Klarhetens källa (forts på del 6)
Musen var fortfarande mycket vilsen i sina tankar. Bocken försökte förklara lugnt och sansat vad det innebär att leva i det okända. Att alla här måste hjälpas åt och hitta sin egen uppgift, nu och sedan.
Klarhetens källa (forts på del 6)
Musen var fortfarande mycket vilsen i sina tankar. Bocken försökte förklara lugnt och sansat vad det innebär att leva i det okända. Att alla här måste hjälpas åt och hitta sin egen uppgift, nu och sedan.
Gå på skidor och spåra
Det brukar inte bli så många dagar på längdskidor på Västkusten numera. Februari i Härjedalen innebär att man måste gå på skidor, som jag fortfarande uttrycker det.
De tvåbenta (forts på del 5)
NEJ! Det hördes ett vrål från ovan bakom musen. Han hade svårt att urskilja varifrån det kom. Rösten lät bekant men annorlunda.
I mörkret i det täta riset såg musen faror varhelst han sneglade. När mörkret gick över i gryning, rätade han på sig och kröp försiktigt fram…..
Musen vankade fram och tillbaka utmed öns kanter, varför visste han egentligen inte. Rådvill och orolig, samtidigt som han inte kunde lämna den bleka varelsen åt sitt öde i den stora tomheten.
I den lilla världen skedde stora förändringar i ett allt högre tempo. En trög massa kom sakta flytande från det okända.
Musen trivdes på sin nya, lite större ö. Bocken stannade bara ett litet tag. Rastlösheten verkade gnaga på honom eller så måste han bara vidare.
Det var en gång en liten värld, nästan platt med otaliga lågvuxna öar. I denna värld rådde ett lugn, som bara små världar kan uppbringa.
Torsdag 2 juli – Sälka och Hukejaure
”En oväntad dagsutveckling, med motig kväll och lyckligt slut. Vi tar det från början. Halvmulen morgon och snålblåst från NV när jag startade från Nallostugan cirka halv åtta.”
Det senaste året har jag känt mig iakttagen varhelst jag passerat ett träd, oavsett var jag har varit. Först ett prassel bakom en tall, likt en hackspett eller nötväcka på jakt efter insekter. Sedan ett lite irriterat smackande.