Taggiga snår

På min väg ut till det yttre karga kustlandet hindrades jag av betande får bland taggiga snår av brännässlor och tistlar. Deras framfart fick de ogästvänliga växterna att leva upp. Flera dagfjärilar flockades runt fåren och på växterna syntes blomflugor, bin, skalbaggar och gräshoppor, samt en och annan broms som lät sig väl smaka av en stillasittande fotograf i kortbyxor.


Samtliga bilder från Kockholmen, Kosterhavets nationalpark – 2021-07-19

Strandhugget #4

Levande vatten 2021:3

Så länge fisktärnan ser småfisken i tångkanten, så klart som vi ser var det är säkert att sätta fötterna under vattnet, då finns det fortfarande något kvar som vi kan kalla levande vatten och ett friskt hav. Tiden är dock knapp att bibehålla dess urkraft, mycket knapp.


Samtliga bilder från Syd-Hällsö, Strömstad skärgård – 2021-07-03

Strandhugget #3

Havstulpanerna klamrar sig fast på klipporna, de flesta orienterade mot väster där merparten av vågorna kommer ifrån. Ett gissel för bara fötter tycker sommarfolket när man skall upp ur sjön på hala klippor, dolda under blåstången.

Skalet består av kalk som de limmar fast på klippan. När vattnet sköljer över dem i bränningarna öppnar de skalet och filtrerar plankton med sina sex fjäderliknande utsträckta ben, faktiskt liggande på rygg. Fötterna tar också upp det syre de behöver, då gälar saknas. De saknar också ögon men kan skilja på ljus och mörker.


Samtliga bilder från Syd-Hällsö, Strömstad skärgård – 2021-07-03

Strandhugget #2

En till synes kal och livlös ö, men i skrevorna hukar sig ett frodigt växtliv som även lockar till sig humlor längst ut i havsbandet. Växter med tjocka stjälkar och blad, som behåller vätska och tål långa torrperioder.


Samtliga bilder från Syd-Hällsö, Strömstad skärgård – 2021-07-03

Strandhugget #1

Tryckande värme i sommarstaden, Coronagränsen mot Norge har öppnats och havet är nästan blankt inomskärs. Perfekt för ett strandhugg på en kal klippö längst ut i skärgården. Båtlivet med barnfamiljer i de undangömda sandvikarna och seglarna långt ute till havs har precis vaknat till liv. En liten ö för sig själv, för bad och att kunna ta in sommarkänslan i bild.


Samtliga bilder från Syd-Hällsö, Strömstad skärgård – 2021-07-03

Inkonsekvens

Jag blir uppriktigt sagt mycket förvånad över den alltmer växande debatten kring etablering av vindkraften i Sverige. En majoritet är överens om att den behövs och är miljövänlig, men inte inom synhåll. Samtidigt finns det inte längre någon som reagerar nämnvärt på utbyggnaden av mobilnätets master och annan trådlös kommunikation. Dessa har inga problem med tillstånd, även mitt i staden, som den jag ser från vår balkong.

Vindkraftverken kommer, med nuvarande utbyggnadstakt, att inom bara 5 år producera mer el än vad våra kärnkraftverk åstadkommer. Restavfallet efter dem är försumbart, både i massa och tid, jämfört med det radioaktiva kärnavfallet. Ljudnivån kan helt klart vara störande, beroende på vindriktning och var vi bor. En mast är tyvärr inte heller tyst när det blåser, i vårt fall bara ett par hundra meter från närmaste hus.

I staden accepterar vi buller i alla dess former, det är en del av vår önskade bekvämlighet. Men ute på landet eller vid havet om sommaren skall det helst vara tyst och fri sikt mot horisonten utan vindsnurror långt ute till havs. Samtidigt vill vi vara fullt uppkopplade via mobil och kunna surfa fritt varsomhelst. Då accepteras masterna på bergen runt omkring. Att sedan inte förstå att internet kräver el som Google och andra slukar i sina serverhallar i Sverige, det är en makalös inkonsekvens.


  • Bild 1 och 4, Tolvmanstegen, Bullareskogen – 2021 och 2016
  • Bild 2 och 3, Vattentornsberget, Strömstad – juli 2021