Höst på Gotland 5

Meståg är en vanlig företeelse under höst och vinter i våra skogar. Olika arter av mesar, men också trädkrypare och kungsfågel, drar omkring som gäng i trädtopparna, ibland livligt konverserande. De mesar som flyttar under hösten däremot, verkar ha en annan strategi. De flyger företrädesvis nattetid, samlas var art för sig i flockar dagtid för vila och äta upp sig.

Höst på Gotland 4

Badgästerna har ersatts av andra typer av strandraggare. Längs stränderna syns kikarförsedda grupper, mestadels herrar med stora stativ och kameror. Målet är att försöka finna den där udda fågelarten som hamnat lite fel i stormen.

Höst på Gotland 1

Fick förmånen att följa med några duktiga ornitologer till Gotland under fyra oktoberdagar. Ön är känd som en rastplats för många flyttfåglar norrifrån, när de passerar Sverige via Östersjöns kuster söderut. Om vintern blir någorlunda mild stannar en del av dem kvar och övervintrar. Gäss, sjöfågel och örnar är dagliga inslag i faunan. Här dyker det även upp ovanliga fågelgäster när det blåser hårda vindar från öster. Men, på ön finns också annat att se.

Vemodig höst

Jag fick lära mig i skolan att om man blandade alla färger så får man brunt. När jag ser löven som legat på marken i regnet inser jag att det stämmer. Bladen har varit vårligt transparenta i ljust grönt, djupt sommargröna och i övergången till recirkulationen har de exploderat i gult, orange och rött. NuFortsätt läsa ”Vemodig höst”

Levande vatten 9

Transparens Vattnet, en spegling av kosmos kanske. Transparent i sin renaste form. Samlar ljus och sköter en omfattande reglering av syre och koldioxid. Bara i dess stillhet kan vi betrakta oss själva. Rörelserna förbryllar, förblindar och skapar kaos i vår föreställning om hur materian ser ut. Vattnet ser kanske tillbaka på oss och ångrar sinFortsätt läsa ”Levande vatten 9”

Strandsnäcka

En vanlig strandsnäcka (Littorina littorea), ensam blickande ut över havet. Nä, fullt så romantiskt liv har den nog inte. Frågan är hur mycket den upplever av ljuset utanför, instängd i sitt skal. Denna har dessutom satt sig lite väl exponerad för vågorna, men den är kanske så gammal som 3 år, med en erfarenhet attFortsätt läsa ”Strandsnäcka”

Stängt för säsongen

Sista september, mörkret faller över fisketjärnen. Nu är det stängt för sommarens fiske. Öringarna skall leka i bäckarna, sedan vila upp sig och försöka klara ännu en vinter på mager kost. Till våren kommer ystra småyngel att förgylla vattnen igen, till glädje för de gamla och erfarna i djupet, men också för en och annanFortsätt läsa ”Stängt för säsongen”

Höst i Rogen 16

Selet, lugnet är återställt Plötsligt stannar jokken upp, tystnar och det vita skummet förvandlas till en mörkare spegel av omgivningen. Ett lugnvatten eller ett sel har bildats, där jokken breder ut sig och topografins utplaning bromsar upp vattnet. Början av selet är oftast lite djupare men när vattenhastigheten minskar sjunker mycket av forsens material tillFortsätt läsa ”Höst i Rogen 16”

Höst i Rogen 15

Jokken lever, kuoikka regerar När vattnet släpper taget om forsnacken, finns det inte längre någon återvändo. Forsen, eller som det heter på samiska kuoikka, släpps lös. I början kanske ett försiktigt porlande, varefter omgivningens lutning, branta sidor, block och sten brådskande skapar en symfoni av vattenrörelser. I ena stunden verkar vattnet koka där luft trycksFortsätt läsa ”Höst i Rogen 15”