LIV I FRI LUFT

Höst i Rogen 10

Martall och torrakor

De torra och hårda relikerna av uråldriga tallar reser sig stolt över sina betydligt yngre släktingar. En bild som speglar de villkor som gäller på gränsen till kalfjället. När de första nybyggarna kom till dessa trakter var dessa tallar bara ungdomar. Nu i mogen ålder på 800 år kan de med all rätt vara stolta över sin bedrift att försöka nå fjällets jungfruliga mark. Många har överlevt de stora bränder som härjade på 1700 och 1800-talet, men också den sista större avverkningen som skedde i Rogenområdet på 1950-talet, som tur var utan skogsmaskiner.

*Klicka på bilderna i gallerierna för att se verkligt format och högre upplösning*

Många liknar martallar, låga men med ett invecklat och rikt grenverk, som för att skydda moderstammen mot ett obarmhärtigt klimat. Tillräckligt starka för att bära ett bo av kungsörn eller fiskgjuse. Andra högvuxna silvergrå så kallade torrakor, har mist det mesta av sina grenar men står fast förbundna med jorden in i det sista. När stammen är blottad syns hur ådringen vridit sig under trädets långa liv. Varför det sker är oklart, men gamla tallar uppvisar en kraftig vridning. Tillsammans med den långsamma tillväxten skapar detta en mycket tätvuxen och hård stam, som inte viker ner sig trots att den uppenbarligen är biologiskt död.

Många lavar som t.ex. den rödlistade varglaven är beroende av dessa torrakor och torra stubbar för sin överlevnad. Men de blir också hem för hackspettar, ugglor och en mängd unika insekter i denna miljö. Torrakans styrka och innehåll av kåda gör att det är svårt att hitta bättre virke eller ved, men numera får det mesta vara ifred tack vare naturskyddet.

Samtliga foton tagna i Rogens naturreservat under perioden 5-11 september 2020

Fortsättning följer …….

Höst i Rogen 9

Lågfjäll och trädgräns

På avstånd kan man skymta Rogens låga fjäll genom skogen, kallas också faktiskt för lågfjäll. De når oftast bara upp till 1200-1300 meter över havet. Mjukt slipade av inlandsisen, och årtusenden av nederbörd. Redan tidigt på höstkanten ändrar de färgton, lite gråviolett som går över i rödbrunt allteftersom kylar kryper inpå. En färgskala skapad av öppna lavklädda stenfält och rishedar, med inslag av dvärgbjörk bland annat.

När man kommer upp på 800-850 meter över havet, blir trädgränsen väldigt tydlig, även om höjden kan växla beroende på väderstreck och avsmältning av snö på våren. Över 850 meter växer bara enstaka opportunister av tall och fjällbjörk, samt någon enstaka gran eller en. Fickor i terrängen där smältvatten kan dröja kvar längre gynnar vissa arter före andra, men samtidigt kväver snön växtligheten om vintern. Den avgörande faktorn för trädens övre gräns är lufttemperaturen under trädens tillväxttid på sommaren. Den gränsen blir väldigt tydlig när första snön faller på senhösten liksom att se var snötäcket ligger kvar på senvåren.

Enligt en enig forskarkår sker nu en tydlig förändring som följd av klimatförändringarna, framförallt den globala temperaturökningen, som dessutom är högre på norra halvklotet. I medeltal har trädgränsen stigit med ca 200 meter det senaste århundradet, vilket självklart påverkar både växter och djurliv. Några gynnas medan andra missgynnas, eller kommer att försvinna från sin nisch i ekosystemet. Det blir riktigt synbart när man studerar svartvita foton från början på 1920-talet. Där det då var kalfjäll växer nu tät skog. I en studie av Julia Johansson, Lunds universitet 2019, finns en hel del nyttigt att studera. Studien har en sammanfattning på engelska också, den hittar du här.

