Kort bildreplik på ett inlägg från Terje Hellesö den 25 maj 2021.
Blunda och chansa
Betande fåglar och kor
Förvisso ett av människan konstlat ekosystem, men rätt skött fungerar det för sitt syfte. Att bevara en beteskultur vid grunda havsvikar som gynnar ett visst växt- och djurliv i denna salta nisch. Igenväxningen förhindras effektivt genom bete och klövarnas markberedning. Utanför det instängslade naturreservatet Orrevikskilen breder al och vide snabbt ut sig mot vattnet och vassen rotar sig alltmer.
Men på de fria rena ytorna innanför stängslet trivs såväl häckfågel som flyttfågel. Grågässen betar av det färska vårgröna och hinner kläcka sina ägg innan korna släpps ut. Den grunda viken blir en trygg rastplats för både änder, vadare och tättingar. Havsörnen övervakar och tar hand om de svagaste och håller vissa populationer i schack. Terroreffekten av dess stora skugga skall inte förringas.
Men om det är havsörnen eller korna som är ekosystemets nyckelart skall jag låta vara osagt. En balans har i alla fall infunnit sig. Utan kor hade självklart viken balanserat sig själv men helt klart skapat en annan och troligtvis mindre artrik miljö. Biologisk mångfald kan ses utifrån olika perspektiv. Om det bara gynnar ett antal fågelskådare i första hand så är perspektivet lite väl inåtvänt. För så kan det väl ändå inte vara……
Bilder från Orrevikskilen, Strömstad – 2021-05-19 (där inte annat anges)
….mot kvällen uppklarnande
Tack SMHI för den prognosen. Utan er hade jag inte tagit mig ut och fått uppleva tre timmars regn, sittande under tak i ett fågeltorn tillsammans med ett gäng pigga skrattmåsar som fann kvällen mer underhållande än vad jag gjorde. Observera att bilderna inte är monokroma utan i färg.
Samtliga bilder från Nöddökilen, Strömstad – 2021-05-16
Präktigt dräktig
SKYGGA HONDJUR
När jag träffade Håkan Nunstedt (se gårdagens inlägg) kom vi in på detta med arbetet bakom bilden som inte syns, lite som jag var inne på i tisdagens inlägg också. Många naturfotografer lägger oerhört mycket tid och arbete för att få just den där perfekta bilden, på mer eller mindre konstlade sätt. Foton från olika varianter av gömslen blir allt vanligare. Men var går egentligen gränsen för en naturlig bild egentligen. Att arrangera speciella grenar för fåglar, lägga ut mat och fota genom en monterad förgrund ger en vacker bild. Frågan är om bilden berättar något som är sant om just den fågelns habitat eller beteende. Då blir en bild av en gråsparv på stadens uteservering mer sanningsenlig kan jag tycka.
Detta satt i mitt bakhuvud när jag några dagar efter bockmötets upplevelse träffade på några rådjur som var betydligt mer skygga än råbockarna. Åtminstone en av dem var rejält rund om magen och hade av den anledningen motiv för sin misstänksamma inställning mot mig. Här kommer då min bekännelse. Både dessa hondjur och gårdagens bockar togs på vägen hem sent från en fågellokal, sittande i bilen på en ficka för bussar. Så vana som de är vid bilar numera, reagerar knappt någon av dem. Först när motorn stängs av miljöskäl och kamerans motor istället rasslar varslar de en fara, även om avståndet är långt.
Hade nog hellre suttit i någon skogskant och låtit rådjuren komma fram till mig men är samtidigt klar över att det säkert hade varit ett större intrång på deras betesmark. Vittringen av människa hade antagligen fått henne att tveka en gång extra. Nu avlägsnade hon sig istället sakta och försiktigt in mot den skyddande granskogen bakom. Känns lite som att vi båda blev en erfarenhet rikare efter detta stillsamma kvällsmöte.
Samtliga bilder från Nöddö och Stämmen, Strömstad – 2021-05-19
Bockmötet
KRAFTÖVERFÖRING
Jag brukar inte skriva om utrustning då min enda sponsor heter pensionsutbetalning, enligt Nordea. Under våren har jag dock känt mig låst med mitt fasta tele på 400 mm utan bildstabilisering och önskat en större flexibilitet. Hitta till slut en zoom på 150-600 mm som var knappt använt. En lite nervig auktion slutade dock lyckligt och jag åkte för att träffa säljaren, en känd naturfotograf vid namn Håkan Nunstedt. Han har fotograferat i ca 50 år med en speciell förkärlek till klövvilt och skogsfågel. Många timmar i gömslen och på småvägar har resulterat i fantastiska bilder, där tjäderspelen utmärker sig speciellt. Ta gärna en titt här på Håkans hemsida.
