LIV I FRI LUFT

Istid – Iceage

En dag med blek decembersol, delvis skymd bakom tunna moln vid horisonten. Nattis som inte hunnit tina i ett dike längs skogsvägen. Kan aldrig sluta fascineras av vatten, speciellt i denna spröda form. Man undrar vilka matematiska formler som ligger bakom denna mönsterdesign. Variationen är total. Om det finns ett varför eller kanske bara ett därför att. Ju mer man tittar, desto större blir frågan.

I många inlägg har jag lagt ut en serie bilder som skall försöka skapa en berättelse, ge en stämning eller förklara något. Denna serie har inget annat syfte än att, i mina ögon, återge något ofattbart vackert genom min lins. Jag har numrerat 10 bilder nedan av den anledningen att det vore intressant att få höra hur ni ser på dom. Bildkritik förekommer så sällan, men är så spännande att få ta del av, att få se bilderna med andras ögon.

Jag ser helst att ni plockar ut en av de 10 bilderna och skriver en kommentar, varför ni valde just den. Ingen tävling och skall erkännas att jag blivit inspirerad av Terjes blogg för att skapa mer diskussion kring bilder och deras uttryck eller avtryck. Försöker mig på en översättning för mina utländska följare:

A day with pale December sun, partly obscured behind thin clouds on the horizon. Nights that have not had time to thaw in a ditch along the forest road. Can never stop being fascinated by water, especially in this brittle form. One wonders what mathematical formulas are behind this pattern design. The variation is total. If there is a why or maybe just a because. The more you look, the bigger the question becomes.

In many posts, I have posted a series of pictures that will try to create a story, give a mood or explain something. This series has no other purpose than to, in my eyes, reproduce something unbelievably beautiful through my lens. I have numbered 10 pictures below for the reason that it would be interesting to hear how you look at them. Image criticism occurs so rarely, but is so exciting to take part in, to see the pictures through the eyes of others.

I prefer that you pick out one of the 10 pictures and write a comment, why you chose it. No competition and I must admit that I was inspired by Terje’s blog to create more discussion about pictures and their expression or imprint. Google helped me on this translation for my foreign followers.

Samtliga bilder från Bullareskogen utanför Strömstad, 2020-12-23

Pausfågel vecka 1

Blåmes (Cyanistes caeruleus)

OBS! Vissa bilder är grafiskt manipulerade i efterhand med filter eller sandwichteknik.

Kungsleden 2009 – dag 11

Söndag 5 juli – Fisketur

”Enligt färdplanen skulle detta vara dagen för Kebnes sydtopp. Slapp dock detta. Molnen låg lågt i dalen och duggregnet kom tätt från öster idag. Softa i slafen till halv åtta. Behövdes efter nattens pärs. Vakna en gång genomblöt av svett. Tog en treo innan läggdags, måste ha varit en feberknäpp eller en liten sårinfektion på hälen som gav effekt. Känns betydligt bättre idag. Skinnet tunnt på hälen som är lite varm. La på en steril kompress för att slippa nöta mer på den.”

Den här småblöta dagen ägnades helt åt att undersöka fisket i en större sjö sydost om Vistas. Därav ytterst få bilder pga vädret och fokus på viktigare saker! Så för den som överhuvudtaget inte tycker att fiskehistorier är nåt att läsa, hoppa över denna dag. För er andra så är citaten direkt hämtade ur dagboken och därmed sanningsenliga! För nördarna så använde jag ett lätt teleskopspö med haspelrulle, små skeddrag eller spinnare och 2 flugor som upphängare framför, knutna direkt på linan typ Fireline.

”Tog det lugnt på leden upp till den första sjön. Vek sedan av upp i ett pass och sedan ner till den stora sjön Jierttajavri (889 m ö h), på dess norra sida. Tre tältpar höll på att packa ihop när jag kom upp vid 11-tiden. Blåste från sydost och duggade fortfarande sporadiskt. Sjön var stor, ca 3×1 km. Västsidan var brantare men jag valde den östra då den gav lite lä. Stränderna var inte speciellt djupa.”

