Dimman kommer 1:2

Blomsholms skeppssättning

Väderomslaget, med blidväder, bäddade in den sena eftermiddagen i tät dimma. Chansar på en biltur för att se om några rådjur eller älgar rör sig ute på fälten. Endast kråkorna var aktiva. Leta efter strömstaren i en ”säker” bäck, men inte det heller. Besökte istället en fornlämning strax väster om staden, en s.k. skeppssättning med oklart ändamål. De resta stenarna, i formen av ett långt båtskrov, satte igång fantasin medan mörkret föll.

Blomsholm, Strömstad – 19 feb 2019

Pausfågel vecka 10

Grågås (Anser anser) – Greylag Goose

Flyktläte grågås:

  • Bild 1 – Nöddökilen, Strömstad, 27 feb 2021 (filtrerad)
  • Bild 2 – Nöddökilen, Strömstad, 11 mars 2019
  • Bild 3 – Orrevikskilen, Strömstad, 5 mars 2020
  • Bild 4 – Orrevikskilen, Strömstad, 5 mars 2020
  • Bild 5 – Orrevikskilen, Strömstad, 6 mars 2020
  • Bild 6 – Nöddökilen, Strömstad, 10 april 2020
  • Bild 7 – Nöddökilen, Strömstad, 20 april 2020
  • Bild 8 – Nöddökilen, Strömstad, 27 feb 2021

Ombytta roller

Gräsänderna i viken lyfte högljutt och landade framför mig. Orsaken till uppståndelsen visade sig strax efter. En ung havsörn gled förbi i fjärran över trädtopparna på väg söderut. I motsatt riktning kom en korp på rak kollisionskurs. Normalt brukar korpen markera sitt revir här och trakassera örnen. Nu var det helt plötsligt ombytta roller. Havsörnen accelererade och förföljde havsörnen. Först efteråt förstod jag varför, korpen hade en munsbit i näbben. Likt en labb förföljde örnen korpen i tvära kast, för att förmå den att släppa sitt byte. I sista sekund dök korpen in i en tall och den unga havsörnen var en erfarenhet rikare. Korpen satte säkert maten i halsen, i ren förskräckelse.

Orrevikskilen, Strömstad – 23 feb 2019

Kvällsmys

Första mars, får hädanefter bli det officiella datumet för vårens ankomst. Inte för att jag viker ner mig för klimateffekterna och accepterar rådande förhållanden. Nä, helt enkelt för att årets första tranor kom en dag tidigare än ifjol till mitt kvällsmys efter solens nedgång. Nästan mörkt när de anlände för natten efter att ha tillbringat kvällen längre bort på strandängen. Tystlåtet par, som efter lite kontroll av platsen, vandrade ut i mörkret till bäckens utlopp, drack lite och ställde sig sedan vid bäcken tätt ihop.

Tranor, Nöddökilen Strömstad – 2021-03-01

Nysnö på Saltö 5

Kontraster utan raster

Mina ögon ser först bara en svart-vit värld, kontrasterna blir så skarpa att det sticker i ögonen trots avsaknad av sol. Instinktivt tänker man sig också dessa motiv neutrala från vitt till svart. Det framhäver självklart strukturer och skapar mönster som är lättare att upptäcka, utan andra distraherande färger. Men när ögat söker sig ut mot horisonten, djupnar den stålblå tonen. Havet och himlen smälter nästan samman, skapar en fond som endast kan återges i färg, oberoende av vilken vitbalans man väljer i kamerans utbud. Så långt ifrån de gamla dagstidningarnas hårt rastrerade svart-vita bilder man komma.

