Hundrunda #8

Pilfinkar

Stötte på en flock pilfinkar på dagens andra hundrunda. De trivs bäst i de täta snåren som kommunens folk förgäves försöker röja på en obebyggd tomt mellan några villor. Den misslyckade bilden överst gav mig en flash-back till mina första trevande försök som fågelfotograf för mer än 50 år sedan. En Canon FT-QL med ett ljussvagt Soligor 400 mm tele gav oftast för långa slutartider, trots en snabb Tri-X S/V film. Kameran finns kvar precis som den nu nästan kultförklarade korniga filmen för ca 150 kr/st. Resultatet efter någon timme i mörkrummet, med för kort sköljtid, blev oftast som ovan, fast kornigare.

Slotteberget, Strömstad – 10 mars 2023

Bergsbrantens skatt #7, resume’

Den mest värdefulla skatten finns i oss själva och runt om oss. Den får växter att återuppstå varje år på våra nordligare breddgrader. Den ger förutsättningen för alla levande varelser på detta klot.

Vi kan förundras över vattnets omvandling mellan olika former, se dess skönhet och bländas. Först när vi sätter ett värde på vattnet som ser bortom diamantgruvor och guldfyndigheter inser vi dess betydelse.

Ramberget, Strömstad – 5 mars 2023

Bergsbrantens skatt #6

Ingen mänsklig hand kan skapa detta, möjligtvis avbilda och försöka återskapa. Att bara få uppleva en fas i denna skapelseprocess är tillräckligt för att inse sin egen otillräcklighet. Lystern kan ingen diamant ersätta. Strukturer och ytor är, in i minsta detalj, en formgivning som borde få alla konstnärer att ägna sig åt nåt annat.

För mig blir dessa bilder endast ett sätt att levandegöra ett av många naturliga och opåverkade skeenden runt omkring oss, som vi ofta förbiser och kanske inte ens funderar kring. Bara vetskapen om att det redan nästa dag var annorlunda på denna plats, ger mig en trygghet. Det finns en skatt kvar här och på många andra håll, att fritt ta del av.

Ramberget, Strömstad – 5 mars 2023

Bergsbrantens skatt #5

Som att stöpa ljus, tålmodigt omfamnas fjolårsgräs och torra kvistar. Det nollgradiga vattnet sveper in men behåller en form som går igen. Urformen längst in kan skönjas, inte bara genom isens transparens, utan också genom dess föränderliga yttre form.

Tanken slår mig plötsligt. De former som framträder här påminner mig precis om de frusna ögonblick jag själv försökt avbilda i Härjedalens livliga forsar. Där vattnet håller ihop i organiskt mjuka former trots dess våldsamma framfart i vattendragen.

Ramberget, Strömstad – 5 mars 2023

Bergsbrantens skatt #4

En ung gran, som slagit rot under branten, har inget val. Skyddet från berget mot hårda vindar från norr kanske kan kompensera olägenheten av vätsketillförsel i fast form. En utsatt position, förvisso utan större konkurrens, under några hårda vårvinterveckor.

Granar uppvisar ett anmärkningsvärt motstånd redan i ung ålder. Sega böjliga grenar och barr som håller om dem. Lite inflation, i form av förlorade skott som faller av, får granen räkna med här. I längden kommer den säkert att gynnas som sina åldrande släktingar intill.

Ramberget, Strömstad – 5 mars 2023

Bergsbrantens skatt #3

Vid bergets fot glimrade det när kaskader av vatten lämnade branten för att söka sig vidare. De genomskinliga stalagmiter som droppvis formats på marken under de kyligare timmarna var nu utsatta för ett omedelbart hot om destruktion.

Bara de som trängt ihop sig på större stenar stod emot än så länge, men utgången var viss. Vattnets vinter- och vårkretslopp skall slutas så växtlivet åter kan producera det syre vi behöver, gratis. Växternas enda motkrav är att de får finnas kvar på sina egna premissser.

Ramberget, Strömstad – 5 mars 2023