Varför inte vara öppen och säga som det är. Vi slänger många bilder och visar bara det som blev ”bra”, men vad är då bra egentligen? Gick igenom bilderna från ett kvällspass förra veckan. Ibland tar jag bilder, speciellt av flygande fågel, bara för att träna upp ögat och snabbheten. Fungerar dåligt när de kommer för nära. Grågåsen nedan blev bryskt halshuggen av fotografens ostadiga hand, först ett huvud, sedan två tomma rutor och sist en kropp.
Men vänta, det är ju samma individ med någon tiondels sekund mellan tagningarna. Vi vänder på steken och ser om bilderna matchar. Ja, inte riktigt. Lite annan vinkel på halsen kanske det är och bakgrunderna har olika ton. Men utan automatik blev exponeringen ändå rätt så jämn, även om den är lite underexponerad.
Lite plock i datorns underbara värld samt en ny bakgrund och vips har vi räddat en gås i dag. Bildmanipulation eller ett pyssel i farbror Frejs och Kurt Olssons anda. Det avgör betraktaren. Men gåsen blev hel och lever vidare, tvådimensionellt här och säkerligen i verklighetens 3D-värld också. Kul var det i alla fall även om bilden i sig är ganska ointressant.
Fast å andra sidan, finns bilderna i ett kopplat sammanhang eller i en direkt serietagning som denna, kan de berätta en historia för iakttagaren, där han/hon själv kan fylla i tomrummet mellan. Bra bilder eller inte men jag tycker mig kunna höra ett klagomål i kön på hastigheten och det snabba uppbrottet, när allt var frid och fröjd i den romantiska kvällen.
När jag fattade beslutet att starta upp min lite naturfilosofiska fotoblogg för exakt ett år sedan fanns det lite lösa tankar om dess innehåll, vilket beskrevs på följande sätt i mitt första inlägg:
”Ett försök att förmedla tankar med bilden som utgångspunkt. Ibland bara en bild med kortfattad text. Andra gånger för mycket text och en bild som kompletterar. Ni som läser får ta till er på ert sätt, reflektera eller reagera, kanske rent av agera.”
Mycket natur blev det, naturligt eftersom kameran alltid är med ute oavsett om det är sträckfågelräkning eller en fisketur. Motiven skiljer sig inte mycket från det som jag såg i sökaren på min första systemkamera 1971, en Canon FT-QL. Visst handlar det fortfarande en hel del om att dokumentera det sköra livet runt oss, med en blandning av fakta och spel på känslor. Bild och text behöver varandra, speciellt om man försöker skildra skeenden i naturen som kanske är unika idag sett ur ett framtidsperspektiv. Men balansgången är svår, kan jag tycka själv.
Skräddare, Hällekind – 2021-04-29
Berättelsen
Att berätta, självupplevt eller fabulerat, är ett sätt att kommunicera ut på ett tydligare sätt än det som de flesta bilder säger betraktaren. Jag kommer nog att fundera vidare på själva berättelsen. Det kanske blir en utveckling av gamla vandringsanteckningar, liknande följetongen om Kungsleden. Några av mina äldsta läsare undrar säkert också vad som hände med musen i Bullareskogen, jag med. Blir ett och annat att undersöka där. En osäkerhet som förföljer mig är hur mycket det går att förstå av texterna för mina utländska följare. Förvisso finns Google translate att tillgå, men om den används eller fungerar tillräckligt bra är svårt att veta. Vore intressant att höra från er följare.
Tallskog, Saltö, Kosterhavets nationalpark
Bilden
Min egen insikt säger mig, tyvärr lite motsägelsefullt mot ovanstående, att bilden som uttrycksform blir allt mer betydelsefull. Främst för den egna skapandeprocessen, både bakom kameran i fält och vid datorn i lugn och ro. Den färdiga bilden återger också ens egen upplevelse av ”verkligheten”, som ingen kan ta på eller ifrån en. Att lyckas med en bild själv som också väcker andras känslor, är självklart tillfredställande. Precis som jag själv försöker kommentera vad jag verkligen gillar i andras bilder, blir man så tacksam för när någon talar om varför de faller för ens egen bild. Så, tack alla trogna följare som orkat med ett inlägg om dagen i ett års tid nu. Utan er respons hade detta projekt blivit väl så egotrippat.