”Drygt halvvägs längs östra sidan var det djupt där en del stenblock låg i strandkanten. Här kom det första försiktiga nappet som gav rätt svar. Det finns fisk! Dessutom fanns det gott om fjällabb. Såg tre vid den norra änden och vid ett tillfälle kom det en flock på 17 labbar, högljudda över mitt huvud. Gott tecken antar jag.”

”Första riktiga hugget kom i den första lugna lä-viken i söder. Högg en bra bit ut när solen bröt igenom för första gången. Gjorde ett luftsprång och släppte. Strax efter högg det igen. Denna gång var jag med och lirkade inget. Det behövdes inte, öringen följde med utan körningar vid land, ville snarare rätt in i stenkanten. En märklig variant av öring. helt blank, lite blålila glans, samt tätt med prickar eller små streck, storlek 35-40 cm.”

”Såg fisk där bäcken rann ut. Typiskt öring, ingen röding hade stått så tidigare under turen. Bytte till nyare drag med skarpa krokar. På fjäderdraget blev det race. När jag äntligen fick kläm på öringen gick den så snabbt mot land att jag fick lyfta med lång lina. Men istället för på land hamande den i en göl vid strandkanten. När jag brådstörtat försökte lyfta den till riset så fastnade flugorna, draget försvann och fisken simmade i panik mot land. Jag kastade mig ner i gölen med kängor och regnbyxor för att stänga av den enda vattenvägen ut i sjön. På tredje stöten från öringen kastade jag mig över den och skopade upp den på land med bägge händerna. En sån pärs! Draget som satt på land hittades inte! ”

”Ville väl egentligen inte sluta. Hade en fikapaus mellan rycken och kände att kvoten på max fem fiskar var tillräckligt. Den sista släppte jag tillbaka för att kunna ta en sista stor. Trots att jag tappade 5-6 fina öringar så måste ändå detta vara så nära drömmen som möjligt. Fyra blanka öringar, i snitt 40 cm och mellan 6-7 hg per styck.”

”Innan hemfärd ville jag så gärna testa den lilla sjön (11 på flygfotot) som bäcken kom ifrån, ett par hundra meter upp. Den låg i en gryta, omgiven av myrmark på tre sidor och lite djupare med stenterräng på en sida. Smög fram, knäa och kasta med mepps mot viken där utloppet var. Smack, direkt när jag tog första vevtaget blev det tvärstopp. Trodde på bottennapp först, men sen så rörde sig linan i sidled. Då först fattade jag. Den första öringen på turen som tagit på översta flugan (silverkropp med röd-blå-lila vingar). Draget hade förstås draggat botten och fastnat ett tag. Den gira ett par gånger och körde sen rätt in i en tuva gräs vid myrkanten. Tog in lina, sprang och ryckte upp den på land. Kvar någonstans var draget, igen! Denna var en klassisk insjööring, rundare och mörkare med gulgröna sidor och inslag av röda prickar, drygt 40 cm.”

STF-stugorna i Singis, ovanför samevistet, sjön låg bakom fjället till vänster

”Packade ihop vid 16-tiden och småsprang ner på lätta fötter på 1½ timme. Rensa fisken i bäcken nästan nere. Lämna tre öringar till stugvärden som tack för tipsen och fick matolja och Husmans knäckebröd som tack tillbaka. Tryckte i mig den stora med pasta och ostsås (bra kombination!). Elda och torka mina kängor tills det blev segt. P.S. såg lom, simsnäppa, vigg, rödbena, ljungpipare m.m. vid sjöarna.”

Samtliga bilder togs med en lånad enkel digitalkamera Canon IXUS 90 IS, så ni får ursäkta bildkvalitén.

Satellitkarta över hela vandringen med dess delmål, dag 1-20, från Abisko i norr till Kvikkjokk i söder, totalt ca 30 mil, hittar ni på första inlägget här.

Kockholmen 5

Övervintrare och lite ofokuserat III

Fågellivet i december runt Kockholmen är något tillbakadraget. Skogen rymmer karaktärsarten tofsmes men också allt oftare gärdsmyg och rödhake vintertid. I de grunda vikarna ses nästan alltid knipa, skrakar och knölsvan, skärpiplärkor på stränderna och längre ut på skären den vanliga storskarven. Fåglarnas fokus under hela vintern går bara ut på en sak, att hitta något ätbart. Ibland kan man därför komma vissa av dem nära men för det mesta drar de snabbt vidare för att stilla sin hunger ostört.