Saltö, Kosterhavets nationalpark – 16 feb 2021

Nysnö på Saltö 4

Törstigt svanpar

La märke till ett par knölsvanar långt ute till havs. De kom målmedvetet men försiktigt närmare land och Saltö. Smått oförklarligt gick de upp på en sandstrand, där det absolut inte fanns något ätbart, speciellt med all nysnö som täckte vegetationen. Efter en lite närmare titt fick allt sin förklaring. Längre upp på land ligger ett litet kärr. Från kärret, som antagligen inte hade frusit, rann en liten bäck ut på stranden. Svanparet tog den ena klunken efter den andra under en lång stund. När jag senare närmade mig försiktigt tyckte den ena att det var dags att dra vidare, men den andra hälften var fortfarande törstig. När de var klara gled de stillsamt ut och lyfte mot en annalkande frukost kanske.

Saltö, Kosterhavets nationalpark – 16 feb 2021

Nysnö på Saltö 3

Strandade änder

Misstänker att räven hade haft en plan. Stränderna var fortfarande delvis täckta av is som gjorde det nästan omöjligt att finna föda för de simänder som valt Saltö. Gräsänderna gick ibland upp mellan stenarna för att leta efter nåt ätbart i skrevor och luckor i isen. Kanske hade räven smugit i gryningen i hopp om att överraska en oförsiktig gräsand. Mig vek gräsänderna undan för i god tid och simmade ut på djupare vatten. Längre ut hade de sällskap av djupdykande knipor, svärta, småskrake och storskarv. Gled vidare på nysnön för att ge gräsänderna en chans att ostört fortsätta sitt mödosamma arbete.

Gräsänder och knipa

Saltö, Kosterhavets nationalpark – 16 feb 2021

Nysnö på Saltö 2

Räven raskar längs isen

Sista stegen ner till havet hade en räv gått före mig under småtimmarna. Gjorde turen lite mer intressant att se vad den haft för sig. Havsisen hade brutit upp i de grunda vikarna och låg nu i stora flak längs sandstranden. Räven hade följt vattenbrynet, antagligen i jakt på nåt som spolats upp. Sedan vek den av i skogskanten längs en röjd stig för att återigen ta sig ut till en bred udde av kullersten. Tappa spåret ett par gånger när den gått i det grunda vattnet, kanske lockade småkrabbor eller musslor. Där jag med möda tog mig fram längs branta klipphällar hade den lättvindigt bara klivit på. Vid ett näs hade räven vänt tillbaka i nästan samma spår för att därefter vika av upp mot tallskogen.

Saltö, Kosterhavets nationalpark – 16 feb 2021

Spår kors och tvärs

Vill bara göra en sak klar, jag har inget emot cyklar, snarare tvärtom. Önskar att båda jag och många fler nyttjade cykeln oftare, helst året runt. För miljön inombords och runt oss. Men jag kan inte riktigt förstå varför man måste cykla överallt och framförallt i skogen. Räcker det inte med att skogsskördarna kör sönder gamla upptrampade stigar. Är det verkligen maximerad naturupplevelse att försöka cykla där det knappt går, på mossklädda berghällar eller i ingångna viltspår. Ja, bara en enkel fråga…….

Älgspår
  • Bild 1 – Bullareskogen, 2020-12-31
  • Bild 2 – Bullareskogen, 2021-03-02

Nysnö på Saltö 1

Anpassning efter väderlek

Efter en längre period av kyla och i stort sett barmark, kom det äntligen nysnö i samband med omslag till mildare väder. Tog mig ut tidigt till Saltö, som är en del av Kosterhavets nationalpark, medan snön låg orörd. Jag var helt ensam så när som på en skotare som höll på att plocka upp ris och grenar efter den gångna plockhuggningen av tät tallskog längs stigarna ner mot havet. Skogen var ljusare nu, med bättre genomsikt och gallringen hade faktiskt gjorts med viss försiktighet. Återstår dock att se vad som göms under snön. En rödhake hade i alla fall dragit nytta av arbetet. Gömde sig eller försökte hitta insekter i en hög av ris när jag traskade på längs stigen. Den hörsammade direkt mitt tystlåtna försök till fågelvissling och hoppade upp på toppen av rishögen för att spana in falskspelaren. Tog farväl och fortsatta ner mot havsstranden.

Saltö, Kosterhavets nationalpark – 16 feb 2021