Gråsparv – 2021-04-22
Säsong 2
Ja, det blir en säsong till, det som alla serieälskare vill höra. Hur den kommer att utforma sig kan jag inte säga. Men, antagligen blir det inte lika tätt med inlägg. Regelbundenheten skall jag försöka hålla, åtminstone för min egen del. Lagom press är alltid bäst. Troligtvis några mer eller mindre stående tematiska inslag men också ett och annat aktuellt ämne som behöver belysas extra.
Till sist min omslagsbild till årets första nummer av Fältbiologernas tidning, med tema vatten förstås. Vår viktigaste resurs att värna och aldrig släppa taget om. Det var tack vare Fältbiologerna som mitt natur- och miljöintresse tog verklig fart i slutet av 60-talet och fick rätt inriktning. Så roligt att kunna ge något litet bidrag tillbaka. Ännu gladare blir man av att få höra hur denna, Sveriges mest radikala och framåtinriktade ungdomsorganisation, växer och bildar nya lokala klubbar runt om i landet idag.
Den sista mars i år var blåsig och kall när jag spanade ut över den grunda havsviken. Sikten var dålig och blev allt sämre när dimman från havet vältrande in över vatten och skog. Ett tystlåtet läte väckte min uppmärksamhet. Långt ut låg fem unga sångsvanar tillsammans och konverserade lågmält om dagssituationen. Vänta ut vädret eller dra vidare var säkert frågan för dagen. Allt eftersom sikten tätnade drog de sig längre in i viken. En ensam ung knölsvan anslöt lite försiktigt till gruppen, sökte lite stöd och sällskap verkade det som. Stilla på land tog de tillfället i akt att ordna till fjäderdräkten innan det började mörkna. En klar morgon väntade nästa dag, kanske nya platser och äventyr för dessa rastande ungdomar.
För att klara den urbana miljön har gråsparven utvecklat en fenomenal anpassningsförmåga inom många områden. De är inte så noga med boplats eller inredning. Alla former av håligheter i byggnader duger, inklusive ventiler i väggar och under solceller eller takpannor. Boet kan kläs med allt från halm, gräs, ull, pälshår till papper och snören. De har en hög reproduktion för att klara återväxten i en farlig miljö. Båda föräldrarna värmer ungarna och redan efter i snitt två veckor lämnar de boet, i stort sett samtidigt och alla flygfärdiga. De har alltmer blivit allätare och söker föda överallt bland hus, bilar och människor, därav det inte så trevliga smeknamnet flygande råttor.
Jag har upplevt gråsparvar som sociala fåglar, inte bara för att de är relativt orädda för människor. De inger ofta en känsla av nyfikenhet men också en trygghet i vår närvaro, där de verkar studera vårt beteende noggrant. De lever i grupper och delar det mesta, inte ens under parningstiden ser man direkta revirstrider mellan hannar. Konceptet att hålla ihop har uppenbarligen gynnat arten genom årtusenden. Deras anpassningsförmåga blir nog säkert också deras framtida räddning även om den fysiska miljön förändras till det sämre på sikt. Flexibilitet är bara en annan form av intelligens, som vi människor kommer att få större problem med det kommande århundradet.
Onyttigt vetande:
Arten har i alla tider ansetts som en varslande fågel. Några exempel på gråsparvens dåliga rykte är: ” Då sparvar flaxar på fönsterrutorna, bådar de dödsfall.” (Stöde, Medelpad). ” Sitter täcklingen och pillar på fönsterrutan, blir det lik i huset. ” (Närke). ” Sparvar som snabbt flyger förbi fönstren bådar oväder.” (Västmanland).
Källa: Våra svenska fåglar i färg av Gustaf Rudebeck
Samtliga bilder på gråsparv är tagna mellan 18 april och 8 maj 2021 i egen trädgård, Strömstad.
Gråsparvshonan är oansenligare än hanen och mattare brun, men mycket fint tecknad. Hon saknar hanens bruna nacke och svarta strupfläck. Det gråbruna huvudet har ett ljust ögonbrynsstreck, som är tydligt framförallt bakom ögat. Näbben är gulaktig, men skiftar färg till svartgrå under häckningstiden. Ungfåglarna har en fjäderdräkt som påminner om honornas, men är något ljusare och har ljusgul mungipa.
