Driftig växt

Trift (Armeria maritima)

Det inger ett visst hopp när en växt ser ut att klara olika miljöer och förändringar. Den på västkusten vanligt förekommande triften började, något sent i år, sin blomning i början av maj. Den är en makalöst torktålig växt, där kustklimatet inte ger något som helst skydd på torr grusmark eller i klippskrevor. Fjolårsståndarna vittnar om ett hårt liv men under markytan skjuter nya knoppar ut, först enstaka tidiga spanare sedan breder de rosa mattorna ut sig. Kronbladen som nästan är genomskinliga i början, tar snabbt form och bildar en tät klase av ögonfröjd. Den räds inte ens vår urbana miljö utan har hittat nya nischer i det saltbemängda gruset längs vägkanterna. Man får bara tacka och bocka!

Trift, Saltö Strömstad – 2021-05-07

Hoppet

Brokhoppspindel (Evarcha falcata)

Här man man bokstavligt tala om ”att leva på hoppet”. Dess spänst och hoppförmåga överträffar det mesta vilket ger närgångna fotografer eller naturspanare en utmaning. Den undviker fiender och svåra hinder lätt genom att snabbt byta position och försvinna i markförnan.

Det påstås att hoppet är det sista som överger människan, men skall mänskligheten ställa sin tilltro till nåt man hoppas kommer att ske i framtiden måste jag nog citera en mycket mer klarsynt tänkare:

”Hoppet måste i vår tid produceras”

Harry Martinsson
Brokhoppspindel, Hällekind Strömstad – 2021-04-28

Lokalsinne

ORIENTERINGPROFFS

Hur är det överhuvudtaget möjligt? De flesta av oss ger sig inte ut i skogen utan att ha koll på stigar eller använda oss av karta, kanske också kompass. Men de små insekterna måste uppleva varje år som om någon ritat en ny karta av löv, kvistar, växter och andra mer eller mindre trevliga medtrafikanter i en fullkomlig djungel. Dofter och färger i all ära men vägen måste te sig väldigt krokig och aldrig sig lik från en stund till annan. Myrsamhällets invånare kommunicerar hela tiden när de träffas, skvallret går som en löpeld. Dagfjärilarna seglar till synes planlöst omkring och har bara en sak i huvudet, ”blommor och bin”. De har åtminstone en överblick över pollenstationerna men en liten vivel, mindre än en centimeter, måste helt enkelt konstant gå vilse för att hitta sin partner, med risk för att bli någon annans middagsmål. Rörigt är det allt, vilket jag försökt åskådliggöra nedan.

Vivel sp, citronfjäril och stackmyra, Hällekind Strömstad – 28-29 april 2021

Bild 2-4 är manipulerade med sandwich-teknik

Massutrotning

KÄNSLOFYLLDA LÖV

Löven blänger tillbaka, tycks utrycka en besvikelse över för lite uppskattning av ett väl utfört arbete sedan fällningen i höstas. Inte ens de som tappert hänger kvar i träden, trotsande friska vårvindar, får några applåder. Detta trots att de in i det sista försöker skydda årets gröna nykomlingar. Så, stäm upp ett HURRA! för löven och dess moder nästa gång vårkänslorna svallar över. Vem vet, kanske det går en susning genom skogen.

Känslostarka löv, Hällekind Strömstad – 28-29 april 2021

Den grå massan

SPRETIGT LIV

Den grå och anspråkslöst beiga lövmassan knastrar under kängorna. Torr, urlakad och passé. Kisar man lite med ögonen i makronivå lyser det upp här och var. Ser inte mycket ut för dagen, ett spretigt liv av blomlösa växter tränger fram beredda på att ta över och förvalta lövtäckets självuppoffrande epok. Nästa generation är här och sen kommer nästa, nästa igen och …….

Den nya generationen, Hällekind Strömstad – 28-29 april 2021

Trädspråk

TECKEN I SKYN

De unga träden sträcker vetgirigt ut sina grenar, ser ut att vilja omfamna allt runt omkring sig snarare än att konkurrera om plats med sina grannar. Olika strategier för växa upp och nå framgång. Ett nödvändigt sidoskott ibland, inte så vackert i vissa ögon. Kommer kanske att tänja lite på tomtgränsen, skava på någon annans bark eller omfamna sin artfrände. Inget kiv eller högljutt bråkande, mest samförstånd eller bara acceptans. De sköter sig bäst själva, trots den ungdomliga yran.

Unga träd, Hällekind Strömstad – 28 april 2021

Bristningsgränsen

Sol, värme och vårvanvett! Det är inte så mycket träd och buskar begär för att öppna upp sig och provsmaka på sommaren. Inte spränger det och brister som vårisen, snarare så avvecklas skyddet långsamt, grönskan gluttar lite för att känna på omgivningens morgontemp och bestämmer sig till sist. Nu är det dags, att veckla ut den förkrympta spirande skapelsen, som rymdes i en enda knopp. Ta emot överskottet av koldioxid och ge oss andra djur lite extra syretillskott. Kan behövas när våren tar andan ur en och annan.

Lövsprickning, Hällekind Strömstad – 28-29 april 2021