Inte bara skogen färgas röd av de höstliga blåbären, långt upp på kalfjället rodnar marken. Än så länge breder de svarta kråkbären ut sig på fjällheden, till nytta för hösttrötta brunbjörnar som behöver fylla på inför en vinter i ide. De matt blå odonen håller sig fortfarande längre ner, såpass fuktberoende som de är, men i skuggan av nya träd söker de sig också till nya marker. Bilder idag blir därför också en viktig dokumentation inför framtiden.

Samtliga foton tagna i Rogens naturreservat under perioden 5-11 september 2020

Fortsättning följer …….

Hummerveckan

Susans challenge, black and white on Wednesdays

Höst i Rogen 8

Sjöar och Rogenmorän

Man ser inte mycket av Rogens sjösystem förrän man kommer upp på något av de intilliggande lågfjällen och får en överblick. Bilden ovan togs 2019 och visar en del av det säregna sjölandskapet, ett mönster av bågformade smala sjöar med landtungor däremellan. Detta labyrintsystem kallas Rogenmorän, ett internationellt känt begrepp. Moränen består av 20–40 meter höga och 100–200 meter breda moränryggar som ligger vinkelrätt mot dalgångarna. Det enda forskarna är ense om är att Rogenmorän bildades under istiden. Många tror att Rogenmorän bildades under själva isen, när den gled över marken. Ibland frös isen fast i underlaget och drog då med sig jord och sten som blev till moränryggar. Det märkliga är att dessa åsryggar ligger som parallella svärmar vinkelrätt mot isens tidigare rörelseriktning. Lika underligt är att de har bildats i de områden där isen sannolikt var som tjockast under istidens klimax. En kanadensisk teori syns avbildad nedan.

*En teori om hur Rogenmoränen bildats.*
*Källa: Canadian Landform Inventory Project*

Många sjöar ligger svårtillgängligt till, utan leder eller stigar sommartid. Stenig blockterräng, stora blötmyrar och flikiga sjöar gör omvägar nödvändiga, om man inte tar sig fram i kanot. Trots detta är det ändå ett relativt hårt fisketryck, åtminstone i mindre sjöar och tjärnar. Många är ute efter den åtråvärda harren. Den odlas och sätts därför ut på ett flertal mer lättåtkomliga platser. Med ökat avstånd från väg och leder finns dock ett rikt och varierat fiskbestånd kvar.

Flertalet av de mindre sjöarna, speciellt på de på lägre höjd som är omgivna av myrar, är relativt grunda och näringsfattiga. Med mer kuperad terräng ökar också tillrinningen av vatten, med bättre syresättning som gynnar växtliv och fisk. Överallt är vattnet klart och drickbart. Närheten till Norge och dess nederbördsrika havsklimat smittar dock av sig i Rogenområdet. Snabba väderväxlingar förekommer ofta med oväder, även om mycket regnar av sig på norska sidan.

Fortsättning följer …….

Samtliga foton utom bild 2 tagna i Rogens naturreservat under perioden 5-11 september 2020

Höst i Rogen 7

Gryning i sjöriket

En gryningstimme vid en stilla sjö borde varje människa ta till sig. Förändringen är total, först ett svagt kallt rosa skimmer mellan mörka gråblå molnslöjor. Sakta späds de ut och sträcker på sig när solen oundvikligt trycker på och vill fram.

Vattnet krusar sig långsamt för den vind som ännu inte finns, men som molekylerna berörs av. Tre skuggor lösgör sig, lyfter och sveper snabbt i mörkret mot en svart barrskogskuliss. Gräsänder som vaknat efter en trygg natt på vattnet. De höga molnen nås först av solen och återspeglas i böljande rörelser.

Med den första solglimten bakom udden lättar sjöröken och släpper taget i en svepande dans. Vattnet glänser som guld och snart badar de avlägsna fjällen i den bleka timmens ljus.