REPRODUKTION
Gråsparvar blir tidigt könsmogna och under häckningen från mars-augusti får de 2-3 kullar, i gynnsamma fall även fyra kullar, men dödligheten är dock stor. Bara 20-30 % utvecklas till flygfärdiga ungar, ju senare på året desto sämre utfall. Dessutom har ungfåglarna hög dödlighet under de första veckorna efter utflygningen. Efter ett år lever i genomsnitt endast 20 % av ungfåglarna och i stadsområden ungefär 40 %. De har svårt att självständigt skaffa föda och rovdjur som katt och sparvhök tar många.
FÖDAN
Gråsparven livnär sig huvudsakligen på frön och då framför allt frön av odlade spannmålsarter. Regionalt och årstidsvis kan andelen frön av vilda växter motsvara eller överträffa andelen spannmål. Från våren till sommaren spelar också animalisk föda en viktig roll och kan utgöra upp till 30 % av den samlade födan. Gråsparven utfodrar sina ungar under de första dagarna nästan uteslutande med larver och andra sönderdelade insekter. Om dessa inte finns att tillgå och ungarna utfodras med exempelvis bröd, kan detta förorsaka matsmältningsstörningar som kan leda till döden för ungarna.
Onyttigt vetande:
Den genomsnittliga livslängden för en könsmogen gråsparv uppgår till 1,5 till 2,3 år. Om man även inräknar juveniler blir den endast 9 månader. Genom ringmärkning har man i det vilda återfunnit individer som uppnått en ålder av 14 år.
Källa: Wikipedia
Samtliga bilder på gråsparv är tagna mellan 18 april och 8 maj 2021 i egen trädgård, Strömstad.
Gråsparven utmärks särskilt av sitt stora huvud och den kraftiga, koniska näbben. På hösten efter ruggningen är haklappen hos hanen täckt av ljusa fjäderbräm och den helsvarta haklappen framträder först på vårkanten på grund av slitage av fjädrarna. Kinderna och undersidan är grå till vitaktiga, beroende på underart. Under vintern har den en tydligt blekare fjäderdräkt och betydligt mindre svart på bröstet.
I alla dräkter har den ett tydligt vitt främre vingband medan det bakre vingbandet endast är antytt. Fåglar som lever i stadsmiljöer och industriområden har ofta en mindre kontrastrik fjäderdräkt till följd av miljöförstöring. Relativt ofta uppträder individer med genetiska färgavvikelser.
RUGGNING
Ruggningen är fullständig och börjar vid sex till åtta veckors ålder, avslutas innan hösten kommer med mer ogynnsamt väder. I Centraleuropa äger ruggningen rum under juli eller augusti. Vid fara eller stress har gråsparvar också en benägenhet till skräckruggning. För att vårda sin fjäderdräkt tar fåglarna ofta vatten- eller sandbad, som skydd mot fjäderparasiter.
SAMHÄLLET
Gråsparvarna bildar par livet ut, men det förekommer även att en hane kan ha två eller flera honor (bigyni/polygyni). Vanligt är också att de bildar mindre samhällen om ca 20 individer, speciellt i städerna. Detta ger främst bättre skydd mot predatorer men underlättar även födosök, där man kommunicerar högljutt födoplatsen. Blir ungar föräldralösa tas de som regel om hand av andra vuxna individer i kolonien, som föder dem tills de är flygga.
Onyttigt vetande:
Gråsparvens fjäderdräkt består före ruggningen av 3200 fjädrar, som väger sammanlagt 1,4 gram. Omedelbart efter ruggningen har den ungefär 3600 fjädrar med en vikt på 1,9 gram.
Källa: Wikipedia
Samtliga bilder på gråsparv är tagna mellan 18 april och 8 maj 2021 i egen trädgård, Strömstad.
