Vita blomster

RYMLINGAR och EMIGRANTER

De smiter ut under hösten, luftvägen genom staket från villatomterna eller med det olovligen deponerade ogräset från villaägarens egen mark ut i det fria. Deporterade mot sin vilja tar de ändå seden dit de kommer, etablerar sig och kivas lite med sina nya grannar som inte riktigt känner gemenskap med de nya invandrarna. En del trivs så bra att de bildar egna enklaver, utökar sina domäner och håller ursprungsinvånarna på avstånd.

Strömstad – maj 2021(överst) och maj 2023

Trädgårdsliv #2

LOCKANDE TONER

Tänkte lite som Gustaf denna dag, i en trädgård blir man aldrig uttråkad. Så jag fyllde kaffetermos, bredde mackor och slog mig ner i soffan vid husväggen, mitt på dan i bländande sol. Trots att det är magert med träd i kvarterets villatomter hördes ändå löv- och ärtsångare hålla igång. Lite längre bort, från en granne som behållit sina gamla och krokiga tallar, ljöd en annan sång som startade på samma ton var gång. Det var inte årets första rödtjärt, men antagligen den som har häckat hos grannen de senaste åren.

Hämtade kamera och spelade upp sången på mobilen. Som ett pil kom han snabbt över mitt huvud och landade i grannens gamla TV-antenn, mäkta upprörd av den snabba sången att döma. Kände mig lite skamsen och egoistisk, bara för att jag också vill se honom hos ”mig”. Han korsade luftrummet över mig ett antal gånger, ofta sittande dold i dunklet av den nyss utslagna lönnen. Tog så mod till sig och sökte en bättre överblick från den höga björken för att lokalisera inkräktaren. Vågade sig till och med ner på den sterila gräsmattan en gång (numera kattfritt sedan några år tillbaka).

Senare under kvällen, verkade han ha accepterat de som rörde sig i trädgården. Han besökte det sista kvarvarande äppelträdet på tomten, inte för att leta insekter, utan bara för att konstatera att en mobiltelefon på repetition inte utgör något större hot. Inspelningen var väl kanske inte av bästa kvalité vilket fick en mer aggresiv talgoxe att formligen skälla ut det mekaniska oljudet som aldrig upphörde.

Egen trädgård, Strömstad – 12 maj 2023

Trädgårdsliv #1

SOLVÄRME

Ett tag sedan sist, men med värme och sol har rabatter, buskar och träd skjutit fart ordentligt. Då vaknar husets varmvattenproducerande solfångare och den här gubben till liv också, liksom trädgårdens alla andra invånare. Humlorna har bråda dagar, det gäller att försöka livnära sig på det som hittils börjat blomma.

Det har inte regnat på ett bra tag så vattenbadet för fågel och insekter fick en behövlig påfyllning. Daggkåpan lyckas själv med att fånga nattens kondenserade fukt, tack vare sina håriga bladkanter. Dropparna sitter kvar i de ännu inte utslagna bladvecken långt in på dagen. Till stor hjälp för de mindre insekterna i rabatten.

Hona av Stenhumla i Azalea, daggkåpa och en obestämd ung vårtbitare

Egen trädgård, Strömstad – 12 maj 2023

Bruk av skog #2

RESERVERADE TRÄD

Ett böljande skogslandskap i en uppluckrad jordbruksbygd, en bit från Västkusten i Hallands inre. Maj månad, liksom oktober, är bra månader att ta på sig skogsglasögonen, som Lars Lundqvist brukar uttrycka det. Då syns tydligt trädslag och växtsätt, deras val av växtplats och hur de anpassar sig. Stora delar av dessa bokskogar är numera reserverade för oss betraktare, där granskogen anses göra intrång, även om den har sin egen lyster i dunklet av jämngamla stammar där endast mossa trivs. Granplantorna hittar alltid någon plats att gro på i skuggan av lövtaket, där nötväcka, hackspettar och nötskrikor säkert har haft en näbb med i etableringen.

Får roten vara kvar efter en försiktig gallring bland bokarna, så hinner ibland föryngringen skjuta rotskott innan förmultningen hunnit starta. Naturlig gallring med vindfällda träd öppnar upp. I vissa gläntor har några tallar klarat sig, liksom björk, asp, rönn och ek försöker skapa sitt eget rum. Undervegetationen är fattig i detta hav av torkade boklöv, än så länge har bara vitsippor och blåbär börjat blomma. Skogen får visserligen leva sitt eget liv, men även här krävs skogsvårdande insatser för att skapa nåt som anses attraktivt för den stora allmänheten. Av all fågelsång mitt på dagen så saknas inte så mycket för andra levande varelser heller.

Med mina skogsögon någorlunda öppna försöker jag se och förstå vad som är bäst för skogen själv och alla dess invånare. Historiskt har här varit gammal skog med mycket bok, men även mark för skogsbete eller stora öppna ljungmarker efter kalhuggningar och svedjebruk. Att nu försöka återskapa ett slags naturligt system med bokskog blir lite på samma sätt som förr – människan styr och petar för att i första hand tillfredställa egna behov, även om många rariteter trivs här, kanske också till vår glädje.

Åkulla bokskogar, Varberg – 3-4 maj 2023