På något märkligt sätt känns det som hans händer fortfarande vilar över det tunga objektivet och ställt in min sökare på vilt. Det som hände första testkvällen var nämligen lite märkligt. Efter mer än tre timmar i regn (under tak i ett fågeltorn) i väntan på lite kvällsljus tvingades jag hem när ljuset blev för dåligt. Bara efter några hundra meter uppenbarade sig tre rådjur i den dunkla skymningen på naturreservatets ängar. Följde dem med kameran ett tag och fick se hur den yngre bocken sökte skydd hos den äldre när jag dröjde kvar för länge. Nästan som ett far-och-son-förhållande medan hinden gick sin egen väg. Lite längre fram längs vägen dök ännu en råbock upp!
Jag har egentligen aldrig intresserat mig för större däggdjur. Kanske att det påminner för mycket om jakten på detta vilt. Men, nu när tillfället gavs blev det en annorlunda upplevelse, trots att rådjur ses nästan dagligen när man är ute. Skall bli spännande att se hur länge Håkans kraft sitter kvar. Hur som helst, det kanske bara var ett inspirerande samtal med honom som släppte spärren. I vilket fall som helst, tack för det Håkan!
Samtliga bilder från Nöddö och Vik, Strömstad – 2021-05-16
Rädda en gås
Varför inte vara öppen och säga som det är. Vi slänger många bilder och visar bara det som blev ”bra”, men vad är då bra egentligen? Gick igenom bilderna från ett kvällspass förra veckan. Ibland tar jag bilder, speciellt av flygande fågel, bara för att träna upp ögat och snabbheten. Fungerar dåligt när de kommer för nära. Grågåsen nedan blev bryskt halshuggen av fotografens ostadiga hand, först ett huvud, sedan två tomma rutor och sist en kropp.
Men vänta, det är ju samma individ med någon tiondels sekund mellan tagningarna. Vi vänder på steken och ser om bilderna matchar. Ja, inte riktigt. Lite annan vinkel på halsen kanske det är och bakgrunderna har olika ton. Men utan automatik blev exponeringen ändå rätt så jämn, även om den är lite underexponerad.
Lite plock i datorns underbara värld samt en ny bakgrund och vips har vi räddat en gås i dag. Bildmanipulation eller ett pyssel i farbror Frejs och Kurt Olssons anda. Det avgör betraktaren. Men gåsen blev hel och lever vidare, tvådimensionellt här och säkerligen i verklighetens 3D-värld också. Kul var det i alla fall även om bilden i sig är ganska ointressant.
Fast å andra sidan, finns bilderna i ett kopplat sammanhang eller i en direkt serietagning som denna, kan de berätta en historia för iakttagaren, där han/hon själv kan fylla i tomrummet mellan. Bra bilder eller inte men jag tycker mig kunna höra ett klagomål i kön på hastigheten och det snabba uppbrottet, när allt var frid och fröjd i den romantiska kvällen.
Pausfågel vecka 21
Skrattmås (Larus ridibundus) – Black-headed Gull
- Bild 1 och 4, Orrevikskilen, Strömstad, mars 2020
- Bild 2 och 3, Nöddökilen, Strömstad, maj 2021
1-årsjubileum
När jag fattade beslutet att starta upp min lite naturfilosofiska fotoblogg för exakt ett år sedan fanns det lite lösa tankar om dess innehåll, vilket beskrevs på följande sätt i mitt första inlägg:
”Ett försök att förmedla tankar med bilden som utgångspunkt. Ibland bara en bild med kortfattad text. Andra gånger för mycket text och en bild som kompletterar. Ni som läser får ta till er på ert sätt, reflektera eller reagera, kanske rent av agera.”
Mycket natur blev det, naturligt eftersom kameran alltid är med ute oavsett om det är sträckfågelräkning eller en fisketur. Motiven skiljer sig inte mycket från det som jag såg i sökaren på min första systemkamera 1971, en Canon FT-QL. Visst handlar det fortfarande en hel del om att dokumentera det sköra livet runt oss, med en blandning av fakta och spel på känslor. Bild och text behöver varandra, speciellt om man försöker skildra skeenden i naturen som kanske är unika idag sett ur ett framtidsperspektiv. Men balansgången är svår, kan jag tycka själv.
Berättelsen
Att berätta, självupplevt eller fabulerat, är ett sätt att kommunicera ut på ett tydligare sätt än det som de flesta bilder säger betraktaren. Jag kommer nog att fundera vidare på själva berättelsen. Det kanske blir en utveckling av gamla vandringsanteckningar, liknande följetongen om Kungsleden. Några av mina äldsta läsare undrar säkert också vad som hände med musen i Bullareskogen, jag med. Blir ett och annat att undersöka där. En osäkerhet som förföljer mig är hur mycket det går att förstå av texterna för mina utländska följare. Förvisso finns Google translate att tillgå, men om den används eller fungerar tillräckligt bra är svårt att veta. Vore intressant att höra från er följare.