Det ursprungligen utbredningsområdet har utökats till nästan hela jorden efter mitten av 1800-talet. Från Europa och större delen av Asien och Nordafrika har gråsparven avsiktligt införts av människan till Nord- och Sydamerika, Australien, Sydafrika och Nya Zeeland, delvis med motiveringen att gråsparven matar sina ungar med insektslarver av arter som ofta har ansetts vara skadedjur. På grund av människans avsiktliga införsel till nya regioner och artens förmåga att leva i människornas närhet är den en av de mest spridda fågelarterna i världen. Idag saknas gråsparven endast i polarområdena, delar av norra Sibirien, större delen av Kina, Japan och Sydostasien, västra Australien, tropiska Afrika och Sydamerika och den nordligaste delen av Amerika.
POPULATION
Beståndet av gråsparvar i hela världen uppskattas till 500 miljoner individer, men osäkerheten är stor. BirdLife International anger antalet gråsparvar i Europa till mellan 63 och 130 miljoner häckande par. Populationen har långsamt minskat i Europa de senaste 20-30 åren. Så också i Sverige, men betydligt mer i norra Sverige jämfört med de sydligaste länen (se observationskartor från Artportalen nedan). Tidigare års låga siffror beror huvudsakligen på färre rapportörer och mindre intresse för arten. Antalet individer av gråsparv i Sverige bedöms till ca 1 miljon.
Observationer i Artportalen, antal individer i södra respektive norra Sverige
FRAMTID
Minskningen i Sverige har sin huvudsakliga grund i minskade jordbruksarealer de senaste 50 åren. Det finns många orsaker till minskningen i Europa, bland annat följande: – Sanering av bostadsområden ger sämre utbud av nischer och hålrum som häckningsplats. – Effektivare jordbruksmetoder minskar spannmålssvinnet, dvs mindre spillföda på åkrar. – Bekämpningsmedel i jordbruket ger färre insekter, som är viktigt framför allt för ungarna. – Färre grönområden i städer och därmed också färre naturliga häckningsplatser.
Onyttigt vetande:
I olika europeiska storstäder som London, Paris, Warszawa, Hamburg och München har en mycket stark tillbakagång observerats under de senaste åren. I stadsdelen St. Georg i Hamburg minskade antalet gråsparvar mellan 1983 och 1987 från 490 till 80 fåglar per kvadratkilometer.
Källa: Wikipedia
Samtliga bilder på gråsparv är tagna mellan 18 april och 8 maj 2021 i egen trädgård, Strömstad.
Introducerar ett mini-projekt, eller kanske ett kommande större projekt, vem vet. En jasminbuske i vår trädgård har nämligen blivit en populär tillflyktsort för grannskapets gråsparvar. Så de inledande fem avsnitten är alla en betraktelse av gråsparvar i en och samma buske under ca 3 veckor innan den går i grönska och blom. Lite fakta och en del onyttigt vetande kanske.
NAMN
Gråsparvens vetenskapliga namn Passer domesticus betyder ‘hussparv’, av latinets passer ‘sparv’ och domesticus ‘hörande till hus och hem’, jämför domesticerad. Gamla namn för gråsparv är bland andra gråspink, husfink, täcklin och tjocknäbb, i Bohuslän kallas den dialektalt för Spurv.
URSPRUNG
Gråsparven är gammal som art, genetiskt åtskild från sin närmsta artfrände spansk sparv för 100 000 – 2 milj år sedan. Där tvistar genetikerna. Man tror sig dock ha gjort arkeologiska fynd i Palestina daterade för 400 000 år sedan. Helt klart är att den följt människan i dess fotspår, åtminstone sedan vi blev bofasta och började med jordbruk för ca 10 000 år sedan. Det var antagligen då som den också bestämde sig för att bli en stannfågel i vår närhet och så har det förblivit.
Onyttigt vetande:
Exempelvis nådde gråsparven till Nordamerika då europeiska utvandrare satte ut ungefär 100 fåglar på en kyrkogård i Brooklyn i New York år 1852. Efter ungefär 20 ytterligare importer från England och Tyskland bebodde gråsparven vid sekelskiftet 1900 redan hela USA:s område.
Källa: Wikipedia
Samtliga bilder på gråsparv är tagna mellan 18 april och 8 maj 2021 i egen trädgård, Strömstad.
LIV I FRI LUFT 