detaljer får fantasin att ta ett extravarv i hjärnkontoret. Befriande!

Fyra utsnitt av ovanstående bild på en ”vanlig” klippa:

Samtliga bilder från Saltö, Strömstad – 2021-05-07

Grå värld

MONOKROM del 1

Förstår faktiskt inte varför man säger svart-vita bilder när det handlar om en värld fylld av gråtoner, där inget riktigt är vitt eller svart. Tänker tillbaka på tiden man bara hade råd med TRI-X i kameran, fick framkalla och kopiera själv. Men i sökaren var det färg och resultatet blev inte alltid som man tänkt sig. Med den digitala revolutionen försvann inte bara slaskandet i labbet utan gråskalan kan nu ses och påverkas direkt i sökaren. Gäller bara att våga ta steget. Visst händer det ofta att jag vill omvandla färg till mono i efterhand, men den omedelbara upplevelsen vid fotograferingsögonblicket uteblir då. För egen del så har jag helt enkelt lagt in de monokroma inställningar som en egen programmering på kamerans mekaniska programratt, i mitt fall under C1. Denna ligger dessutom lämpligt intill läge M (manuell) på ratten i Canons fall. Lättaste sättet enligt mitt tycke att växla mellan mono och färg på samma motiv, men andra har säkert egna bättre knep i fält.

KLIPPOR OCH VATTEN

Saltö, Strömstad – 2021-05-07

Invasiv avart

Strandtåg (Nylona maritima)

Ett tyvärr inte nytt inslag i strandfloran, men ett ständigt växande problem. Tillför inget då den är ständigt grön och ej förmultnar. Tränger istället undan andra strandväxter och förorsakar sterilitet i sin nästa övergångsfas, mikrolevande i havet, när sol brutit ner strandtågen i sina minsta beståndsdelar. Regnet göder sedan havet och dess invånare går en lång plågsam död till mötes. Dess vattenlevande släkting Havstrålen (Horribulus maritima) är mer skonsam då den snabbare dödar de större frisimmande varelserna när de fångas av dess overksamma garn på havets botten. Andra arter på stranden kan bara huka sig och vädja till mänsklig omsorg, så kallad förvaltningsplan i nationalpark.

Strandväxter, Saltö Strömstad – 2021-05-07

Växt till nytta

Strandkål (Crambe maritima)

Faktiskt första gången jag sett strandkålen födas. En verklig färgupplevelse att se de första ljusgröna skotten övergå i lila toner. Bladen som vecklar ut sig ur trångboddheten och söker ljuset. Om någon vecka eller två med värme har de sedan förvandlats till stora utbredda blågröna kålhuvuden med vita korsblommiga stjälkar. Då kanske man får sällskap av Makaonfjärilarna som larvade runt de vissnande växterna i fjol höstas. Observera att strandkålen är fridlyst i vissa landskap, även om den ses som ganska vanlig i Bohuslän.

”Strandkåhl kallades den allmänt af fiskare. Växer på en stor del holmar vid stränder i sanden ock stengruset, samt bland klappuren der andra örter ei kunna komma fort, til exemp. på Lugnholmen utan för Strömstad, Linghud, stora Svangen, Olaskär i Tanum, samt åtskillige andra längs efter hela siökanten. Hvilken hade kunnat inbilla sig at träffa denna vilt växande i Sverige? Til bladen liknar den aldeles vår vanliga Blåkål, så at man skulle hafva möda, at kunna skilja dem från hvarandra: näppeligen kan ock någon kål hafva större ock tiockare blad, än denna. Ingenstäds viste de at använda den til någon nytta, iag skulle dock tro, at den nästan så väl kunde nyttias til mat för folck som annan kål.”

Ur Förtekning på några örter fundna i Bohus-Län 1742 av P. Kalm (Kongliga Swenska Wetenskapsacademiens Handlingar 1743)

Strandkål, Saltö Strömstad – 2021-05-07