När solen bryter igenom trädtopparna, inklämd mellan moln, är magin över och allt blir synligt och sig likt igen. Dagen och ni läsare välkomnas i sjöriket Rogen.

Fortsättning följer …….

Samtliga foton tagna i Rogens naturreservat under perioden 5-11 september 2020

Natursymbolik 4

Känner att, om vi människor studerade och tog tillvara all kunskap som finns i opåverkad natur, så nära orörd och jungfrulig som man kan finna, borde vi bete oss annorlunda. Mot varandra och mot den natur vi alla är beroende av.

Trygghet

Rogens naturreservat, Härjedalen 2020-09-08

Detta är ingen så kallad utmaning i bloggvärlden, men alla som känner igen sig och vill, får gärna göra sin egen reflektion. Hur vi ser på bilden, dess innehåll, betydelse eller funktion är oftast väldigt personligt färgad utifrån var och ens bakgrund och livsfilosofi.

Jag noterar enbart plats och tid för fotograferingen, motivet är underordnat. Ni är alla hjärtligt välkomna in i den symboliska bildvärlden.

Höst i Rogen 6

Myrarnas framtid

Rogens myrar är idag skyddade. Det finns mindre områden kring de gamla fäbodarna som dikats ut för länge sedan för att skapa betesmark för kor och getter. Mer om dessa i kommande inlägg från Rogen. Någon torvbrytning har inte skett i området och lyckligtvis minskar trycket för torvexploatering i övriga Sverige. Rogens myrnatur är varierande. Det finns öppna myrar eller fattigmyrar, tallkärr där det växer martallar och skogskärr med granskog. Typiskt för många av de större myrarna i Rogen är att de sluttar sakta ner mot sjöar, kallas ibland för hängmyrar. Får väl betraktas som en variant av högmosse som avvattnas från en högpunkt i en riktning huvudsakligen. I gryningen kan dimman synas ”rinna” utför mossen ner i sjön.

Martallar är lite av ett signum för de flesta myrar i Rogen, men även i den fjällnära skogen som skall visas i kommande inlägg från Rogen. På myrarna växer martallen extremt långsamt och blir oftast dvärgartat liten. En sådan förkrympt martall med en diameter på endast 5 cm kan vara över 50 år. Namnet tros komma från att man trodde tallarna reds av det övernaturliga väsen som kallades maran, blev förtrollade och växte långsamt. Jämför vårt ord mardröm (eng. nightmare).

I Sverige finns en Myrskyddsplan framtagen av Naturvårdsverket, som tillsammans med länsstyrelserna gjort ett urval av de områden som bör prioriteras för skyddsåtgärder. Urvalet är gjort så att den variation som finns gällande myrtyper, vegetationstyper och flora och fauna så småningom ska finns representerade i ett nätverk av skyddade områden. Totalt ingår ungefär 326 000 hektar våtmark i planen, men som motsvarar endast fyra procent av landets våtmarksareal.

Naturmorgon i Sveriges Radio P1 hade den 12 sept i år ett inslag om skyddade myrar, hela programmet hittar ni här.

Fortsättning följer …….

Samtliga foton tagna i Rogens naturreservat under perioden 5-11 september 2020

Höst i Rogen 5

Myrar och klimatet

Hur ser egentligen framtiden ut för våra myrar och vilken betydelse får de i framtiden för klimatet? En mycket komplex fråga sannerligen. Påtagligt när man rör sig på olika typer av myrar är att mossan breder ut sig på fria vattenytors bekostnad, först som knappt gångbart gungfly av vitmossa, sedan som stabil torvmark. Processen är långsam men ändå kan man se hur andra växter i snabbare takt etablerar sig därefter.

Närmast vattnet växer främst olika slags halvgräs som t.ex. ängsull och starr. Ris av olika bär breder sedan ut sig tillsammans med ljung på tuvorna. Blåbär, odon och hjortron tillhör de vanligaste. I skogskanterna dyker pors och skvattram upp och etablerar sig tillsammans med viden och bildar de första skyddade kantzonerna, till gagn för djurlivet.

