HAVSSULA (Morus bassanus)

Nordkoster, Kosterhavets nationalpark – 10 november 2021
HAVSSULA (Morus bassanus)

Nordkoster, Kosterhavets nationalpark – 10 november 2021
RESPEKTLÖS LEK
Det kan vara en utmanande ansträngning för många att ta sig ner till stranden vid Hovs hallar och för den delen att ta sig upp igen. Mödan är värt besväret, som det heter. Stämmer bra i detta fall. Branta klippor i olika nyanser, finslipade stenar och havet som obarmhärtigt rullar in hela tiden. Ett avtryck av sin bedrift är ett måste för besökaren tycks det. Inte graffiti denna gång men hundratals av resta stenrösen eller ljusa stenar placerade så högt upp på klipporna man törs klättra. Den nyligen avlidne konstnären Lars Vilks från trakten, skulle säkert kalla detta för en installation, precis som sitt verk Nimis av vrakved i närheten. Jag kallar det mänsklig fåfänga och respektlöshet i ett naturreservat.



Hovs hallar, Skåne – 17 oktober 2021
UTMANANDE LEK
Några trampar runt på Kullabergs kullar med ryggsäck och försöker hitta fikalä för den hårda vinden. Andra lägger sig på en bräda och paddlar ut i havet för att möta den sjunde vågen. Gemensam nämnare? Längtan från det skyddade vardagslivet med centralvärme för att hitta tillbaka till stenålderskänslan av att tvingas anpassa sig till naturen för sin egen överlevnad. Tid och energi finns, men används den på rätt sätt……



Mölle, Skåne – 15-16 oktober 2021
Trädkramare, skogmullar, sockupanter och aktivister. Alla behövs dom för att kompromissandet skall kunna sväljas ner och inte bli som utspädd ärtsoppa.

Strömstad – oktober 2021
Mörkret har lagt sig sedan länge denna söndagskväll utanför Skövde. Alla är trötta efter tre dagar med hopptävlingar. En ryttare från Strömstad är kvar som sista tävlande, för att avsluta med fokus på det som skall göras och känna sig stolt. Stolt över att ha bemästrat nya intryck, svåra banor, skadad hand och långtråkighet mellan starterna. Bara att mocka ur stall, lasta hästar och åka hem i natten med mormor och morfar under tre timmar……

Grevagården, Skövde – 14 november 2021
RYGGEN FRI
Hur värdefull är inte en skogsholme, mitt i ett jordbrukslandskap. Tätt stående tallar med svårgenomträngliga slånbärssnår tilltalar kanske inte söndagsflanören. För rådjuren är det en skyddszon, bara sekunden bort. Även om sannolikheten att något rovdjur skulle dyka upp så här kustnära är minimal, finns reträttvägen där. Visst händer det att varg och lo förirrar sig till våra trakter vintertid ibland. Min känsla är dock att rådjuren har mer fokus på oss tvåbenta, även utom skotthåll, än våra fyrbenta ”carnivorarer”. Även en fullt synlig fotograf i dagsljus mitt på dagen, tillhör tydligen gruppen relativt harmlösa fiender.

Nöddö, Strömstad – 12 november 2021
FARVÄL SÅNGSVAN
November börjar lida mot sitt slut. Sångsvanarna finns inte längre kvar i större flockar. De enstaka individerna tyr sig gärna till övervintrande knölsvanar. Under häckningstiden lever de isolerat parvis och accepterar inga andra svanar i närheten, men nu under höstflytten söker de kommunikativt efter andra sångsvanar, ett lågmält läte som ibland är knapp hörbart men som verkar hålla ihop gruppen. Kanske en och annan historia också om hur sommaren varit…..



Bearbetade ljudfiler från Xeno-Canto
Nöddökilen, Strömstad – 19 november 2021
PARET SÅNGSVAN
Orrevikskilen, Strömstad – november 2021
FINPUTS
Svanar har en klar fördel med sin långa hals när det gäller att putsa sin fjäderdräkt. De kommer åt nästan överallt, förutom huvud och hals förstås. Där måste de istället ta hjälp av fötterna. Jag har lagt märke till hur sångsvanar, till skillnad från knölsvan, lägger mer tid på att sköta om sina fjädrar och arbetar mer långsamt och metodiskt. Knölsvanar verkar mer stressade och lite slarviga i sitt putsande enligt min mening. Något att fundera vidare kring om varför det kan vara så.






Orrevikskilen, Strömstad – 5 november 2021