Still black and white on Wednesdays
Fåglar vid havet 2
Trutar
Generationers erfarenhet syns i trutarnas ögon, oavsett om det så här års är den vanligare gråtruten (Larus argentatus) eller den mindre vanliga men kraftigare havstruten (Larus marinus). Stormigt hav är inget hinder, snarare tvärtom. De har en otrolig förmåga att fånga upp rörelser i vattenytan eller strax under, ett liv som ett skummande hav uppbådar. Dyker inte, men tvekar aldrig att kasta sig ner i sjön med huvudet före ändå.
Först som 4-åringar (adulta) har de sin vuxna fjäderdräkt i vitt med grått eller svart. Ungfåglarna har en betydligt mer varierande dräkt i grå och bruna nyanser det första året, spräckligt mönstrade som många av våra vadarfåglar och inte helt olikt t.ex. en storspov. De mellanliggande åren kvarstår det spräckliga mönstret mer eller mindre, huvudsakligen under vintern (sept-mars) men spår av vinterdräkten lever kvar under sommaren också. Men även adulta fåglar får gråbruna teckningar på främst huvudet under vintern.
På detta sätt kan man försöka åldersbestämma trutarna och samtidigt studera hur pass erfarna de är i sina försök att finna föda under den knappa vinterperioden. Att se en havstrut fånga plattfisk på botten av en grund vik eller gråtrutar släppa blåmusslor från hög höjd på klipporna tyder på gedigna kunskaper och en sällan skådad envishet. Så, ta en lite längre kaffestund nästa gång och se vad de kluriga trutarna har för sig.
Gråtrut, ungfågel (K1) 
Gråtrut, 2 år (K2) 
Gråtrut, adult 
Gråtrut, adult i vinterdräkt 
Havstrut, adult 
Havstrut, adult i vinterdräkt
Fåglar vid havet 1
Ejder (Somateria mollissima)
Att studera havsfåglar är att studera havet. Den variation och rikedom i anpassning till havsmiljön de uppvisar är fantastisk. Ejder, trots en tillbakagång de senaste åren, får ändå betraktas som en karaktärsart vid havet. Oavsett om den syns längst ut i havsbandets brottsjöar eller plockar musslor under bryggorna inne i båthamnen i Strömstad.
Vindstyrkor mellan kuling och storm hindrar inte ejderflockarna från att flyga i någorlunda ordnad formation mellan vågornas toppar och dalar. De kontrastrika ljusa gudingarna syns på långt håll med blotta ögat, medan honorna är spartanskt tecknade i ledet. Praktiskt när de ligger och ruvar på äggen sommartid. Sedan de ungarna hanarna mer diskreta i grått och svart.
Bild 1-4: Nordkoster, Kosterhavets nationalpark – 2020-11-03
Bild 5: Strömstads hamn – 2019-02-25
Kungsleden 2009 – dag 3
Lördag 27 juni – Motståndsfäste och gruvdrift
”Dagens observationer kl 06.00: Utetemperatur +13, inne +17, växlande molnighet, höga fjädermoln indikerar sämre väder, måttlig vind från SV-V, eventuellt tilltagande under dagen. Dagens frukost består av havregrynsgröt med äpple och kanel, samt Coca-te med kavring och salami.”
Hade bestämt mig för en vilodag för att utforska omgivningarna på denna historiska plats (se längst ned). Begav mig lite söderut upp för fjället med en fantastisk vy över glaciärerna på det 1 893 meter höga Storsteinsfjellet på andra sidan gränsen. Notera samma fjäll på det gamla fotot på jägarsoldaten med sin hund och hur glaciären minskat i omfång på bara 65 år.
”Mest intressant var slaktplatsen på en liten kulle halvvägs längs sjön. Resterna av en korp låg utspritt över en kvadratmeter. Två hela vingar, helt huvud och massor med svarta och grå bröstfjädrar. Kan inte vara annat än en jaktfalk som slagit till, kanske några veckor sedan max! Lyssna och spana på sluttningarna. Såg inget men hörde istället ringtrast och ljungpipare från kanten av branterna.”
Dagsturen gjordes med lätt packning för att testa sjöarnas fiskrikedom. De större var svårfiskade och blåsten gjorde det knepigt att se om där fanns nåt ätbart. Jag blev istället fattigare på skeddrag som sjöarnas steniga bottnar slukade. Längre ner fanns ett pärlband av mindre sjöar.
”Den första sjön hade lagom djupt badvatten, utan iglar. Då solen dessutom på allvar tänkte vara kvar ett tag åkte alla paltorna av! Storrengöring från topp till skrev. Iklädde mig kortärmad tröja och strippa ner till kortbyxor. En tvåldoftande herre i sina bästa år skred ner mot stugorna vid 14-tiden.”