Samtliga bilder från Kockholmen, Kosterhavets nationalpark – 2020-12-16

Kockholmen 4

Sand på strand

Kan inte säga att det finns sandstränder på Kockholmen, kanske mera sand på en del stränder och klippor. Sanden är i ständig rörelse. De grunda havsvikarnas ljusa partier utan tång avslöjar utbredda sandbottnar, som skapar sin speciella fauna och flora. Plattfisken trivs och havsöringen jagar där i ”skogsbrynet” mellan tångskog och öken. Stormar för upp den lätta sanden på land och högvattnet tar tillbaka. Nederbörd över land skapar tillfälliga vattendrag som för med sig sand ut i havet. Samtidigt lakas klippornas gnejs ur och ger sanden en rödrosa ton på vissa platser.

*Kockholmen, Kosterhavets nationalpark – 2020-12-16*

Kockholmen 3

Sten och berggrund

Kockholmens geologi anses vetenskapligt vara mycket intressant, speciellt för att förstå hur berggrunden bildades. Här dominerar gnejser av olika slag medan bohusgranit är mer sparsamt förekommande. Den lättvittrade gnejsberggrunden gör markerna förhållandevis mineralrika och skalgrus bidrar med kalk. Vanligast är en grå glimmerrik gnejs – bildad för omkring 1 600 miljoner år sedan – och en något yngre rödgrå gnejs med inslag av granit, ofta kallad gnejsgranit. Här finns också diabasgångar, i form av mörka raka streck i berget, som bildades när diabasmagma från jordens inre trängde upp i sprickor i jordskorpan för ca 1 400 miljoner år sedan.

Isräfflor och jättegrytor hittar man ofta på klipporna, vilka utgör spår av istider. Tyvärr hittar man fortfarande också uppspolade rester av oljeutsläpp från tankers. På de flacka och grundare delarna, bildas hällkar med vatten, med egna ekosystem beroende på salthalt och vattenståndets påverkan. Mineraler löses upp och vattnet färgar klipporna. Sand tillförs från djupare partier vilket gynnar små blötdjur, snäckor och strandalger.

Ofokuserad II

Gråmörk morgon med hundar runt staden. Mest fokus på att fota stadens ljus med långa slutartider innan allt vaknat till liv. Att då slänga iväg några bilder på en förbiflygande kråka, på långt håll med för liten zoom kändes meningslöst, mer än ornitologisk reflex. Kunde kanske ha varit en svartkråka eller en råka. Går tyvärr inte att avgöra utifrån bilderna, men istället blev det intressanta rörelser som ögat aldrig riktigt uppfattar.

Still black and white on Wednesdays

Kockholmen 2

Fattigt kärr

Ett av några få kärr på Kockholmen, eller man kanske ska kalla det för ett sumphål. De ligger som små naturliga sänkor i berg med tillförsel av regnvatten från kringliggande mark, inget utlopp förutom vid långvariga regn. Mossbeklädda lövträd kantar vattnet och stupar så småningom av vind eller dålig förankring i vätan. Lövmassan förruttnar långsamt i det stillastående vattnet och ger en rödbrun botten. Under våren lever vattnet upp när det blir en samlingsplats för alla grodor som skall para sig.

Kockholmen 1

Under året har jag lagt ut lite bilder och text om Kockholmen, utan att kanske mer förklara vad det är för en plats som ni sett detaljer från. Kackholmen, som det står på kartan, kallas och heter Kockholmen i folkmun men även officiellt idag från Länsstyrelsens sida, som är förvaltare idag. Halvön ingår i Kosterhavets nationalpark sedan bildandet år 2009, men har varit skyddat som naturreservat sedan 1981. Kockholmen ligger lättillgänglig, längst ut på Rossö, bara en dryg mil söder om Strömstad, välarrangerat med bilparkering, toalett etc.

