Frusen startbana

Klar och kall natt, fortfarande åtskilliga minusgrader när jag anlände till den frusna havsviken. En grupp med åtta sångsvanar och sju knölsvanar hade gjort gemensam sak och övernattat mitt i viken. Vattnet hade frusit helt runt dem och några sov fortfarande.

Trots min försiktiga entré i fågeltornet, tyst och hukande, vaknade ett flertal och reste sig. En ung knölsvan meddelade de övriga att nåt var på gång medan de äldre påpekade att det inte var någon fara, honom har vi sett där förut utan några problem. Däremot var det viktigt att få bort is som onekligen fastnat i fjädrarna under natten. Sångsvanarna putsade sig ihållande under en lång stund i solen.

Under närmare en timme kunde jag studera sångsvanarnas förehavanden. Hur de vuxna interagerade med varandra och ungfåglarnas morgontrötta ben på glatt is. Vinden var svag och isen bar inte riktigt överallt. Det rådde en ivrig kommunikation mellan de äldre. En viss tveksamhet om hur de skulle göra denna dag märktes. De vädrade mot vinden, inte helt överens. Försiktigt radade de upp sig inför avfart.

När den svaga vinden vände från ost till väst tog familjegruppen med ungfåglarna ett beslut. Isen brast några gånger men med ett vingskutt slapp den ena plöja genom issörja i en vak. Ledaren gjorde en provstart, isen höll men fötterna fick inget bra grepp. Till slut sträckte de på halsarna och kommunikationen blev ivrig och mer högljudd, dags för start.

Signalen gick och alla sökte lyftkraft, även om ungfåglarna inte riktigt hann med och hamnade lite på efterkälken. Fascinerande att se hur de försökte springa med sina paddlar till fötter på den blanka isen. Evolutionen har försett dem med kraftiga klor som sökte greppa om den frusna vattenytan. De mjuka lederna och den tänjbara simhuden var antagligen till stor hjälp när de till slut kunde fälla in benen och glida västerut mot öppet vatten, eller fortsätta resan mot norr och mer snö så här års.

Den som nu kan räkna, undrar förstås vart de övriga tre sångsvanarna tog vägen. Faktiskt, så var de fyra vuxna som lyfte lite tidigare mot öster, men där en av dem kom tillbaka och förenade sig med familjegruppen. Anledningen till att de inte finns med här, är inte att jag försökt skona er från ännu fler bilder, utan att den mänskliga faktorn felade. Då det ena minneskortet blev fullt, var jag tvungen att byta kamera med ett annat större kort som inte passade i denna kamera. Väl hemma gjorde jag ett oåterkalleligt misstag och råkade skriva över cirka 50 bilder (med samma numrering) när de skulle in på hårddisken. Så, skapa därför alltid underkataloger för olika minneskort och töm dem aldrig innan det är hundraprocentigt kollat på hårddisken.

Nöddökilen, Strömstad – 28 mars 2023

VÄGVAL

Livet är fullt av val. Från trivialiteter som dagens middag till att lägga sin röst i ett val till riksdagen. På min vanliga morgonrunda så gick funderingarna i takt med mina steg. Istället för att studera fötternas rörelse, som normalt gör som jag tänker, höjde jag blicken och uppfattade att det sker vägval i skogen med.

Det första är klassiskt i polariseringens värld idag. Antingen är du för eller emot, höger eller vänster, vilket bara resulterar i en kluven värld.

Sedan kommer de som försöker lirka sig fram mellan olika åsikter och aldrig riktigt ta ställning. Glider undan och slingrar sig när andra pekar riktning.

Det tredje exemplet är också välbekant i kretser med en mycket uttalad åsikt och plan för världen. Leder som regel till splittring där varje förgrening försvagar strävan mot målet.

Till sist de som inte följer strömmen och går sin egen väg, oftast ensamma och i tysthet. Det ställer förvisso till det lite i samhällsmaskineriet men drunknar till slut i massan.

Jag vet inte vem du är som läser detta men en sak är mycket klar. När 100 00 forskare runt om i denna värld är ense om att det faktiskt är vi människor som nu har ställt till det, då finns bara ett vägval redan idag.

Strömstad – 23 mars 2023

Ebb i skafferiet

Lågtrycksväder igår med tjock dimma hela dagen, varma svaga ostliga vindar idag. Detta gav lågvatten och med ebb på det så blir den grunda havsviken snart ett virr-varr av lera, smågölar och rännilar. Skillnaden i havsvattennivå kan bli ganska stor mellan ebb och flod i norra delen av den svenska Västkusten. Detta utnyttjar en del fågelarter, framförallt simänder och vadare, men också som i detta fall knölsvan. Fjolårsungarna hänger fortfarande ihop med föräldrar fram mot häckningen och tar till vara alla tips som ges.

Vegetationen är sparsam på botten än så länge, men knölsvanen är nog ingen finsmakare. Att trampa vatten så botteslammet rörs upp och frigör både det ena och det andra verkar vara en metod. Knölsvanen ses till och med sila slammet så det rinner i mungipan, som en riktig snusgubbe. Andra svanar föredrar hellre att invänta stigande vattenstånd med bättre simförhållande innan de ger sig in på den grunda leran.

Grunt vatten gör det inte alltid så lätt att ta sig fram för en tung knölsvan. Speciellt om botten inte är jämn och blandar hålor och lerbankar. En avvägning mellan att lättare nå födan och behöva ägna många timmar åt att tvätta buken därefter.

Nöddökilen, Strömstad – 19 och 22 mars 2023