Under eftermiddagen anlände tre olika sällskap till stugan. Ett par från Jönköping hade gått från Riksgränsens järnvägsstation söderut i tre dagar. De var helt slut efter att ha pulsat i mycket lös snö, långa omvägar runt överfyllda smältvattensjokkar och sovit i nödbivacker. Men de hade ändå nästan lyckats med att tömma en medhavd 3-liters box med rött vin!? Några finnar dök upp västerifrån, där de nyttjat DNT-stugor (norska turistföreningen). De kunde också intyga att det fanns mycket gammal vattensjuk snö kvar. Återstår då att se hur det blir imorgon när jag skall över fjället söderut……
I stugan fanns följande tavlor att läsa och begrunda om Sveriges neutralitet under andra världskriget 1939-1945.
Operation Sepals
Mellan 1943-1944 etablerades nio topphemliga baser i Norrland utmed den svensk-norska gränsen. Fyra av dessa baser låg i Norrbotten och kom att ingå i Operation Sepals. Baserna var i flera fall inrättade i Svenska Turistföreningens stugor, varav en var nuvarande stuga för stugvärden i Unna Allakas. I stugorna bodde norska kommandosoldater tränade i sabotage och gerillakrigföring av brittiska SOE och i svenska polistruppsläger. Utrustning, vapen och förnödenheter finansierades av amerikanska OSS (idag CIA). Stora mängder illegala vapen skickades till Sepalsbaserna märkta som diplomatpost och transporterades den sista otillgängliga biten av den svenska jägarbataljonen vid I19 och av svenska samer.
En P3-Dokumentär på svenska om ”Operation Sepals: CIA i Norrbotten”, från 2011-04-03, på 80 min hittar ni här.
Sjangeli koppargruva
Sjangeli var en koppargruva vid sjön Skáŋgalanjávri, cirka fyra kilometer från Unna Allakasstugorna och tre kilometer från norska gränsen. Gruvhålen är idag inhägnade eftersom de är fyllda med vatten, dessutom finns här träbaracker och stenhus. År 1696 berättade samen Nils Jönsson Juntti från Siggevaara sameby att det fanns koppar i berget vid Sjangeli. Kopparhalten var så hög som 20%, men det fanns också silver i malmen. Två år senare 1698 startade brytningen, men upphörde redan i maj 1701.
En arbetsstyrka på mellan 15-30 personer arbetade från mars månad till oktober, eller så länge vädret tillät. Malmen fick först fraktas till närmaste hytta i Svappavaara, efter avtal med två samebyar, 24 lass med malm på slädar dragna av renar det första året 1698, . Detta då det inte fanns skog i Sjangeli för tillverkning av träkol till en hytta på plats. År 1700 stod en ny hytta färdig i Vuolosjoki ovanför nuvarande Kurravaara, ”bara” 12 mil från gruvan. Ett sista försök gjordes sommaren 1702 men hela projektet lades ner med dålig lönsamhet i det hårda klimatet och långa avstånden, totalt fick man ut 6 ton kopparmalm under dessa första år. Förhoppningarna om att hitta brytvärd malm levde kvar och kortvariga brytningar skedde under årens lopp, bl.a. under perioden 1841-1845. Den senaste brytningen skedde 1922.
Foton från Teknik- och industrihistoriska arkivet / Tekniska museet (ARK-K215).
Samtliga bilder (utom de svart-vita) togs med en lånad enkel digitalkamera Canon IXUS 90 IS, så ni får ursäkta bildkvalitén.
Satellitkarta över hela vandringen med dess delmål, dag 1-20, från Abisko i norr till Kvikkjokk i söder, totalt ca 30 mil, hittar ni på första inlägget här.
Danstruten – Dancing gull
Let me entertain you, saturday night live from Streamcity, the capital of Sweden west coast, directly from Kosterhavet national park:
Karaktärer
Vem har sagt att djur är karaktärslösa, inte jag i alla fall. Varje art, men också individ, har sin speciella utstrålning och karaktär. Problemet är väl att vi har svårt att läsa rörelser och beteenden som ger uttryck hos de enskilda levande existenserna. Jag tänkte därför bjuda på några personliga favoriter jag mötte i tisdags i hamnen på Nordkoster.
Den stora underhållaren, som var lite blyg i början, har premiär först i morgon. Så, leta reda på de bästa dansskorna redan ikväll, för sen är det bara att hänga på de nya dansstegen. Let´s dance kan vi begrava i garderoben för imorgon blir det åka av……..
