Trädkryparen

En fördel med att befinna sig en bit ovan mark, i detta fall i ett fågeltorn, är att man ser världen lite mer ur fåglarnas perspektiv. Ett lågmält lite ovanligt läte från al-dungen fick mig att vända blicken från havsviken in mot skogen. Försökte efterlikna det tysta ljudet och fick faktiskt svar på tal, så att säga. En liten ivrig och välkamouflerad ryggtavla syntes genom de blommande al-kvistarna och avtecknade sig mot stammens spruckna bark.

Trädkryparen rörde sig konstant, ständigt uppåt i en spiralrörelse runt trädstammen. Tar stöd med den förhållandevis långa stjärten, lyssnar och letar i barkens veck. Den har inga som helst problem att klättra lodrätt eller få grepp om en lutande stam tack vare sina långa klor. Med en lång och spetsig näbb, till synes klen, bearbetar den på hackspett manér barken och lösgör vid behov så mycket som behövs för att finna de slöa insekterna.

Orrevikskilen, Strömstad – 15 mars 2023

Fallen eagle

Eftermiddagen började bli sen i fågeltornet. Händerna kallnade när sittplatsen hamnade i skugga. Bara några få plusgrader i luften och havsviken var frusen så när som på en smal ränna med sötvatten från en bäck. Ovanligt lugnt med fåglar, nästan inga gäss syntes på ängarna. Mot en klarblå himmel i norr framträdde en välbekankt silhuett på långa breda vingar.

En ung havsörn kom på höjd i min riktning, rakt över viken. Försökte fånga in den i sökaren med stela fingrar i vantarna. Oväntat släpper örnen ner benen och spanar ner i bäcken. Den vinklar in vingarna och beslutar sig för en snabb störtdykning rakt ner i en konstig vinkel och nästan i ryggläge. Försökte följa den med darrande händer.

Om den trodde att den sett en fisk eller ål vet jag inte, men att döma av betendet därefter så var jaktförsöket klart misslyckat. Såg ut som den såg sig om och hoppades att ingen sett den aviga och onödiga luftakrobatiken. När örnen ändå hade landat så kanske en stor slurk sötvatten skulle kunna vederkvicka sinnena. Eller så försökte den bara kontrollera vad det var som hade fångar intresset tidigare högt upp i skyn.

Örnen blev snabbt varse att jag stod och iakttog den. En oförsiktig rörelse när jag försökte resa mig upp fick den omdelbart att lätta och nästan slukas av skogen i bakgrunden. Hela äventyret över på mindre än en minut, enligt kamerans registrering. Lite skakig efteråt, inte bara av kylan. Första närkontakten i år, vi får bara hoppas på fler. Trägen vinner!

Orrevikskilen, Strömstad – 8 mars 2023

Hundrunda #8

Pilfinkar

Stötte på en flock pilfinkar på dagens andra hundrunda. De trivs bäst i de täta snåren som kommunens folk förgäves försöker röja på en obebyggd tomt mellan några villor. Den misslyckade bilden överst gav mig en flash-back till mina första trevande försök som fågelfotograf för mer än 50 år sedan. En Canon FT-QL med ett ljussvagt Soligor 400 mm tele gav oftast för långa slutartider, trots en snabb Tri-X S/V film. Kameran finns kvar precis som den nu nästan kultförklarade korniga filmen för ca 150 kr/st. Resultatet efter någon timme i mörkrummet, med för kort sköljtid, blev oftast som ovan, fast kornigare.

Slotteberget, Strömstad – 10 mars 2023

Bergsbrantens skatt #7, resume’

Den mest värdefulla skatten finns i oss själva och runt om oss. Den får växter att återuppstå varje år på våra nordligare breddgrader. Den ger förutsättningen för alla levande varelser på detta klot.

Vi kan förundras över vattnets omvandling mellan olika former, se dess skönhet och bländas. Först när vi sätter ett värde på vattnet som ser bortom diamantgruvor och guldfyndigheter inser vi dess betydelse.

Ramberget, Strömstad – 5 mars 2023

Bergsbrantens skatt #6

Ingen mänsklig hand kan skapa detta, möjligtvis avbilda och försöka återskapa. Att bara få uppleva en fas i denna skapelseprocess är tillräckligt för att inse sin egen otillräcklighet. Lystern kan ingen diamant ersätta. Strukturer och ytor är, in i minsta detalj, en formgivning som borde få alla konstnärer att ägna sig åt nåt annat.

För mig blir dessa bilder endast ett sätt att levandegöra ett av många naturliga och opåverkade skeenden runt omkring oss, som vi ofta förbiser och kanske inte ens funderar kring. Bara vetskapen om att det redan nästa dag var annorlunda på denna plats, ger mig en trygghet. Det finns en skatt kvar här och på många andra håll, att fritt ta del av.

Ramberget, Strömstad – 5 mars 2023

Bergsbrantens skatt #5

Som att stöpa ljus, tålmodigt omfamnas fjolårsgräs och torra kvistar. Det nollgradiga vattnet sveper in men behåller en form som går igen. Urformen längst in kan skönjas, inte bara genom isens transparens, utan också genom dess föränderliga yttre form.

Tanken slår mig plötsligt. De former som framträder här påminner mig precis om de frusna ögonblick jag själv försökt avbilda i Härjedalens livliga forsar. Där vattnet håller ihop i organiskt mjuka former trots dess våldsamma framfart i vattendragen.

Ramberget, Strömstad – 5 mars 2023

Bergsbrantens skatt #4

En ung gran, som slagit rot under branten, har inget val. Skyddet från berget mot hårda vindar från norr kanske kan kompensera olägenheten av vätsketillförsel i fast form. En utsatt position, förvisso utan större konkurrens, under några hårda vårvinterveckor.

Granar uppvisar ett anmärkningsvärt motstånd redan i ung ålder. Sega böjliga grenar och barr som håller om dem. Lite inflation, i form av förlorade skott som faller av, får granen räkna med här. I längden kommer den säkert att gynnas som sina åldrande släktingar intill.

Ramberget, Strömstad – 5 mars 2023

Bergsbrantens skatt #3

Vid bergets fot glimrade det när kaskader av vatten lämnade branten för att söka sig vidare. De genomskinliga stalagmiter som droppvis formats på marken under de kyligare timmarna var nu utsatta för ett omedelbart hot om destruktion.

Bara de som trängt ihop sig på större stenar stod emot än så länge, men utgången var viss. Vattnets vinter- och vårkretslopp skall slutas så växtlivet åter kan producera det syre vi behöver, gratis. Växternas enda motkrav är att de får finnas kvar på sina egna premissser.

Ramberget, Strömstad – 5 mars 2023