På de fjällnära myrarna är dvärgbjörken en av de första ”träden” på plats, innan småtall och gran hittar rotfäste. Fjällbjörken, som är törstig av sig, kommer strax efter, men ogillar samtidigt det utsatta läget för vintersnö och storm.

Att igenväxningen av myrmarkerna går allt fortare är vetenskapen överens om. Frågan är bara varför. Redan för 10 år sedan redovisade Tobias Eriksson från Umeå sitt resultat av fältförsök på myrar. Det visade sig att kvävenedfall från mänsklig verksamhet tillsammans med temperaturhöjningar har en stor påverkan på vegetationen tillväxt. Då växterna starkt påverkar sin närmiljö leder det dessutom till en ökad produktion av metan i rotzonen, vilket i sin tur ytterligare blir en faktor som påskyndar de globala temperaturhöjningarna. Mer om avhandlingen kan du läsa här.

Fortsättning följer …….

Samtliga foton tagna i Rogens naturreservat under perioden 5-11 september 2020

Höst i Rogen 4

Våtmark och hjortronmyrar

Vi skall värna våra våtmarker sägs det, men varför då när de för det mesta bara är ett hinder för oss som önskar komma ut i naturen och vandra. Att kärr och mossar fungerar som sagolikt stora svampar har man märkt när kängskaften inte räcker till och sockarna surnar efter en dag ute. Men skämt åsido, utan myrmarker skulle det komma vårfloder varje gång det regnat häftigt. En oerhört viktig stabilisator i vattnets kretslopp.

Hur är det då med våra myrar i klimatdebatten, de skall ju vara så kallade kolsänkor. En myr som bildar torv fungerar som en kolsänka. Det sker genom att döda växtdelar som hamnar under vatten bevaras i myrarna som myrtorv i tusentals år utan att brytas ner. Men det finns en baksida. I den syrefria miljön bildas samtidigt metan; en växthusgas som är 25 gånger starkare än koldioxid och som därmed kan ha en stor på verkan på klimatförändringarna.

Vad sker då med myren när temperaturen stiger som följd av klimatförändringarna. Forskaren Janne Rinne har undersökt hur torkan i Sverige 2018 påverkade växthusgasutbytet i nordiska myrekosystem. Hans resultat visar att myrar tog upp allt mindre koldioxid men att myrarna också släppte ut mindre metan. På kort sikt dominerar minskningen av metanutsläpp och leder till en kylande effekt på klimatet, men efter 15 år kommer minskningen av myrarnas koldioxidupptag att dominera, med en värmande effekt som följd. Ett allt vanligare extremklimat kan i framtiden leda till att det frigörs mer koldioxid i atmosfären från dessa nordiska ekosystem. Man måste kanske omvärdera skogs- och myrekosystem som naturliga kolsänkor i framtidens klimat, säger Janne Rinne.

För den vetgirige så finns artikeln om myrar publicerad i ett specialnummer av tidskriften Philosophical Transactions of the Royal Society B. Finns att läsa på engelska här.

Myrens guld hjortron (Rubus chamaemorus) har såhär i september försvunnit från många myrar, kvar finns bara torra blomstänger och de fantastiskt vackra bladen i de mest otänkbara färger. Hjortron tycks vara en av de första invandrarna på de vitmosseklädda myrarna, som drar nytta av fukt och solljus. Det kan dock vara en förödande strategi torra somrar eller kalla försommarnätter, då de flesta blommorna inte kan sätta frukt.

Samtliga foton tagna i Rogens naturreservat under perioden 5-11 september 2020

Fortsättning följer …….

Martallens ”hud”

Ett liv genom flera århundraden, på gränsen till kalfjället, speglar sig i den hårda veden av en martall, naken men ståndaktigt fast i sina rötter. Där tänker den stanna för gott.