Gråtrutar (Larus argentatus), unga som gamla, Kosterhavets nationalpark – 2020-11-03
Experimentera mera
Suddiga bilder, medvetet skapade av fotografen, har förekommit länge. Fast, ibland kan man undra över syftet med att sudda ut verkligheten som den är. Ja, eller som den åtminstone såg ut i ögonblicket bilden blev till, inom ramen för dess kanter. Verkligheten där utanför ramen är dold i mörker.
Förklaringen är kanske så enkel som att skapandet ibland går i stå, stannar upp och bara blir repetitionsövningar i kamerateknik. Det intressanta kvarstår dock, en diffus bild, utan klart motiv. I mitt fall 15 år gamla bilder som skapades med en rörlig kamera i fotoögonblicket. Ett experiment för att det var möjligt, rent ekonomiskt med den digitala tekniken, utan att slösa på dyr diafilm.
Vad blev då resultatet? Ja, inte vet jag. Som vanligt, vi tolkar in det vi antingen vill se eller vad vi tror andra ser. Jaha, då blev det plötsligt konst, utan pensel eller krita……..
Grafik 1
Lithfilm var en spännande bladfilm man kunde experimentera med på 70-talet för att få fram fotografik i svart och vitt. Idag är det betydligt lättare och miljövänligare, inga vätskor att hantera bara en massa datakraft, som kräver serverhallar, som behöver en massa elektricitet, som drivs av miljövänlig vatten- och vindkraft, som utarmar vattendrag och dränker skogens tystnad ……….
Still black and white on Wednesdays
Funnit många intressanta artister, konstnärer och fotografer i det gigantiska digitala galleriet, öppet för alla dygnet runt. Skönt att inte känna sig som en udda figur när man omges av en massa härliga uttrycksformer. Kan därför inte låta bli att nämna en bloggare som fått mig att gräva fram gamla dolda spår i ens eget medvetande, Josh Lattimer, besök honom gärna.
Levande vatten 11
Vattenvägar
Långt innan asfalt och motorvägar var uppfunna färdades våra förfäder längs de naturliga vägarna, sommar som vinter. Med båt på sommaren och med häst på vintern kunde man vidga sina vyer, utforska och bygga nytt land. Så har det sett ut i hela världen och här hos oss i Sverige. Man nyttjade sjöar och vattendrag för att på enklast möjliga sätt frakta sig själva, kreatur och husgeråd för att skapa sig ett eget liv när hemmanet blev för trångt. Nybyggaren sökte hela tiden nya vägar att försörja sig och sin familj.
Vattnet fortsätter att skapa sig egna vägar, i det lilla formatet såsom i det stora. Det fungerar för det mesta bra, så länge vi människor inte är där och petar i det naturliga skeendet. Dammbyggen och omfattande konstbevattningar i länder som Indien och Etiopien är ett oroande tecken på vattenbristens utbredning. De konflikter som ligger och pyr under ytan kommer med största sannolikhet att blossa upp till flammande sammandrabbningar.
Desto märkligare, eller kanske märkbart orättvist kan det tyckas, blir det då man ser vårt överflöd i Norden av friskt vatten. Förvisso, har vi haft några sommartorkor, men vi bokstavligen badar i rent vatten till skillnad från andra. Fördelningen av vatten från ovan är svårt att styra oavsett klimatansträngningar. Människor kommer dock att fortsätta förflytta sig, i jakt efter drägliga förhållanden för sitt uppehälle och rent sötvatten.
Samtliga bilder från Saltö, Kosterhavets nationalpark – 2005-12-11
Levande vatten 10
Öringbäcken
Under oktober månad har det kommit regn mer eller mindre varje dag. Inget för en lite bekvämare naturfilosof. Tog mig dock i kragen i fredags för att leta efter de som trivs i vatten, rikligt spetsat med syre. I skydd av en tät granskog meandrar sig en bäck lite yster efter regnandet på väg ut mot havet. Havsöringarna känner av detta i bäckmynningen och börjar vandra upp för årets kärleksäventyr, höstleken på grusiga bottnar.
Ett fantastiskt skådespel bara man smyger sig fram och håller sig stilla. Som regel kommer de tillbaka relativt snabbt till de finaste lekplatserna de funnit. På andra platser är det regelrätta slag om vem som skall få befrukta honans rom. Även de minsta hannarna försöker ta en plats och syns kila fram och tillbaka till en hona som gräver i botten med stjärtfenan, för bästa vård innan äggen kläcks.
Ljuset var inte med mig denna dag, men öringarna var desto mer talrika i den 1-1,5 m smala bäcken. Svårt att fota i mörker med för snabba öringar i förhållande till kamerans slutartider. Testa att filma lite istället med samma kamera och klippte ihop tre filmsnuttar. Ligger på Youtube men går att se på nedan via länken. Håll till godo.
LIV I FRI LUFT 