Bilden
Min egen insikt säger mig, tyvärr lite motsägelsefullt mot ovanstående, att bilden som uttrycksform blir allt mer betydelsefull. Främst för den egna skapandeprocessen, både bakom kameran i fält och vid datorn i lugn och ro. Den färdiga bilden återger också ens egen upplevelse av ”verkligheten”, som ingen kan ta på eller ifrån en. Att lyckas med en bild själv som också väcker andras känslor, är självklart tillfredställande. Precis som jag själv försöker kommentera vad jag verkligen gillar i andras bilder, blir man så tacksam för när någon talar om varför de faller för ens egen bild. Så, tack alla trogna följare som orkat med ett inlägg om dagen i ett års tid nu. Utan er respons hade detta projekt blivit väl så egotrippat.
Säsong 2
Ja, det blir en säsong till, det som alla serieälskare vill höra. Hur den kommer att utforma sig kan jag inte säga. Men, antagligen blir det inte lika tätt med inlägg. Regelbundenheten skall jag försöka hålla, åtminstone för min egen del. Lagom press är alltid bäst. Troligtvis några mer eller mindre stående tematiska inslag men också ett och annat aktuellt ämne som behöver belysas extra.
Till sist min omslagsbild till årets första nummer av Fältbiologernas tidning, med tema vatten förstås. Vår viktigaste resurs att värna och aldrig släppa taget om. Det var tack vare Fältbiologerna som mitt natur- och miljöintresse tog verklig fart i slutet av 60-talet och fick rätt inriktning. Så roligt att kunna ge något litet bidrag tillbaka. Ännu gladare blir man av att få höra hur denna, Sveriges mest radikala och framåtinriktade ungdomsorganisation, växer och bildar nya lokala klubbar runt om i landet idag.
TACK ALLA OCH VÄLKOMNA ÅTER!
Rastande ungdomar
Unga sångsvanar i dimma
Den sista mars i år var blåsig och kall när jag spanade ut över den grunda havsviken. Sikten var dålig och blev allt sämre när dimman från havet vältrande in över vatten och skog. Ett tystlåtet läte väckte min uppmärksamhet. Långt ut låg fem unga sångsvanar tillsammans och konverserade lågmält om dagssituationen. Vänta ut vädret eller dra vidare var säkert frågan för dagen. Allt eftersom sikten tätnade drog de sig längre in i viken. En ensam ung knölsvan anslöt lite försiktigt till gruppen, sökte lite stöd och sällskap verkade det som. Stilla på land tog de tillfället i akt att ordna till fjäderdräkten innan det började mörkna. En klar morgon väntade nästa dag, kanske nya platser och äventyr för dessa rastande ungdomar.
Nöddökilen, Strömstad – 2021-03-30
En grå sparv 5(5)
ANPASSNING
För att klara den urbana miljön har gråsparven utvecklat en fenomenal anpassningsförmåga inom många områden. De är inte så noga med boplats eller inredning. Alla former av håligheter i byggnader duger, inklusive ventiler i väggar och under solceller eller takpannor. Boet kan kläs med allt från halm, gräs, ull, pälshår till papper och snören. De har en hög reproduktion för att klara återväxten i en farlig miljö. Båda föräldrarna värmer ungarna och redan efter i snitt två veckor lämnar de boet, i stort sett samtidigt och alla flygfärdiga. De har alltmer blivit allätare och söker föda överallt bland hus, bilar och människor, därav det inte så trevliga smeknamnet flygande råttor.
Jag har upplevt gråsparvar som sociala fåglar, inte bara för att de är relativt orädda för människor. De inger ofta en känsla av nyfikenhet men också en trygghet i vår närvaro, där de verkar studera vårt beteende noggrant. De lever i grupper och delar det mesta, inte ens under parningstiden ser man direkta revirstrider mellan hannar. Konceptet att hålla ihop har uppenbarligen gynnat arten genom årtusenden. Deras anpassningsförmåga blir nog säkert också deras framtida räddning även om den fysiska miljön förändras till det sämre på sikt. Flexibilitet är bara en annan form av intelligens, som vi människor kommer att få större problem med det kommande århundradet.
Onyttigt vetande:
Arten har i alla tider ansetts som en varslande fågel. Några exempel på gråsparvens dåliga rykte är: ” Då sparvar flaxar på fönsterrutorna, bådar de dödsfall.” (Stöde, Medelpad). ” Sitter täcklingen och pillar på fönsterrutan, blir det lik i huset. ” (Närke). ” Sparvar som snabbt flyger förbi fönstren bådar oväder.” (Västmanland).
Källa: Våra svenska fåglar i färg av Gustaf Rudebeck
Samtliga bilder på gråsparv är tagna mellan 18 april och 8 maj 2021 i egen trädgård, Strömstad.
LIV I FRI LUFT 