Livet i det tysta

Insikten om insekternas stora massa är dold eller förtigen, då de inte kan göra sina röster hörda. Skall därför försöka ge dem en röst, ett namn och kanske också deras givna plats. Ambitiöst? Självklart, men eftersom jag inte är vare sig biologiprofessor eller längre yrkesverksam, kan jag ta ut ut svängarna med lite egna tolkningar och idéer.

Först ut får jag presentera en av många skalbaggar. Denna hör hemma i familjen blåsbaggar med ”väldoftande” blåsor till försvar under sin mellankropp. Äter bl.a. pollen och befruktar i detta fall maskrosorna, till fröjd för andra insekter och uppfinnare av redskap för ogräsbekämpning.

Hanarna uppvaktar honorna på samma sätt som på dansgolvet. De gnussar panna mot panna så honan kan ta till sig de välsmakande svettpärlorna och avgöra om han duger. Får han nobben kan andra hanar ligga risigt till. Händer att han då knipsar av huvudet på en rival, kanske för att smaka eller fixa sin egen deodorant.

Malachius bipustulatus, ”Tvåfläckad malakitbagge”
Hålkedalskilen, Strömstad, 2020-05-18

Fågelskådning, en form av jakt?

Självkritik efterlyses, egen och andras. Att jaga runt med bil efter nya fågelarter för livet eller den första gulärlan för året, så kallade kryss, måste ändå ses som en form av jakt, med tubkikare och/eller kamera istället för gevär. En siffra i dagboken och väg till nästa lokal. Var tog då upplevelsen och de små detaljerna hos individen vägen. Hinner man studera beteenden, samröre med andra arter och miljö? Ser man de arter som saknas den dagen, på den platsen och reflekterar över varför.

Frågan får hänga ute ett tag, så jag själv och andra hinner fundera över sin ”hobby” som skulle kunna bli så mycket mer och få ett större syfte än den egna tillfredsställelsen.

”Vanlig” Buskskvätta
Nöddökilen, Nöddö, 2020-05-13
Svarthakad buskskvätta
Orrevikskilen, Råssö, 2020-03-02