En 2 km lång stig (se karta) leder genom halvön, huvudsakligen i s.k. kusttallskog av varierad form och storlek. Ön hyser också en del ädellövskog, huvudsakligen inplanterad, men också gran och en förutom de vanliga lövträden. Vill man se helheten får man klättra lite i berg och på klippor, balansera på sten längs stränderna eller halka omkring på mossiga klapperstensfält. Men mer om det i kommande inlägg.

Kungsleden 2009 – dag 10

Lördag 4 juli – Singis

”Väckning 06.00, gråmulet, +3 grader C och en isande nordanvind. Kändes som en transportsträcka ner till leden denna dag, speciellt som Hukejaure blev en sådan positiv överraskning.”

”Trampa på de 2-3 första kilometrarna ner till bron. Leden ner genom Näsketvagge var svår att finna, gick på den ibland vid nåt enstaka röse, annars mest trampat av renklövar. Följde Rautasjåkkå och gick längs sjöarna. Alla utom den högst belägna hade is kvar. Lite lä och sol för första gången under dagen. Sjön var bråddjup så jag gjorde ett snabbtest med haspeln. Döm om min förvåning när en liten röding följde efter till land och tog när jag stoppa för att lyfta upp draget. Blek och mager stackare.”

”Gick vidare upp i passet och hitta en hylla i lä, där hela dalen låg framför fötterna på mig. Grönskan prunkade och blå streck ringla sig igenom hela vägen ner till Tjäktjajåkkå och samevistet i Singis. Njöt en välbehövlig fika i solen.”

”Brant nerförslöpa på norra kanten. Först en stupande snölega sedan lite småblöta och steniga partier. Hade gått att ta sig mer rakt ner i lågpunkten. Väl nere i dalen var det mycket lättgånget. Stora torra blomsterängar där allt verkade ha kommit i blom, bl.a. spiror, svarthö, gentiana, veronika, bräckor och massor av smörblommor o fjällsippor. Stigen sögs upp totalt av grönskan emellanåt.”

”Hörde en stenfalk varna i branten, längre ner mängder med bergfink och björktrast i branternas videsnår. Knöligt det sista före bron, stigen dela sig fyra gånger. Bron var rostig och delar av räcket var borta. Stenhelvete vid Singis samt mygg i snåren (och i stugan). Tog den gamla Abrahamssonstugan, med samma kupé som tidigare stugor. Känns nästan som hemma!”

”Stugvärdar var ett ungt par från Kiruna med tre förskolebarn, som lekte skattjakt efter lördagsgodis. Fick lite fisketips. Sjöarna jag provade i förrgår skall ha stor fisk! Det finns en liten sjö (200-300 m) som jag passerade idag ca 2 km före bron. Nedströms älven vid öarna, finns några djuphöljor med fisk.”

Samernas sommarviste i Vistas, till vänster på andra sidan älven

Efter en middag på burkkalops inhandlat hos STF i Singis tog jag spöet för att prova ett av fisketipsen under kvällen. Tog mig nedströms längs den fint slingrande älven, grund för det mesta med mycket fin lera från glaciärernas jökelvatten. Hoppade fram mellan olika småöar i älven för att finna några bra ståndplatser i strömmarna. Jag hittade ingen fisk med blev istället funnen och uppvaktad av myggsvärmar i videsnåren längs med älvbrinken.

*STF Singis, där Kungsleden ansluter till leden österut mot Kebnekaise*

Morgondagen var en inplanerad stoppdag. Inte så mycket för vila utan för ett försök att ta sig upp på Kebnekaises topp, via den gamla leden västerifrån. Men, som jag konstaterade på dagbokens sista rad för dagen:

”Får avvakta vädret imorgon för att se om det blir fiske eller sydtoppen. Utlovat regnskurar tyvärr.”

Samtliga bilder togs med en lånad enkel digitalkamera Canon IXUS 90 IS, så ni får ursäkta bildkvalitén.

Satellitkarta över hela vandringen med dess delmål, dag 1-20, från Abisko i norr till Kvikkjokk i söder, totalt ca 30 mil, hittar ni på första inlägget här.