Sädesärla

Vår närmsta granne vill jag kalla sädesärlan (Motacilla alba), ständigt strikt klädd i sin svarta, grå och vita dräkt. Ett erkännande först. Har egentligen aldrig funderat över olikheten mellan hane och hona förrän detta år. Men en god vän och utomordentlig skådare uppmärksammade mig på att honan har en mjuk övergång i nacken mellan den svarta hjässan och den grå ryggen. Tänker mig en uppklippt mjuk nacke. Håll gärna utkik efter sädesärlor med svart rygg, då är det engelska rasen som blivit allt mer vanlig hos oss i Sverige.

Sädesärlan rör sig hemtamt i alla miljöer. Trivs lika bra på landet som i staden, eller varför inte på en stenig strand vid havet. Lite mer vaksamma och skygga när de anländer på våren, men snart har de förstått att det inte är vi utan katterna som utgör det största hotet. De är fenomenala på att hitta ätbara insekter överallt. Det är en underbar syn att få se sädesärlan vippa lite förförande på stjärten eller dansa över vattendrag, ängar och stadens gräsmattor. Dess käcka läte tvidde-vitt kan inte annat än göra en glad!

Samtliga foton tagna i och omkring Strömstad – april-maj 2019 och 2020

Susans challenge, black and white on Wednesdays

Gran

Gammal gran med gammal kamera på den gamla tiden. Granbarkborrarna har redan tagit vad de behöver och granens hud släpper. Öppnar upp för väta och svamparnas intåg. En evig kretsgång där kolet återförs och nya barr skall sen åter syresätta vår planet.

Picea abies

Döende gran- Saltö, Strömstad, 2005-11-12

Trees every tuesday, accepted challenge from Susan.

Nätkonstruktörer 1

Mattvävare kallas en underfamilj av spindlar (Linyphiinae) som jag stöter på rätt ofta i lite tätare skog med ungbjörk. Spindelnäten ser inte mycket ut för världen, oftast ett virrvarr av trådar som löper horisontellt mellan klena grenar. Ibland rätt högt upp, skyddat av större träd undan vind och regn. Mattan är upphängd vertikalt med glesare trådar upp i trädets grenverk.

Detta lite slarvigt konstruerade nät har utförts av den relativt vanliga Ängsbaldakinspindeln (Linyphia triangularis). Inte vackert men säkert mycket effektivt mot alla insekter som passerar genom trädet eller klättrar på dess grenverk..

Getingspindeln (Argiope bruennichi) nedan, som tillhör hjulspindlarna, väver ett mer klassiskt hjulliknande nät men med en speciell touch. Nätet känns igen på ett brett lodrätt vitt sicksackformat band, kallat stabiliment. Den placerar för det mesta nätet bland högt gräs nära marken, där ett av favoritbytena är gräshoppor. Den har under de senaste 20-30 åren sakta spridit sig norrut från Sydeuropa, där klimatförändringarna troligtvis spelar en stor roll. Spridningen sker genom att ungarna under våren släpper ut spinntrådar i luften med vars hjälp de kan komma iväg ända upp till 10 mil. Varningsfärgerna i gult , svart och vitt har den gemensamt med t.ex. blomflugor för att avskräcka hungriga fåglar. Detta var min första och troligtvis också den första observationen i Strömstads kommun, tack vare ett tips från en fotograferande vän.

Sensommarsländor 2

Late summer dragonflies

Fortsättning på gårdagens inlägg Sensommarsländor 1. En dag som inte gav någon färsk öring på middagstallriken. Istället bjöds det på underhållning i strandkanten av sländor. En vanlig trollslända, men för mig en ny bekantskap på bild, var den Bruna mosaiksländan (Aeshna grandis), betydligt större och ljudligare än de små flicksländorna.

Till skillnad från flicksländorna så letar denna mosaikslända upp växter i strandkanten för äggläggningen. På detta sätt är den mer skyddad från angrepp av rovdjur. Den nyttjar växterna för att fästa äggen på, överlevnadschansen ökar därmed för ägg och larver.

Samtliga foton Brun mosaikslända – Strömstad, 2020-08-24

Den har också ett äggläggningsrör på bakkroppen, för att kunna placera ut äggen med precision. För att nå så långt ner som möjligt måste den ibland till och med gå ner med vingarna under vattnet. Ur äggen kryper sedan vattenlevande larver, som andas med gälar. De drar sig ut på djupare vatten och lever från 1-5 år som rovdjur på andra vattenlevande smådjur. Allteftersom de växer så ömsar de skal 10-15 gångar innan de så småningom ”återföds” som trollsländor. Cirkeln är sluten!

Sensommarsländor 1

Late summer damselflies

Det var en fin måndag i början av veckan, svalare än vanligt men solen värmde. Som gjord för att se om öringarna hade piggnat till efter de senaste varma veckorna. Vid fisketjärnen ett par mil hemifrån var det tyst, men enstaka plask hördes i strandkantens lä för vinden. Prövade mig fram med diverse fiskliknande fiskedrag men efter en tag insåg jag varför fisken inte var intresserad av glänsande metallstycken i vattnet. Förutom stora stim av fiskyngel så framstod sländornas oförsiktiga framfart som en passande lunch för öringen.

De små flicksländorna svepte över lugnvattnet och doppade titt som tätt ner sin bakdel i vattnet för att lägga sina ägg i flykten. Hanarna sågs i strandvegetationen, sittande och spanade med rullande ögon efter andra honor. Arten heter Pudrad smaragdflickslända (Lestes sponsa).

