Gå på skidor och spåra
Det brukar inte bli så många dagar på längdskidor på Västkusten numera. Februari i Härjedalen innebär att man måste gå på skidor, som jag fortfarande uttrycker det.
Gå på skidor och spåra
Det brukar inte bli så många dagar på längdskidor på Västkusten numera. Februari i Härjedalen innebär att man måste gå på skidor, som jag fortfarande uttrycker det.
Fjällvattnets stugby
Vissa har redan fått nog av snö och kyla, men min norrlandssjäl pockar på uppmärksamhet. Det skall vara riktig snö, klart väder och kyla som knastrar under hundtassar till och med.
Arbetsfri lördag, frivillig karantän, dålig dag eller skitväder ute. Oavsett, gör som jag, sätt er bekvämt tillbakalutade. Ta ett lugnt, djupt andetag genom näsan och släpp ut långsamt. Njut av vattnets porlande och spara bilderna i den tanke som uppstod. Blunda och låt minnet spela upp bilderna. Finns det en själ, så är detta själavård.
Selet, lugnet är återställt Plötsligt stannar jokken upp, tystnar och det vita skummet förvandlas till en mörkare spegel av omgivningen. Ett lugnvatten eller ett sel har bildats, där jokken breder ut sig och topografins utplaning bromsar upp vattnet. Början av selet är oftast lite djupare men när vattenhastigheten minskar sjunker mycket av forsens material tillFortsätt läsa ”Höst i Rogen 16”
Jokken lever, kuoikka regerar När vattnet släpper taget om forsnacken, finns det inte längre någon återvändo. Forsen, eller som det heter på samiska kuoikka, släpps lös. I början kanske ett försiktigt porlande, varefter omgivningens lutning, branta sidor, block och sten brådskande skapar en symfoni av vattenrörelser. I ena stunden verkar vattnet koka där luft trycksFortsätt läsa ”Höst i Rogen 15”
Forsnacken, jokkens kröning Fjällbäcken med dess lugnvatten och forsar är det som sakta skapar och omformar landskapet. När vårfloden kommer finns inga hinder som är för stora, is och vattenmassor sveper med allt som är i vägen för vattnets framfart. Förresten, jokk är den försvenskade skrivningen av johka (nordsamiska) och jåhkkå (lulesamiska). Från sjön eller enFortsätt läsa ”Höst i Rogen 14”
Vandring i fäders spår, gamla bosättningar Längs stigen norrut från ån Mysklan träffar man fortfarande på öppen uppodlad mark. Lämningar i form av gamla stengrunder i skogskanten och gärdesgårdar syns där det förut var myrmark. Innan marken röjdes och brukades nyttjades för så kallad myrslåtter, ett sätt att tillvarata starr och andra halvgräs under sommarenFortsätt läsa ”Höst i Rogen 13”
Vandring i fäders spår, Ryvallen en säter Vi vandrar längs gamla stigar som brukats i århundraden, genom tät skog av fjällbjörk, förbi gran och tall som fanns här redan på 1500-talet. Vi leds varsamt mot gammal bebyggelse och slåttermarker i bygdens periferi, till fäbodvallar på så kallade utmarker. Ett nödvändigt tillskott till den magra hushållningenFortsätt läsa ”Höst i Rogen 12”
Galleri natura Allt inom konsten finns representerat på detta naturliga galleri, öppet året runt, dygnet runt. Skulptur, grafik, måleri och självklart träsnitt. Avstånd, mödor, vind och kyla för att uppleva skönheten är inget mot vilka prövningar de sista resterna av dessa medeltida tallar fått genomgå under sina liv. Inte ens en brand har kunnat kuvaFortsätt läsa ”Höst i Rogen 11”
Martall och torrakor De torra och hårda relikerna av uråldriga tallar reser sig stolt över sina betydligt yngre släktingar. En bild som speglar de villkor som gäller på gränsen till kalfjället. När de första nybyggarna kom till dessa trakter var dessa tallar bara ungdomar. Nu i mogen ålder på 800 år kan de med allFortsätt läsa ”Höst i Rogen 10”