När han hittat den rätta partnern så kopplade han ett fast grepp om hennes nacke med sin kloförsedda stjärt. Flög på detta sätt till en lämplig parningsplats bland alla strån i vattnet. Därefter lyfte han försiktigt upp henne så att hon kunde koppla ihop sig. De bildade en enda sammansvetsad hjärtformad varelse. Hjärtsymbolen måste komma från detta intima och kärleksfulla ögonblick.

Andra hannar höll sig flygande i närheten för att möjligen få en chans också. Efter en stund när honan troligtvis kände att greppet började släppa, tog hon tag i sin egen bakdel och lyfte den. Här lämnas inget åt slumpen om det skall bli nya flicksländor nästa år.

Bilderna är kanske inte de bästa kvalitetsmässigt, beroende på att jag hade förberett mig för fågelfoto under fiskepasset. Ett 400 mm tele med 1,4X teleförlängare blir lite svårhanterligt när det kommer till snabba sländor på nära håll i en svårfotograferad rörig miljö av vattenblänk och vegetation.

Vemod på fjället

Ljungpiparen (Pluvialis apricaria) är själva sinnebilden för kalfjället. Dess på avstånd lågmälda och vemodiga läte lämnar ingen oberörd. Sparsamt tecknad ryggtavla som smälter in i riset den går i. Ser dig långt innan du upptäcker den, men är aldrig skygg.

Ljungpipare – Sälenfjällen, Dalarna, 2017-08-03

Mogen ålder – adulthood

Uttrycket ger mig huvudbry. När är man mogen egentligen? Mogen att göra som man vill blir man nog aldrig, det finns alltid något som måste göras. Mogen att fatta egna beslut anses myndiga personer, medan ansvariga politiker är varken mogna eller modiga som det verkar, trots sin ålder. Alltså har det inget med ålder att göra. Mogen insikt kommer mer med personlig erfarenhet, mixat med personliga möten i livet och förnuftiga slutsatser av detta. En sak vet jag i alla fall, att bli övermogen låter inte bra……

Samtliga foton tagna i Rogens naturreservat, Härjedalen – 2020-08-04

Susans challenge, black and white on Wednesdays

English summery:

The expression gives me a headache. When are you really mature? You will probably never be able to do as you want, there is always something that must be done. Mature to make their own decisions are considered adults, while responsible politicians are neither mature nor brave as it seems, despite their age. So it has nothing to do with age. Mature insight comes more with personal experience, mixed with personal encounters in life and sensible conclusions from this. One thing I do know, getting overriped does not sound good ……

Asp

I våras var aspen skör när de första rodnade bladen vecklade ut sig. Grönfärgade började de snart vackla på sina bladskaft, så det prasslade vid minsta vindpust i lövverket. Snart skall de återföras till jorden för ny växtkraft. Kvar efter vintern blir endast ett koralliknade skelett av bladens nerver och ytterkonturer.

Populus tremula

Asplöv – Hålkedalen, Strömstad2 020-05-11 (Bild 1; 2020-05-19)

Trees every tuesday, accepted challenge from Susan.

Tåkern 2

Även om Tåkern är stor och lite otillgänglig som sjö så ligger den fint och har en inbjudande miljö att vara i. Mycket av strandängarna betas av kor som håller efter så att markerna inte växer igen samtidigt som de gödslar. Många olika häckfåglar finns och en hel del andra fåglar passerar under vår och höst, förutom grågässen i gårdagens inlägg Höstkackel. På håll kunde jag se åtskilliga rovfåglar men också andra som redan var på väg söderut, under den korta tid jag njöt av fågellivet där den 20-21 augusti i år.

Tranor (Grus grus) rastar i stora flockar för ökad trygghet, där bland andra gässen är ständigt på vakt. Föräldraparen anländer med sina årsungar för att de skall se och lära inför återresan nästa år.

Gråhäger (Ardea cinerea) får anses som en karaktärsart för Tåkern, där man ser och framförallt hör dess hesa kraxande nästan överallt. Hägern skrämmer ibland upp vadare och änder om den kommer lågt över vattnet med långsamma vingslag, likt havsörnen som jagar på samma plats. I sjön kunde man också beskåda minst fem Ägretthäger (Ardea alba) på avstånd när jag var där.

En ung Brun kärrhök (Circus aeruginosus) störde inte lugnet när den passerade på höjd över sjön, på tryggt avstånd från vindkraftverkens ibland farliga vingar. Annars höll de flesta kärrhökarna till på ängarna runt sjön. När pilgrimsfalken snabbt svepte förbi lågt över vassen lyfte dock i stort sett alla sjöfåglar, ja det skedde ibland även när ……

…… Fiskgjusen (Pandion haliaetus) hängde ryttlande över sjön på sitt karakteristiska sätt. Den lyckades för det mesta ta någon lättfångad fisk i de grundaste vikarna, för att sedan bege sig till en närliggande talldunge där den lät sig väl smaka.

Vår minsta and, Krickan (Anas crecca) var en av de mer lättskrämda, ständigt vaksamma där de höll till i de grundare partierna av vassvikarna. Oftast lyfte alla samtidigt rakt upp och slukades upp av omgivningen tack vare deras kamouflagedräkt. Ibland är det bara den lilla svarta och vita vingspegeln som avslöjar dem i flykten. Här lyfter 21 krickor, ser ni dom alla?

Stora gäng av unga Skrattmåsar (Chroicocephalus ridibundus) drar omkring precis som våra skolungdomar innan skolstart på hösten. De samarbetar högljutt och passar på när det bjuds på stora stim av småfisk i vattenytan. Någon svart rånarhuva har de inte fått ännu, bara en antydan hos vissa.